Nästa del i övningen…

Nu har du skrivit tio saker, eller hur?
OK. Kolla på din lista. Läs första punkten och se dig själv i den situationen eller med just den egenskapen. Slappna av. Visualisera. Känn känslan, så intensivt du kan.
Gå vidare till nästa punkt och gör lika, och nästa och nästa.
Dina billioner celler i din kropp känner vad du tänker, och dom minns det.
Så.
På IKEA i dag fick jag ett svårt anfall av candle-craving och köpte massor av ljus! Röda, doftande, vita, rosa i glas som doftade jättegott, och andra röda som doftade jul (dom får man väl inte börja med redan, fast kanske), och runda och stora och små.
Dottern gick. Hon orkade inte.
Så kan det va.
Så nu sitter jag här med ännu mera ljus än vanligt, och tittar på di Leva och Lill-Babs och allihop.
Lördagsmys.

En övning.

Ta fram papper och penna.
Sätt dig en stund i lugn och ro. Skriv tio saker som du gillar hos dig själv.
Det kan vara precis vad som helst. Stort som smått. Till exempel
Jag bakar fantastiska tekakor, eller jag är bra på att snickra, eller jag har vackra händer.
Tio saker.
Del 2 av övningen kommer i nästa Blogg.

För övrigt åt jag en god lunch på Stora Wall i dag, en Paella med god sallad och en smarrig kaka till efterrätt. Brödet som serveras till maten är kriminellt gott, det är med aprikoser och olika nötter och grejer inuti.
Innan lunchen tillät jag mig att åka ner i melankolins djupa dalgång.
Det var mitt eget kontrollbehov som bidrog till det. En gnutta självömkan gjorde melankolin sällskap.
Tack och lov så kan jag botemedlet mot självömkan.
Det heter tacksamhet.
En lista snabbt ba´, sen är jag på tåget igen och inser hur himla fint Livet är, egentligen.
Tacksam här och nu för:

  • ett fint telefonsamtal i kväll
  • lunchen med min väninna
  • en meditations-CD som jag fick av Micke
  • och annat som jag väljer att inte ta för givet, som stjärnorna på himlen, kaffepaketet i skåpet, elden i kaminen, mina barn och lilla katten, musiken som jag kan höra, havet som jag kan se, mitt hår som jag kan fläta, händerna som jag kan skriva med, fötterna som jag kan gå med, ljusen som brinner i hela huset och sängen som väntar på mig nu.

22.53

Dagen i dag kändes som en vårdag. Jag gick i skogen och efter stranden, fick några fina bilder. Det är en sann glädje att kunna se havet varje dag. Havet som aldrig ser likadant ut dag efter dag, havet som berörs av brisen från sydväst och krusar sig i vackert mönster mellan stenarna. En ensam sjöfågel flög förskrämd upp när jag kom för fort och för nära, annars var allt tyst, mycket tyst, och jag ville dröja mig kvar där i eftermiddagssolen forever. Min själ vilar i det vackra som inte går att finna i en stressig stadsmiljö eller efter E4:an eller i Valbo Köpcentrum.
Nu blir det varma mackor med Ostsalami, Grevé och Oregano. Vitkålssallad till, och ett glas LOKA Citron. Gud va bra jag har det! Och alltihop fanns hemma, det är fint när det är ett par mil till affären.

Hade besök i kväll av en vän, vi hade en fin stund med samtal om Livet och vad det är som gör att vi upprepar våra ”unfinished business” igen och igen tills vi till sist hamnar i ett hörn och blir tvungna att ta itu med dom.
Det går inte att ta itu med sanningen förrän man har erkänt den.
Och det kan göra ont.
Väldigt ont.
Men hur mycket energi går det inte åt till att låtsas som om allt är bra och tränga undan det som vill komma upp i ljuset, men som skrämmer och kanske kräver förändring?  Vad kostar det, att åka runt i rondellen utan att reflektera över om det är det här livet jag skulle välja i dag om jag fick göra om, och kanske inse att jag sitter fast i en relation där jag inte får vara jag, eller att jag blir manipulerad av en partner som använder makt och kontroll och martyrskap och skuldbelägger mig om jag inte längre vill vara till lags?

Hm.

Det där med Livet…det är komplicerat ibland.

En upprörd sambo mötte mig i hallen

När jag kom hem i eftermiddags fick jag en riktig utskällning.
Jag hade ju varit borta hela natten, javisst, men det brukar inte bli sån´t hallå för det!
Inte förrän jag satte mig ner framför kaminen och började göra eld, blev det tyst.
Då la hon sig i mitt knä och spann.
Jag trodde hon hade ont eller att det var slut i matskålen, men det var nog något annat har jag fattat nu först, efter att ha hört hur det krafsar i köket.
Hon försökte antagligen berätta för mig att det är möss i väggarna…hoppas jag! För om dom är INNE i köket, i något skåp och håller på äcklar sig, då vet jag inte om jag vill bo här nå mer.

X2000

Det där med tåg är kanske inte så tokigt. Åkte ner till Stockholm i går, hem i dag och ingen försening. Gott kaffe dessutom.
Mina tidigare erfarenheter har varit usla. Men det är historia.
Det vimlar av möjligheter i mitt liv just nu. Tid och kreativitet har jag. Mod också!
Det är spännande.
Nu längtar jag bara hem till skogen.

22.39

Har jag det bra eller?
Tog min vrålsnygga röda bil till stan, uträttade lite olika ärenden som att posta en bok som jag själv har skrivit till mitt kusinbarn i Blekinge, la samtidigt på en faktura, sen lagade jag en trasig nagel hos Mia, lunchade med Lina, och hann ta mig över till ön för att hämta en pepparkvarn som jag ska ta med mig till dottern i morgon.
Hann också med ett himla trevligt telefonsamtal med en man jag pluggade med, han har tips på
konsultuppdrag åt mig.
Är det lätt så är det rätt, är det rätt så är det lätt!

Whooooooooooohooooooooooooooo vilket drag!

Ladies Night var så bra.
Förta låten ut var ”I´ve got a feeling”, och det blev verkligen ”a good good night”!
Vi har vrålat, sjungit, applåderat, visslat, skrattat halvt ihjäl oss, gungat, hoppat, jublat och viftat med halsdukar och andra lösa attiraljer.
Jag hade mina glasögon. Dom sätter jag inte på mig i onödan. Man ska inte skämma bort ögonen, då säckar dom ihop fortare.
Men på Ladies Night är det helt klart värt det.
Ibland har jag dom på bio också.
Vi blev hämtade av en ambulansman. Fast inte i firmabilen, han hade en vanlig personbil i kväll.
Fast man hade ju kunnat behövt lite syrgas efter den här showen. Men det var tryggt ändå. Jag menar, pumpen håller kanske inte för vad som helst i min ålder.
Jag styrde direkt ner till havet och klev ur bilen.
Månsken, stjärnor och total tystnad och stillhet.
En skarp kontrast till 4000 skrålande ladies på Läkerol Arena.
TUR att jag är kvinna. För himmel så kul vi har när vi är tillsammans, vi tjejer.

Ladies Night tonight!

Sol! Lördag! LADIES NIGHT i kväll!
Det ska bli så kul! Innan showen ska vi gå ut och äta. Tessan försökte boka på två av dom bästa ställena, men på det ena var det fullbokat sen fem veckor tillbaka fick hon veta.
Men vi har ett bord för fyra uppe på Söder så det blir så bra så.
I förrgår fick jag ett brev.
Kuvertet avslöjade avsändaren. Ett företagsnamn som jag får kramp av.
Det var från ett företag som jobbar med bland annat domänregistreringar, i Borås. Akta er noga för dom.
Jag öppnade brevet. En inkassovarning.
Dom brukar skicka såna till mig ungefär den här tiden varje år, fast jag sagt upp allt som jag har haft att göra med dom för många år sen.
Det var efter stängningsdags jag öppnade brevet och då går det ju inte att göra någonting annat än att andas.
Andas är bra. Har ni tänkt på vad det gör med en, när man är så arg så man skulle kunna spricka, och så börjar man andas i stället.
Iiiiiiiiiiin. Uuuuut.
Igen och igen.
Jag ringde morgonen efter, i går alltså, och då säger människan att dom kan se att jag har betalat in för länge sen, men hon ber mig gå till banken och få ett utdrag på gireringen, så dom kan se OCR och fakturanummer.
Det är bara så sjukt.
Men nu är nu och i dag är inga banker öppna och jag tänker vara en lycklig människa i dag och välja glädje och inte härja upp mig över nånting negativt.

20.55

En tunn is täckte delar av viken. Solen värmde svagt min rygg. Havet var Azurfärgat i band vid horisonten.

Jag kommer aldrig ihåg vilka vinterskor jag hade säsongen innan, eller var jag har ställt dom om dom nu inte har gått till ”Hedna-mission” som mamma sa. (När jag googlar på detta uttryck får jag veta att det var ”missionsverksamhet(en) bland hedningar”.)
Så jag frös lite i skogen i dag, har inte hittat mina kängor, men jag har inte letat överallt heller.
I kväll sitter jag och tittar på IDOL medan jag virkar hjärtan i ståltråd.
Say no more.