Dresscodebrallor

Åkte till Valbo i går efter en rätt svår sittning med en makttörstande familjejurist, ja, hon lyckades för en stund dra igång centrifugen i min mage, sen insåg jag att hon hade behov av att skrämma skiten ur folk, eller mig i det här fallet, och så andades jag och så men efteråt kände jag av mitt behov av eskapism och POFF så var jag i olika provhytter och kom ut ett par timmar senare med ett par Dresscode-brallor från H&M men utan nya skor.

Allting kan jag.

Tänk att jag är så in i bänkens mallig.
Jag har gjort det.
Alldeles själv.
Jag har kopplat in TELIA Digital-TV och bredband.
Och det funkar.
Jag kan googla trådlöst från loftet. Det har jag iofs fixat för ett par veckor sen, men i dag gick jag på grovjobbet; det att koppla in digital-TV:n och ta mig sjutton, it works.
Joolåsatt.
Nä man kanske skulle ta en macka och lite te?
Så kan jag kolla på femman sen.
Eller trean kanske.
A woman´s got to do what a woman´s got to do.

Kalle Marsvin

Läser på Facebook om en vän som begravt familjens hamster, och då kommer minnet av Kalle upp.
Kalle var mitt marsvin som jag fick när jag var sju. När vi åkte till landet på helger och sommarlov fick han följa med.
Han var utomhus där, ibland på natten också. Det är helt otroligt att vi vågade, eller mamma och pappa vågade, ha honom ute till och med nattetid. Havsörn och andra hot fanns ju runtom.
Han låg oftast bakom en sten på terrassen.
Jag var tolv när han dog, den nittonde juni minns jag, han somnade in där i backen nedanför stugan och vi begravde honom bakom vedboden.
Det betydde mycket för mig, det där lilla djuret.
Jag blev allergisk och fick göra tester och det var hemskt, 24 sprutor i ryggen fick jag. Naturligtvis ville jag inte ta bort Kalle, och han fick leva och jag snorade och det kliade och jag kunde inte låta bli honom.
När jag flyttade hemifrån skaffade jag och min pojkvän ett marsvin igen, men efter tre veckor fick vi ge upp. Allergin var tillbaka. Vi gav bort honom till min arbetskamrat på Korsnäs.
Nu har jag en katt.
I dag ska vi ta med henne till veterinären för hennes allergi. Hon får spruta var tredje månad.
Världen är galen.

Det brinner i Martallens topp

Vilket ljus det är på himlen just nu! Nu vill jag vara på ön, sitta på min badsten och se hela viken vibrera i solnedgångsrött!
Jag tänker alltid på mamma när jag ser himlen rodna över Ormviken. Hon brukade öppna dörren och stå och titta ut, det var något av det bästa hon visste.
Jag har inte så många ord som vill ut i dag.
Det är stiltje. Tomt.
Det kan komma mer ord snart. Rätt vad det är kommer en tanke och så en till och så bara svämmar det över av ord och bokstäver. Ibland måste jag stanna bilen för att snabbt skriva ner olika saker som känns oerhört viktiga att förmedla just då.
Men nu är det tomt.

Kaffe och brass

Stavningsprogrammet i min iPhone kan ställa till det ibland.
I morse när jag skulle uppdatera min status på Facebook ville jag förmedla myskänslan denna söndagsmorgon.
”Börjar dagen med kaffe och brasa” skrev jag.
Läste nu en av kommentarerna.
”Jojo vi andra tar det lite lugnare på söndagsmorgonen.”
Jag hade skrivit ”Börjar dagen med kaffe och brass.”
Varför ligger ordet brass i min iPhone förresten?

Utan kräftor försmäktar jag på denna ö

I dag tänkte jag att nu får det ta mig f** vara nog, och så gick jag upp på taket med hjälp av stegen och satte igång att måla.
Förra gången ålade jag mig ut genom fönstret, först färgburken, sen jag, sen en färgburk till och så den andra målar´n.
Hålla pååå! Går det så går det.
Jag har varken tid eller råd att vara rädd längre. Just do it. Det är allvar.
Mina största rädslor är
1) Spindlar
2) Höga stegar
3) Att bli förälskad
4) Att flyga
Och så får man välja då.
Ska jag våga klättra upp på den där stegen eller inte, ska jag våga beställa en flygresa till Nice? Kanske låta mig bli utbjuden på Cinque en söndagkväll i september av en man som vågar vara man, och som tycker att jag är vacker.
Spindelrädslan tänker jag inte ens kommentera.
Men resten, vad är det värsta som kan hända? Jag kan ramla ner svarar jag på andra, samma sak på fjärde.
På tredje svarar jag att det kan vara en psykopat som hackar hål i mitt sköra hjärta och dödar min själ eller hela mig faktiskt, men det kan vara en alldeles fantastiskt omtänksam och kärleksfull person ju, och det vill jag ju inte missa…
Som jag sa, jag har inte råd att vara rädd längre.
Bara för spindlarna.
Och tror ni inte, att när jag står där uppe på taket, så säger dottern som också var där, att det satt en spindel liksom under och längst in, men där måste man ju också måla, och den hade skitlånga ben sa hon, vill du se?
– Nej det behövs inte.
För hade jag sett den hade jag antagligen fått panik och bara slängt mig rakt ut och dött på fläcken.
I morgon ska jag äntligen få äta kräftor!
Jag har längtat hela augusti!
En sommar utan kräftor är ingenting att ha.
Ingenting.

Nattuggleblogg

Mittinatten och i morgon får jag sova, GUD VA SKÖNT DET SKA BLI!
Är det verkligen meningen att livet ska vara så här? Jag tänker på alla oss morgontrötta individer, som får hjärncellerna att börja synka först efter halv tio och tre muggar starkt kaffe, fast vi var nyktra kvällen innan men kanske la oss först halv två.
Ska det inte finnas arbeten som börjar klockan tio för oss? Ja jag jobbar gärna till sju, bara jag får sova. Kanske jag skulle stå i affär ändå och sälja mobiltelefoner, eller varför inte ögonskuggor och foundation?
Skitdetsamma, det är nog bara en fråga om självdisciplin. Nu är klockan ett snart, jag är som mest kreativ och vill skriva massor av bokstäver.
Jag kom hem för en stund sen efter en trevlig kväll med god mat hos mina vänner. Det är inte klokt så trevligt vi har när vi träffas. Och det gör vi rätt ofta.
Det ska visst bli fint väder i morgon. Då ska här målas.
Bada ska jag också.
Kanske.

Kokt

Efter tre dagar på nya jobbet är jag helt kokt.
Det är roligt, intressant, spännande, seriöst och fantastiskt, men ofantligt mycket nytt att ta in, lagra och komma ihåg. Detaljer. Många olika detaljer.
Jag är glad att det är helg.
Nu ska jag på middag.
Å va jag ska koppla av och bara ha det bra!

Min tur nu?

Andra dagen på nya jobbet!
Info om allt, snurrade bra i kolan i går.
Mina åsikter som det blev rabalder om på förra stället delas här fick jag veta i morse utan att behöva fråga. Det känns bra. Jag får prata om vad jag vill i personalrummet också.
Efter min första arbetsdag bjöds jag på en fantastisk middag och blev otroligt fint omhändertagen av
someone special som råkar bo typ
fyraochenhalv mil härifrån.
En promenad efter stranden i ett
vackert kvällsljus förhöjde kvällen ytterligare, jag undrar vad änglarna har kokat ihop åt mig?
Lisa Nilssons låt kommer osökt upp i
mitt medvetande, ni vet den om ”nån däruppe som tycker att nu är det väl ändå hennes tur” eller nåt sånt.
Vi får se vad som händer…
Jag känner mig som en prinsessa i
alla fall.
Här och Nu, one day at the time.