Vid havet

Badstenen är kall att sitta på nu. Men jag sitter på den ändå. Det ger mig kraft, sinnesro och en massa andlighet att sitta här.
Jag gick till andra sidan ön och såg på havet i solnedgången i oktober månads andra dag.
Jag tänker på vad det är som är mest värdefullt för mig, förutom min familj, och det är att få sitta här på min sten, fast en sten kan aldrig ägas, jag vet, men min själ behöver just den här stenen ibland. Och då lånar jag den av Moder Jord eller Gud.
Jag har haft på mig mascara förut i dag.
Annars skulle jag släppa fram gråten nu.
Gråten som inte är en ledsen gråt utan en gråt fylld av annat. Av det som är större än jag, det som bär och visar vägen om jag lyssnar och vågar släppa kontrollen för en minut eller två.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *