Bister vinternatt

Hu va kallt det är ute. Blåser som sjutton. Inne är det bättre, i alla fall nu när jag har fått fart på elden i kaminen.
Jag var i stan och firade min väninna som ska fylla hemskt många år lite senare denna månad.
Hennes fyra barn och jag och en av mina ungar började kvällen på Bowlingrestaurangen på Sätra, jättekul verkligen, och så fortsatte vi sen till Brasserie Absint.
När vi satt där och käkade insåg jag att vi har varit vänner se´n 1975.
Hon kom insläntrande en dag, när jag satt på kartritningskurs i gamla TEMPO-huset tillsammans med kanske femton andra damer som alla skulle börja jobba på Kartverket, som det hette då, och som utlokaliserades till Gävle från Stockholm.
Vi hade en lärare på kursen, som inte var särskilt trevlig alla gånger.
Militärfasoner kan jag väl kalla det han körde med. Auktoritär och respektlös.
Farsan hade lärt mig att det var bättre att bita tungan av sig än att säga emot en chef eller en lärare. Under åren som gått har jag suddat bort den regeln, men 1975 vågade jag inte.
Men hon, som kom från Stockholm,och redan jobbade på Kartverket, hon sa vad hon tyckte, hon. Hon skulle sitta i samma lokal som oss tills bygget på gamla Bo Fajans blev klart.
Hon sa det ingen av oss andra vågade säga, annat än till varandra på lunchen.
Jag glömmer aldrig känslan. Det var en befrielse för mig, att någon äntligen sa ifrån. Hon sket fullständigt i regeln som sa, att skulle vi ta rökpaus, så skulle rasten vara en cigarretts längd och inte mer.
Ingen av oss andra vågade annat än att snabbt dra i oss en cigg och sen sätta oss och rita/gravera igen. Vi vågade ingenting. Då.

Men hon ba´körde sitt eget race.

Ja, och på den vägen är det.
Nu har det gått trettiofem år och hon är min låtsassyster och vi firar ”Lilla Julafton” varje år med barnen som är stora tanter nu och grattar varandra på födelsedagar och åker till Turkiet där hon driver mattförsäljare till vansinne  för hon kan inte hitta en enda snygg matta, fast han som äger affären har dragit fram nästan varenda en han har.
Men det var inte det jag skulle blogga om egentligen, men det jag skulle skriva får jag ta en annan dag för nu är klockan så där mycket igen, och jag är en obotlig nattuggla, men det är faktiskt dags nu, att klättra upp på loftet.

Good Night, musiclovers…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *