På bryggan

Sitter på bryggan i solen och fattar inte att det kan vara så här den första november!
Helt fantastiskt skönt. Vågorna skvalpar på andra sidan piren.
Dagen har fram till nu varit ett enda virrvarr av bortslarvade papper, olika samtal till myndigheter och försäkringsbolag och till TELIA som skickade en besynnerlig faktura som visade sig vara rätt, och allt har känts som ett stort berg av ”måste”.
Jag hade väl behov av kaos i dag, eftersom jag skapade det. Fast jag kan styra tankarna så valde jag stress och elände.
Himla korkat.

”Lev och låt leva”.

Det där med att släppa kontrollen och sätta sig i baksätet är rätt skönt.Låta saker och ting hamna där det ska.
Det brukar bli så himla bra när inte jag är där och lägger mig i och försöker styra föreställningen!
Förut gjorde jag mig själv till regissör så ofta jag bara kunde. Det skulle bli som jag ville i livet. Jag trodde att jag var den som bäst visste vad jag, och alla andra behövde.
Jag har lyft bort det mesta av att försöka göra mig själv till Gud.
Att lämna över till något större än jag är fint. Och tryggt.
Kontroll är ibland en överlevnadsstrategi. Kanske föddes den i barndomen i en dysfunktionell familj. Kanske i en relation med en missbrukare.
Frågan är om det finns villighet att våga släppa den.
Och en annan fråga är vad vinsten är för den som ständigt kontrollerar tillvaron, arbetskamraterna, maken/makan, alla och allt!
Kan vinsten vara att slippa känna hur man själv mår? Om jag har fokus på allt annat, då slipper jag ju mig?
Vilken energi det går åt. Folk som blir ”utbrända” lider ofta av medberoende. Dom är och petar överallt, räddar, skyddar, tänker åt andra, talar åt andra, fixar andras känslor, duttar och håller på. Fast ingen har bett dom.
Sen blir dom ”martyrer” och suckar:
– Det är tacken, det, för allt man har gjort!
Fibromyalgi blir ofta en följd av att ge bort den energi kroppen behöver själv, till att hålla full kontroll på allting utanför, kanske sin partner i ett alkoholberoende eller annat onödigt. För onödigt är det. Ingen blir hjälpt av att kontrolleras.
Finns det en lösning?
Jepp.
Det gör ju det. Precis som det finns en lösning till kemiskt beroende, eller andra droger.
Visst är det bra.
Men man kan inte ta itu med sanningen förrän man har erkänt den.
Och för att erkänna behöver man få negativa konsekvenser.
En alkoholist behöver nå sin botten. Det gör han/hon lättare om det inte finns någon som fixar runt om.
Så … släpp taget.
Let go and let God.