Första advent

Jag satte upp en röd gardinkappa i köket, nu är det rött i alla fönstren, utom det som jag har valt att ha gardinfritt i. Närmare jul ska jag byta i köket till en kappa med tomtar på. Gulligt.
Faktum är att just precis i detta nu snöar det inte, jag ser blå himmel (Jippppieee det var inte i går!) genom loftfönstret och en smal trevande solstråle tar sig in och träffar spegeln som reflekterar den tillbaka, in i mitt hjärta eller om det är min själ, jag vet inte, men jag lyfts liksom upp lite, och det hoppar runt små glada pirr inuti.
Vet ni, jag älskar snön och jag älskar vintern och advent och jul och hela alltihopa. Men när jag ser tulpaner i blomsteraffärerna, precis efter jul, då blir det en dimension till i min glädje, för då förvissas jag om att det ska komma ännu en vår med talgoxesång och lila björkar. och isarna ska släppa havet fritt igen och Blåsipporna vid stigen ska blomma och jag ska sitta på trappan med en mugg kaffe medan solen målar nya fräknar på min kind.
Alla årstider har sin tjusning, jag tycker verkligen om både höst, vinter, vår och sommar, men det där med ljuset som kommer tillbaka, och trädens svarta konturer mot en skymningsblå himmel i februari, det är något större än allt annat.
Men här och nu, i dag blir det adventsfirande och tjejmiddag tillsammans med några fina vänner, det ska bli så kul! Ska prova min nya, röda blåsa och se om Skipperdieten har gjort underverk med min kropp efter fjorton dar, eller skulle det vara att begära för mycket kanske… Ja, det har i alla fall gjort att jag lättat ett par kilo, det kanske räcker!

Snöängeln.

Advent.

Ljusstakar och stjärnor i mina fönster. Brasan tänd. Lugnt och tyst och utrymme till eftertanke och kontemplation.

Livet bjuder på överraskningar som inte alltid är vad jag önskar.

Jag tänker, att det är en mening med allt, och framför allt, jag kan lära mig något.Ibland blir det mycket på en gång. Väldigt mycket.

Men jag går inte av för hackor i första taget, så kom igen ba´. I´m still standing, som han sjunger.

Men varför lägger jag fokus på det som inte är bra när det är så mycket som är alldeles fantastiskt? Dumt.

En så vacker vinterdag som i dag, men ett konstant snöande, det gör mig lycklig i hela kroppen. Jag har satt upp stjärnor och stakar och till och med fått timern i friggeboa att fungera, så där lyser en adventsstjärna så fint. Lyktor är tända på altanen, brasan brinner, och jag sitter här och har det urmysigt.

Snöänglar vill jag göra nu, men snöänglar kan vara så mycket mer, än dom som blir om man lägger sig på backen och vevar runt med armar och ben.

Mmmmm. Vänta ni ska ni få höra.

En liten flicka var på väg hem från dagis. Det snöade. Barnen hade fått baka pepparkakor på eftermiddagen, som dom skulle bjuda mammorna och papporna på när det blev Lucia.

Pepparkaksdoften satt kvar i näsan på Nora, som pulsade framåt i snön.

Så märkte Nora att hon hade tappat sin ena vante. Hon vände sig om och tittade efter den, men den fanns inte. Hon började gå tillbaka och letade hela tiden efter sin vante. Den lilla handen började bli alldeles kall. Hon gick och gick, men kunde inte hitta vanten någonstans.

Det började bli lite mörkt ute och det blåste väldigt. Nora fick kisa för att inte få in snön i ögonen. Hon gick och gick men kände inte igen sig riktigt, det såg inte ut som vägen till dagis längre, det var så många träd och stora stenar!

Hon tänkte att hon hade nog gått fel, och att hon skulle följa sina egna fotspår så hon kom tillbaka igen, tillbaka dit hon var när hon upptäckte att hon hade tappat vanten.

Men spåren efter Noras små kängor hade blåst igen i snön, och nu visste hon inte alls hur hon skulle hitta hem. Hon började bli rädd. Tårarna kom. det var riktigt mörkt nu, och blåste väldigt kallt.

Tänk om det kommer en björn, sa Nora för sig själv, tänk om jag aldrig mer kommer hem.

Hon började gråta på riktigt, och ropa på sin mamma.

Det var alldeles kallt om fötterna och hon la sig ner i snön och grät. Efter ett tag somnade hon.

Ett vitt, glittrande ljus väckte lilla Nora, och hon kikade försiktigt upp. Där stod en ängel, så vacker, med stora, vita vingar. Ängeln log mot henne, och lyfte upp henne i sin famn. Så svävade ängeln med lilla Nora upp en bit ovanför marken, och alla träden runt om lystes upp av ängelns ljus. Snön glittrade och i ett av träden hängde Noras vante, som ängeln tog och satte på Noras hand.

Nora frös inte mer, hon kände sig alldeles lugn och trygg i ängelns famn. Ängeln var snart framme vid Noras hus, och utan att öppna dörren kunde ängeln sväva in i huset, fram till Noras säng, och där la hon ner henne, försiktigt och så viskade ängeln God natt lilla Nora, innann hon strödde ett glittrande puder i luften ovanför Noras säng, och Nora somnade omedelbart.

Undrar vad det där kom ifrån? Mitt i min Blogg strömmade det ut en massa bokstäver som blev en saga.

Varm choklad i vintermysiga Norrköping.

En eloge till SJ igen! Åkte tåg till Norrköping i går och hem i dag – nemas problemas! Med tanke på snöovädret i dag är det alldeles fantastiskt att det inte var några förseningar! Det gick som på räls!
Norrköping bjöd på ett juligt snöfall i dag på eftermiddagen. Juldekorationer i blått och glittrande vitt förhöjde mysstämningen, och ett litet café som kanske var en ”choklateria” blev höjdpunkten av lycka för mig. Där drack jag och en vän varm choklad med Biscottis till.
Ni fattar inte i hur många år jag har längtat efter att en snöig dag dricka varm choklad på ett fik.
Jag skrev till och med en dikt om det, och det var när jag gick på Skrivarlinjen på Bollnäs Folkhögskola 1997. Då kan ni tänka er!
I dag blev det verklighet!
En trevlig biltur till Vingåker fick jag också, och där fanns Vingåkers Factory Outlet.
Say no more.
På tåget hem förstod jag av mina medpassagerares kommentarer och mobilsamtal att det blåste ganska hårt i Gävle. När jag kom hem stod presenningen som jag så nogsamt hade spikat fast i altangolvet, som ett storsegel. Det var bara att hämta hammare och spik och ut och dunka i nya spikar.
Men det är supermysigt att sitta här nu med brasan tänd och röda ljuslyktor på nya hyllan. Det visslar i köket och hela skorstensröret skakar, och ute sliter Nordan i tallarna, hoppas bara dom står stadigt.

00.00

Denna dagen ett liv. Från chockbesked från Skatteverket till kreativitet mitt i natten vilket resulterade i att hyllan jag köpte i Dalarna kom upp! Jag är en nattmänniska. Allt går lätt efter tio.
Medan det fortfarande var dagsljus spikade jag fast presenningen i altangolvet så den inte lättar när Nordanvinden ger järnet. Under den har jag utemöbler och lite annat somrigt.
Walkabout hanns också med, och mail och telefonsamtal med revisorn och allt möjligt.
Skipperpulvret håller jag i. It works! Jag har inte handlat annat än Sojamjölk och en citron på flera dar. Äter det som finns. Broccoli, omelett, haricotes vertes. Jag är nöjd.

”Money is a servant; I am the master”

Mina tankar behöver vidgas, öppnas upp, vädras, och bytas ut. Jag behöver ta bort det inövade tänket som begränsar, och lyfta av locket och visualisera, affirmera och bara leva som om det redan är sant att jag är oförskämt rik.
Därefter ser jag framför mig det nya som jag ska använda pengarna till, som ett garage, en altan som går runt hela huset, fria dagar som jag spenderar hur jag vill, vill jag jobba så gör jag det men vill jag dra ut på havet i min Bayliner, så gör jag det.
Allting börjar med en tanke.
Allting.
Just nu läser jag Bob Proctor, och vet ni, det viktigaste i livet är inte för mig att ha hur mycket cash som helst. Det är andra saker.
Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi får må bra och ha pengar i alla fall. Utan att känna skuld.

Så den här boken är spännande som sjutton.

Jag återkommer när de första resultaten uppenbarar sig.

Det behöver inte ta hundra år. Ju mer tid jag lägger på att se det jag önskar framför mig i min fantasi, ju fortare går det.

Man behöver inte dra på med en Bayliner på en gång. Det kan vara bra att starta med en kanadensare. Eller en liten gummibåt.

En tacksamhetslista här och nu:

  • lördagen med Stockholmsresa, riksmöte och nära vänskap med M.
  • trevlig fikastund på ”Mingel o Bar” när jag kom hem
  • Anna Skippers viktbalanseringspaket som gör mig pigg, mätt och lättare
  • ledig dag i morgon (som nyss blev i dag)
  • gruppen
  • mina öron så jag kan höra ”If I can dream” till exempel
  • mina ögon så jag kan se snöflingorna dala ner över mitt hus
  • mina händer som jag kan skriva med, och öppna kaffepaketet med
  • mina ben så jag kan dansa
  • min mun så jag kan prata (här är inte alla överens med mig, ask my children)
  • mina goa barn
  • den där röda bilen som jag har, fast den är som en snorloska i vinterväglag upptäckte jag i går på väg hem från Stockholm

Skumt

Det skymmer tidigt.
Men det var inte det jag tänkte på när jag valde rubrik.
Det var mer allt som finns och som vi inte kan se, eller förstå.
Allt som inte är bevisat, eller nånsin kommer att bli det.
En vän på Facebook hade letat efter sin tändare, för att kunna tända ljusen på morgonen.
Plötsligt låg den mitt på köksbordet.
Ingen av de som var hemma hade lagt dit den.
Jag har varit med om såna saker, flera gånger har det hänt mystiska oförklarliga grejer.
Ta bara det här med Familjekonstellationer, som jag jobbar med, eller ”Soul Work”.
Du kan gå ut på gatan och be fem personer följa med. Terapeuten ber den som ställer upp konstellationen att ta ut en person, som kan vara till ex pappan till honom/henne, mamman, systern, grannen, exet eller vem som helst.
Personen kommer att agera och säga precis det som pappan brukar eller brukade säga (om pappan lever eller är död spelar ingen roll).
Jag hade goda vänner här för ett par veckor sen, när det bara dök upp en man, jag sa vad jag fick för känsla, det visade sig att det var en farbror till min vän, och han hade ett budskap.
Jag har inte bett om att få den här gåvan, den kom, eller antagligen har jag haft den sen jag var barn.
Jag såg och hörde olika saker när jag hade gått och lagt mig, blev rädd och ropade på mamma.
Men då tog hon mig till en psykolog som skrev ut Valium.
Jag var sju.
Så kan det vara.
Att kunna göra upp och bearbeta händelser utan att den person man har de ouppklarade affärerna med är närvarande – fysiskt – är rätt bra, eller hur?

Hjältar

I morse åkte jag och uträttade lite saker, klev upp halv sju, hemma igen lagom till lunch. Den bestod av ett kycklinglår och omelett. Man tager vad man haver, som hon sa, Kajsa.
Sov en stund, snackade i telefon, stickade, gick på walkabout och stickade lite till.
Min plågoande Nictrade i Borås hänger efter med inkassohot och eländes elände. Nu har jag i alla fall bett min bankkvinna att maila över utdrag, bevis på att jag har betalat, får se om dom ger sig nån gång! Jag är inte nådig när jag pratar med dom i telefon kan jag säga.
Låt mig va!

Jag hittade anteckningar i dag om hjältar.

  • En hjälte vågar avstå den trygghet man får då man gör som alla andra!
  • En hjälte skapar konflikter och splittring.
  • Hon spränger gamla inställningar som förlorat sitt liv.
  • Hon ger sig ut på marker där inga stigar finns.
  • Hjälten skapar sina egna stigar.
  • Hon är ständigt rädd och osäker.
  • Mod är rädsla som förvandlats till bön.
  • Om du vill väckas till liv, gör det du är rädd för!
  • Om du vill fortsätta leva, trotsa skammen!
  • Stå upprätt då sabotörerna kommer! Vågar du vara en hjälte?

Tantvarning!

Sitter jag inte och googlar på ”raggsockor, stickbeskrivning”?
Nu är det färdigt.
Jag stickade visserligen när barnen var små, sparkbyxor och mössor med pinglor i på rundsticka, och tröjor och grejer, men sen dess har det inte blivit något producerat, alltså jag har suttit och lekt mer, köpt lurvigt garn i Ockelbo och börjat på något som inte blev.
Jo, en lurvig halsduk blev, den ville jag ge till mitt ex, men han ville inte ha en rosa lurvig halsduk.
I dag slog jag till med fyra nystan raggsocksgarn på ett bräde. Kunde knappt vänta tills jag kom hem, men valde att gå till ett ställe som jag mår bra av att komma till, efter det körde jag hem, och fram med garn och stickor.
Avkopplande och mysigt, det ska bli himla kul!

Tankar i gryningen

Vaknade kvart i sex av en smärtsam dröm. Valde att kliva upp, möta gryningen i lugn och ro. Kokade vatten, (numera startar jag kroppen med varmt vatten, gärna med ingefära i), tände två ljus. Ljuset från lampor är obarmhärtigt så här tidigt. Gjorde en brasa. En stunds meditation med katten i knä följde på det.
Dagen är i sin linda.
Klockan nio föreläser jag på Treklövern, därefter ska jag träffa väninnan.
Livet pågår hela tiden, överallt på vår jord. Vad vill du göra med den här dagen? Vad tror du att du måste i dag? Kan du välja?
Vad får ditt hjärtas ljus att brinna? Tänker du tända det ljuset i dag?
I dag önskar jag alla en fin dag, fylld med ljus och kärlek.

15.24

Talgoxar, Blåmesar och Nötväckor har party i dag. Jag köpte talgbollar och nötter till dom, nötterna var tydligen prio 1.
Själv njuter jag av Skippers drinkar och myser i soffan.
Det är lugnt och skönt att vara jag. Mysigt att sitta här i soffan med alla ljusen.
Det snöar faktiskt lite grann. Små ynkliga flingor flyger omkring.
Tidigt i morse var jag på posten och hämtade ut paketet. Samtidigt postade jag min egenskrivna bok till en tjej som beställt den. Dom går åt, sakta men säkert.