22.53

Dagen i dag kändes som en vårdag. Jag gick i skogen och efter stranden, fick några fina bilder. Det är en sann glädje att kunna se havet varje dag. Havet som aldrig ser likadant ut dag efter dag, havet som berörs av brisen från sydväst och krusar sig i vackert mönster mellan stenarna. En ensam sjöfågel flög förskrämd upp när jag kom för fort och för nära, annars var allt tyst, mycket tyst, och jag ville dröja mig kvar där i eftermiddagssolen forever. Min själ vilar i det vackra som inte går att finna i en stressig stadsmiljö eller efter E4:an eller i Valbo Köpcentrum.
Nu blir det varma mackor med Ostsalami, Grevé och Oregano. Vitkålssallad till, och ett glas LOKA Citron. Gud va bra jag har det! Och alltihop fanns hemma, det är fint när det är ett par mil till affären.

Hade besök i kväll av en vän, vi hade en fin stund med samtal om Livet och vad det är som gör att vi upprepar våra ”unfinished business” igen och igen tills vi till sist hamnar i ett hörn och blir tvungna att ta itu med dom.
Det går inte att ta itu med sanningen förrän man har erkänt den.
Och det kan göra ont.
Väldigt ont.
Men hur mycket energi går det inte åt till att låtsas som om allt är bra och tränga undan det som vill komma upp i ljuset, men som skrämmer och kanske kräver förändring?  Vad kostar det, att åka runt i rondellen utan att reflektera över om det är det här livet jag skulle välja i dag om jag fick göra om, och kanske inse att jag sitter fast i en relation där jag inte får vara jag, eller att jag blir manipulerad av en partner som använder makt och kontroll och martyrskap och skuldbelägger mig om jag inte längre vill vara till lags?

Hm.

Det där med Livet…det är komplicerat ibland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *