Pizzaträsket

Jag är fortfarande inte hundra på vad jag vill.
Sitter som ett kolli i en utställningssoffa i en inredningsaffär på Köpis och känner mig som årets tjockis.
Jag äter när jag är trött och när jag är stressad.
I dag drog jag i mig en pizza på Brorsans innan jag åkte från jobbet, för jag hoppade lunchen eftersom jag skulle sluta två.
Det blev övertid i dag igen och sen snurrade det i huvudet för jag hade inte ätit nåt sen Yoghurten klockan sju, (mittinatten alltså), och då när jag började känna mig vinglig åkte jag rätt in i pizzaträsket.
Stressen kommer av en fucking restskatt på 39 lakan bara för att min revisor inte var uppmärksam på det jag skickade honom om rotavdraget 2009.
Snön gives me the creeps också. Altantaket. Hustaket. Ska det hålla?
Pust och stön.
I morgon är det the Big Night.
Jag har olika förslag att välja bland.
Ett är att haka på Krister Fridh och hans band som spelar på Alfta Värdshus. Jag behöver lite drag under galoscherna. Min nyblivna Tantväninna följer med i så fall, hon som fyllde sexanolla i går.(OMG!!!!) Hon kan nog också behöva lite fart i boxen.
Ett annat förslag är dans på Parken. Den väninnan som föreslog det är uppslukat av nyförälskelse och jag vet inte hur kontaktbar hon är just nu, ärligt talat.
Visserligen brukar jag få dansa mycket, så jag är inte speciellt orolig för att känna mig typ ensam och som femte hjulet, eller tredje i det här fallet. Går jag på dans går jag för att dansa, inte för att konversera med väninnor. Det kan jag göra efteråt, eller innan, eller mellan.
Ett förslag till fick jag i telefon nyss; en middag med lite intressanta människor, musiker och en författare…
Mina vänner som jag träffade i går har en tjejmiddag som lockar också.
Eller så kan jag faktiskt fira med Sugar. Dela på en påse räkor… Se på Grevinnan. Jag menar, hur snett kan det gå? Hon varken dricker eller drogar, och är oftast jämn till humöret. Det är ingen självklarhet, nåt av det där.
Ja, det blir som det ska.

Får man slänga ut den nu?

Nu är jag klar.
Julen har varit precis som den ska.
Jag hade riggat som bara den i år.
Allt som hade en kontakt och som kunde lysa, blinka och glittra, har jag smockat upp i fönster och tak.
Ljuslyktor behöver jag inte gå in på. Tomtar och granar och trearmad stake på bordet, ja, hela kittet.
Julgardiner, ja-a-då, först ett par helröda i köket, som jag dan före dan bytte till en kappa med tomtar på.
Och sillen.
Ut och in i kylen.
Laxen likaså.
Ostar till förbannelse!
Jag har fått nog nu.
Just nu känner jag att det får vara färdigjulat för i år.
Nu vill jag ha tulpaner i en bukett tillsammans med några Videkissar.
Snöfria stigar som jag kan kuta av mig julkilona på.
Men jag inser att det kan ta ett tag.

Julnatt vid havet

Jul.
Åh vilken fin julafton det blev.

God mat, bara det vi vill ha, ingen skinka. Men sill och lax och Jansson, och Broccoligratäng. Lite prinskorv, några köttbullar.
Ägghalvor med creme fraiche, räkor och Kalixrom.

Goda ostar och olika bröd. LOKA Citron och Julmust.
That´s it.
Vid midnatt gick vi på walkabout, ordentligt påbyltade.
Vi gick ner till havet, pulsade i mjuk snö, det blåste så det sved i kinderna.
Jag la mig ner i djupsnön och gjorde en julängel.
På julnatten är det lite magiskt att gå på nattpromenad.
Jag blir en unge igen och vill busa runt i snön. Snöbus är som en extra julklapp, jag får samma känsla som när jag kliver rakt ut i havet från en av öarna en het julidag, samma känsla av frihet, andlighet och barnslig Lycka.
Hela jag vill ner i snön, hela jag vill känna varje flinga mot min kind, känna den på riktigt, i full närvaro och i fullt medvetande om julnatten, och låta varje cell i min kropp möta nuet.
På hemvägen sjöng jag ”Bered en väg” högt medan jag pulsade fram på vägen och de vitklädda tallarna tysta såg på.

*** GOD JUL! ***

Slinker in medan potatisen kokar och sämskskinnsspolarna gör sitt, ja, jag fick ett ”ryck” i dag att jag skulle vara lockig på julafton!
Stress stress stress, fast jag inte behöver, det mesta är klart, jag ska bara ta ut och tända marschallerna och vispa grädda till efterrätten och duscha och sminka mig och måla naglarna med en läcker färg som jag fick av ena dottern i namnsdagspresent i morse innan hon gick ut och skottade.
Sen for hon till stan för att fira jul med sin syster och pappa, jag tänkte att jag skulle bara vara ett tag, se julkonserten på TV, slå in de sista klapparna, men himmel va fort tiden går!
Andas kan jag göra sen, efter julmidda´n och julklappsutdelningen, då ska jag ta en kopp kaffe i mina MÅSEN-koppar och njuta!
Önskar er alla trogna läsare, samt alla ”strö-läsare”, och precis varenda en som läser detta just nu, en riktigt God Jul, med glädje, sinnesro och närvaro!
Glöm för all del inte att ANDAS!

Dan före dan

En av döttrarna har landat. Hon sågade en gran till huset i går, och hon skottar och hon grejar. Hon gillar sån´t, storstadsbo som hon är.
I dag bär det av till stan. Jag har småhandlat lite då och då, men det stora matinköpet kvarstår.
En julklapp fattas också.
Det ska väl vara snabbt överstökat, så vi får åka hem hit igen och ha en redig uppesittarkväll!
Uppesittarkvällar, det är grejer, det!

Trött som ett utskitet äppelmos.

Till JULA for jag efter att ha jobbat över, lämplig dag så här före jul, men så kan de´ va´, och köpte ett nytt element och två astunga kassar ved.
Det är då jag undrar varför jag är singel och inte har en man med mig som alla andra ladies som trippar runt med en nätt liten handväska medan deras män bär som packåsnor.
Fast det är ju ingen garanti att man slipper bära bara för att man inte är singel.
Jag vet. Jag har haft olika sorter.
En som bar upp tio liter jord upp för tre trappor när jag bodde på UBT. Och ovanpå jorden låg en stor påse kattsand.
Ja.
Jag stannar där.
Nu har jag jullov.
Trött som ett utskitet äppelmos sitter jag här i soffan, bara för att jag kan.
Jag vill egentligen ligga där uppe på loftet.
Nu.
Jag ska. Snart.
I kväll har jag gjort köttbullar.
Dom ska frysas in. I min frys är det så jäkla trångt nu, så risken är att dom blir minipannbiffar. Men det får gå det med.
I och för sig skulle jag kunna sätta ut någon burk i skogen nu när det är så sabla kallt. En burk med Rocky Road till exempel. Frigöra lite utrymme. Det kommer väl inget djur och äter upp Rocky Road? Fast man vet ju aldrig. En hungrig varg är en hungrig varg.
Men i dag blev jag glad när jag kom hem! Plogmannen hade plogat upp en liten parkeringsruta till mig! Jag behöver inte oroa mig för att jag inte kommer genom plogvallen med caretan i morgon!

Tack snälla plogmannen! På riktigt.

Tacksam i dag för…

  • att jag slipper ha plogvallsångest
  • att jag är ledig i morgon
  • att jag bor så här nu när fullmånen lyser och det är magiskt vackert ute

För få timmar kvar nu…

Hjälp nu är det snart julafton! Jag har rätt mycket kvar att fixa. Roliga saker, och spännande saker, som att hugga gran i detta snöoväder! Men jag behöver tid! Mera timmar, tack!
Varje jul gör jag en kaka, som är min speciella julkaka. Egentligen är den inte julig alls, förutom mandlar och nötter ovanpå, men det har blivit så att den hör till.
Kaffet till kakan dricker jag helst i Måsenkopparna. Dom har jag till födelsedagar och till jul och påsk och så. Det är väldigt gott att dricka kaffe ur en Måsen-kopp. Den är så tunn.
I går skulle jag skriva om att hela sitt inre, men det kommer här, och jag citerar Shakti Gawain:
”Om du arbetar med ditt inre helande fungerar du som en inspiration och en förebild och gör bördan lättare för alla människor i din omgivning, i synnerhet dina familjemedlemmar. Barn plockar alltid upp sina föräldrars problem och omedvetna mönster på ett energimässigt plan och för dem vidare i sina egna liv. Om en förälder helar sina känslomässiga problem för han eller hon det vidare till barnen, som då inte behöver handskas med samma saker i sina liv.
Detta sker alltid, vare sig dina barn är vuxna eller ej. Om du som förälder tar itu med dina egna problem och lär dig ta bättre hand om dig själv, älska dig själv mer och satsa på ditt inre helande, kommer också dina vuxna barn, som kanske bor i en annan landsände att känna det på någon nivå och dra nytta av ditt inre arbete.”
Detta är fantastiskt. Och sant.
Den första som berättade det här för mig var min lärare på addiktologutbildningen, Tobbe Fjellström. Jag köpte det direkt.

Återupprepningen möter jag och har mött i mig själv, hos mina vänner, hos mina patienter. Valen i vuxen ålder är en upprepning av det barndomen gav. Alkoholistbarn ”förälskar” sig i en aktiv missbrukare, om och om igen, den som levt med en galen farsa som har skrikit och gapat hittar en ny arg gaphals, den som haft en förälder som varit icke-närvarande på grund av arbetsnarkomani till exempel, hittar en partner som aldrig har tid eller som kanske finns i rummet men ändå är någon annanstans, den vars mamma styrde och ställde med hjälp av martyrens bistra vapen gifter sig med en som dominerar och bestämmer och manipulerar på samma sätt, ja, listan kan bli väldigt lång, men lösningen att bryta finns, och nyckeln heter villighet. Villighet att bli medveten, att våga se.

Det som har hänt har redan hänt och det som händer när vi tar itu med våra ouppklarade affärer är att det kan göra ont. Smärta är en känsla och en känsla är aldrig farlig.

Visst är det bra.

Ha en fin dag, alla. Var fin mot dig själv. Säg ”JA” när du menar ja, och ”NEJ” när du menar nej, så är du redan på väg mot att bli mer sann mot dig själv och andra.

Glöm inte att andas. (Det sista skrev jag  mest till mig själv.)

Bister vinternatt

Hu va kallt det är ute. Blåser som sjutton. Inne är det bättre, i alla fall nu när jag har fått fart på elden i kaminen.
Jag var i stan och firade min väninna som ska fylla hemskt många år lite senare denna månad.
Hennes fyra barn och jag och en av mina ungar började kvällen på Bowlingrestaurangen på Sätra, jättekul verkligen, och så fortsatte vi sen till Brasserie Absint.
När vi satt där och käkade insåg jag att vi har varit vänner se´n 1975.
Hon kom insläntrande en dag, när jag satt på kartritningskurs i gamla TEMPO-huset tillsammans med kanske femton andra damer som alla skulle börja jobba på Kartverket, som det hette då, och som utlokaliserades till Gävle från Stockholm.
Vi hade en lärare på kursen, som inte var särskilt trevlig alla gånger.
Militärfasoner kan jag väl kalla det han körde med. Auktoritär och respektlös.
Farsan hade lärt mig att det var bättre att bita tungan av sig än att säga emot en chef eller en lärare. Under åren som gått har jag suddat bort den regeln, men 1975 vågade jag inte.
Men hon, som kom från Stockholm,och redan jobbade på Kartverket, hon sa vad hon tyckte, hon. Hon skulle sitta i samma lokal som oss tills bygget på gamla Bo Fajans blev klart.
Hon sa det ingen av oss andra vågade säga, annat än till varandra på lunchen.
Jag glömmer aldrig känslan. Det var en befrielse för mig, att någon äntligen sa ifrån. Hon sket fullständigt i regeln som sa, att skulle vi ta rökpaus, så skulle rasten vara en cigarretts längd och inte mer.
Ingen av oss andra vågade annat än att snabbt dra i oss en cigg och sen sätta oss och rita/gravera igen. Vi vågade ingenting. Då.

Men hon ba´körde sitt eget race.

Ja, och på den vägen är det.
Nu har det gått trettiofem år och hon är min låtsassyster och vi firar ”Lilla Julafton” varje år med barnen som är stora tanter nu och grattar varandra på födelsedagar och åker till Turkiet där hon driver mattförsäljare till vansinne  för hon kan inte hitta en enda snygg matta, fast han som äger affären har dragit fram nästan varenda en han har.
Men det var inte det jag skulle blogga om egentligen, men det jag skulle skriva får jag ta en annan dag för nu är klockan så där mycket igen, och jag är en obotlig nattuggla, men det är faktiskt dags nu, att klättra upp på loftet.

Good Night, musiclovers…

Jättehemligt!

Jag har köpt en julklapp till mig själv. En jättehemlig.
Ingen vet. Jo, en.

Och en till har jag köpt, en inte lika hemlig, det är en bok.
Jag får inspiration av vissa författare, dom som skriver långa meningar utan kommatecken, såna gillar jag.
Läste på Facebook i dag att om fem dagar vänder det.
Då kommer ljuset tillbaka.
Jag gillar tanken på att slippa tända lamporna klockan tre.
Det här året är snart slut.
Under 2010 har jag:

  • gjort slut med en karl
  • lunchat på Stureplan i stekande sol
  • skrattat halvt ihjäl mig med tjejkompisarna
  • semestrat på Rivieran med min familj
  • blivit uppbjuden på en trädgårdsfest där ingen annan dansade
  • legat och skvimpat runt i viken under ljusblå sommarhimmel
  • fortsatt fokuserat på det jag vill ha mer av
  • sålt min älskade Volvo
  • gått ner fyra kilo och upp två
  • haft en provtjänstgöring på ett ställe
  • åkt på kryssning
  • suttit och darrat på byggställningen när jag grundmålade huset
  • plockat blåbär
  • återfått mitt förstånd
  • åkt på en jäkla restskatt
  • varit ute med min båt timme ut och timme in
  • varit mer förbannad än något annat år
  • kommit nära mina söndagsvänner
  • varit alldeles lycklig över att bara leva
  • fördjupat min andlighet
  • fått en fin vän i Dalarna
  • förlorat en fin vän i Uppsala
  • varit sjukskriven för ryggskott
  • kört för fort
  • druckit varm choklad på ett fik medan snön föll utanför
  • köpt flera par skor
  • föreläst på firman på olika VVV-kurser
  • lärt mig att ta emot det goda människor har gett mig
  • varit på ett trevligt femtioårskalas i Lexe
  • tappat min iPhone i golvet så displayen sprack
  • börjat följa en TV-serie
  • tröttnat på relationer där jag får mindre tillbaka än jag ger
  • dansat häcken av mig på olika dansställen
  • sjungit Evert Taube
  • tränat på tillit
  • lärt känna nya fantastiska människor
  • börjat sticka igen
  • fått bättre självdisciplin
  • blivit brunett
  • sålt många böcker
  • gråtit betydligt mindre än 2009
  • blivit mer bestämd
  • valt och valt bort
  • badat tunna med tre väninnor vid Storsjön
  • oroat mig mindre och levt mera

Mycket snack och lite verkstad

Jag har inte skaffat några giljotinfällor. Alltså det har inte varit prio 1 att ha ihjäl Julmusen. Det är annat att fixa och trixa och greja med i dessa tider. Sånt som att försöka komma till jobbet i tid fast man ligger bakom en långtradare i 70 på E4, varje gång man smyger sig ut i vänsterfilen börjar bilbaken gunga i takt till låtarna på ”Äntligen Morgon”, in igen i högerfilen, ligger i snöröken, gör ett nytt försök med samma resultat.
Volvon var trygg. Där var det ingen sladdande bak. Wrrrrrroooooooom ba´, så var man om och förbi.
Förutom det snurrar det i skallen av tankar på att jag inte ska glömma köpa rödkål, och lax, och lägga in sill, och julklappar är jag inte klar med, och julkorten ska skickas, och jag ska slå in paket och torka golv och har jag senap hemma eller hur var det och knäck får jag inte glömma och när skulle revisorn ha kontoutdraget och nu måste jag tanka igen och vad ska jag köra för föreläsning i gruppen i dag och visst ja, 40-årskalaset i kväll och vad ska jag ha på mig då och varför köpte jag inte dom där skorna i alla fall?
Stressad?
Emellanåt.
Tills jag kommer ihåg att andas, ta det luuuuuuuuuugnt, påminna mig själv om att det löser sig!
Julgran blir nästa tanke. Jag måste ut och ta en gran på tomten.
Så Julmusen får bo var fasen han vill. Bara han ger sjutton i mina Cashewnötter.