Jag har varit i pyjamasjackan sen i fredagskväll.
Sist jag kommunicerade med en människa i.r.l. var fredag eftermiddag på macken på Näringen, där jag tankade och köpte en säck ved. Småpratade med hon som jobbar där om den förbannade kylan som var då, och önskade henne en trevlig helg.
Innan jag åkte in där hade jag fikat med trevligaste vänner på stan.
Jag har pratat med folk i telefon, en sittning blev hela tre timmar i fredags kväll. Men det är annat.
I går var jag inte ens till postlådan.
Jag gick ut en kort stund på baksidan, ca en halv meter bara, fortfarande i pyjamasjackan och mysbrallor, och satte upp en tetra med fågelmat i granen som fortfarande står i sin julgransfot, men är totalt stympad.
Det gjordes i går, själva stympningen. Jag klippte av grenarna, bit för bit, och eldade upp dom. Sen lyfte jag ut gran och fot i snön, rakt ut bara.
När dottern kom före jul och gick ut och högg ner granen, gick jag också ut i en bestämd riktning, böjde mig ner bakom husvagnen, letade djupt ner i snön, och BINGO! Där låg den, julgransfoten, sen förra januari, översnöad men i gott skick.
Det gäller att veta var man har grejorna. Hon såg lite konfunderad ut, flickan, men hon känner sin mor rätt bra.
Tomtarna är hopsamlade på matbordet, som jag ändå aldrig äter på om jag inte har gäster, tillsammans med olika änglar, ljusmanschetter, röda kulor, guldiga kulor och kulor med vackra vintermotiv på, kanelstänger hopknutna med röda band att dekorera julgrupper med, glitter som farmor Signe hade i granen, burkar med tomtar på att ha Lejlas Rocky Road i, röda hjärtan och guldiga kott-änglar med hängen i från England, (älskar dom!), och miljoners annat smått och gott.
Separationsångest får jag, när julen ska packas ihop.
Jag gillar julmyset.
Jag gillar ljuset från adventsstjärnorna, det milda, trygga.
Juldukar ligger i en hög på byrån, men det ligger ungefär lika många kvar på olika bord och hyllor.
Adventsstjärnan på loftet hänger kvar, samma sak med stakarna.
Här går det varligt till väga.
I går hade jag och en väninna planer på att gå på lokal.
Men klockan gick, hon var upptagen med annat innan, och jag monterade ner planerna och stannade i pyjamasjackan.
Lunchen blev en Broccoligratäng med Haricotes Vertes i en Dijondressing.
Det är fint att ha lite hemma, så det går att laga något vettigt, utan att behöva dra till affären.
Jag har registrerat mig på en dejtingsajt, men inte betalat eftersom jag är fylld av skepticism till dejtingsajter och karlar överhuvudtaget. (Jag har mina anledningar.)
I går var jag in där och såg att en man från Falun hade skrivit flera meddelanden till mig, och det går ju inte att läsa dom om man inte har betalat. (Dom går alltså ut med att det är gratis medlemsskap, och det stämmer, men vad ska man med ett medlemsskap till på en dejtingsajt om man ändå inte kan läsa eller skriva meddelanden?)
I alla fall blev jag nyfiken på den där karln från Falun, som verkade så ivrig. Jag går och hämtar mitt VISA, klickar in för en månad vilket är förbaskat dyrt, och går sen in på sidan för att läsa.
– Vill du ha ett fuck? har den mogne dalmasen skrivit.
Vänta ska jag tänka … nej jag tror inte det! Ser jag ut som en som vill ha ett fuck med en vilt främmande idiot från Falun?
Tror ni jag ångrade mig som hade betalat? Jag blev skitförbannad!
Jag har i alla fall lärt mig något. Det kostar att vara nyfiken.
Jag skrev till Kundtjänst och bad dom sätta in pengarna igen på mitt VISA.
Inte för att jag tror att dom gör det, men prova går.
Det regnar.
Det är bra.
Snön på taket kanske smälter ner lite.
Helgen har hittills varit mysig. Det är lite som på retreat.
Tid till eftertanke, tid att bara vara, låta själen komma ikapp.
Jag har gjort det jag vill. Läst, skrivit, jobbat med min andlighet, diskat, målat naglarna, eldat i kaminen, lyssnat på meditationsmusik, tittat på fåglarna, gosat med katten och druckit Ingefärsvatten.
I kväll ska jag till stan och träffa mina fina tjejer som jag träffar varje söndag, i ett sammanhang där jag får reflektera, inventera, växa i min andlighet och bli en bättre människa.
