Blue Tattoo

Jag har ingen röst och ingen hörsel längre, men who cares. Jag är ju femtiosju ändå så. Jag har väl hört det jag ska höra och sagt det jag ska säga.
Jag har varit på CC och lyssnat på ett rock och bluesband som kunde lira och sjunga så jag hade kunnat tappa brallorna utan att märka det.
J***ar i min låda säger jag, ibland räcker inte mitt ordförråd, men det var ingen lek, det där.
Sångar´n i bandet, Stefan, sjunger med värsta känslan, och det bara brakar på med musiken i bandet, tungt, riktigt tungt, så ingen sitter still där inne på CC, inte ens dom som är nyktra. (Vi var fem.)
Efter paus kommer hon upp, Sara, som gästar bandet i kväll, börjar lugnt och fint med ”Steamy Windows” men sen kommer hon loss med andra låtar, och en sak är säkert, med den pipan kan hon erövra fler ställen än CC-puben i Gävle! Det har hon säkert gjort också, jag har väl bara inte fattat det.

Jag är jätteglad att jag gick dit i kväll.

Jag är upplyft till skyarna.

Döv, men upplyft.

För övrigt var det en trevlig dag redan innan CC och Blue Tattoo.

Lunch på BALI, sen gick jag  T i  l l   G y m m e t.

Stod på löpbandet med ”Bad case of loving you” i lurarna, fattar ni hur fort man kan jogga då, i en halv minut, tills man får sakta ner till fyran igen och gå  för att inte falla död ner och behöva skämmas för att man bara har på sexan när den som kutar bredvid har satt sin på tolv.

Men det var en bra början tycker jag.

Sen for jag runt där på de olika maskinerna fast jag minns inte vilka siffror jag skulle ställa in på spakarna, men jag gjorde så bra jag kunde.

I morgon kanske jag får träningsvärk.

Det brukar dom skriva på Facebook, dom där som går och tränar.

– Jag har sån träningsvärk.

Så står det på deras statusuppdateringar.

Jag känner att det var ett tag sen jag hade träningsvärk, så jag hoppas jag får det i morgon.

Då ska jag också skriva det på Fejjan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *