Running out of gas.

Energin sinade plötsligt.
Rann ut i tomma intet.
Jag behöver bara få vara nu, i stillhet med mig själv.
Just söndagar har jag eftermiddagarna inbokade till växande och inre arbete i en fantastiskt värdefull grupp som jag har förmånen att vara med i, men inte ens gruppen fick mig att orka åka till stan.
Jag tvingade mig ut och målade friggeboden, utom på de ställen som är så högt så jag inte vågar. Men jag fick några brädor klara i alla fall.
Sen var det som när luften går ur en ballong. Psssssssssssssssssssssssssssss…jag känner mig som en urvriden trasa typ.
Så nu sitter jag här i soffan och jag tänker tillåta mig att göra det precis så länge jag känner att jag vill.
Sen ska jag ut i skogen.
Där är jag garanterad att få energi igen. Träden sviker inte.
Några kollegor är förkylda. Jag tänker inte. Inte en chans.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *