Billie Holyday

Har du varit kär någon gång och spelat Billie Holyday medan ett stilla vårregn faller mot rutan och ni är i ett torp mitt ute i nowhere och ligger där, tätt tillsammans, i en knarrig extrasäng intill ett element som luktar ovant-vid-värme och du bara vill att allting ska stanna, tiden, regnet, musiken och han…
She brings me memories, Lady Blues.
Men nu är det januari och jag lyssnar på henne medan jag har en paj i ugnen och gör en vitkålssallad med stark dressing, massor av grovmalen svartpeppar och mycket salt, och så slår det mig när jag står där i köket och håller på, att hur f** orkar jag egentligen?
Hur orkar jag köra femton mil om dan och ha ett hus i skogen och hur orkar jag bråka om det jag tror på på mitt jobb, och hur orkar jag vara alldeles lycklig fast jag inte sinnesförändrar mig med varken vin eller Irish Coffe eller andra ”fix”.
Ja inte vet jag, men jag har väl fått någon Lyckoinjektion av Änglarna, som räcker ett tag. Nånting är det ju.
Jag kan tappa energi, som jag gjorde på morgonmötet på jobbet i dag, men jag hämtar hem ny, ganska snabbt. Jag tror att tänket är så jäkla viktigt. Ska jag bli offer eller ska jag stå upp för mig och mina värderingar och säga det jag menar och mena det jag säger?
Jag väljer det sista fast det har kostat.
Jag behöver ett mirakel.
På riktigt.
Jag får be Änglarna igen.
Tänka rätt.
Aldrig ge upp tron på att jag är värd det bästa.
Det är du med.
Jag svär.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *