Jag behöver vara med mig själv i dag.
Åtminstone just nu och med all säkerhet ett par timmar framåt.
Så låt mig va.
Den meningen kommer ofta upp i mitt tänk.
Låt mig va!
Jag glömmer aldrig en sommar när min chef ringde hela tiden, fast jag hade semester!
Jag ville bara skrika LÅT MIG VA!
Ute på öarna låg jag, i solen, men kaffetermos och goda mackor och hade med mig en vän.
Havet bara log. Himlen också.
Måsarna skrek:
– Sätt ner foten!
Svanen väste:
– Säg ifrån, du är ju ledig nu!
Fiskarna, dom små, ropade i kör:
– Du ska inte prata med den där människan nu! Stäng av mobilen!
Samvetet sa:
– Bäst att svara, det kan bli konsekvenser.
Rädslan stämde in och rosslade:
– Du sitter löst ändå på det där stället, tänk på att du inte har någon A-kassa!
I dag ringer inte någon chef när jag är ledig.
Det är bara det att jag vill vara med mig själv.
Vara hemma nån f***ing gång!
Åker 6, kommer ibland hem först strax före 22.
När ska jag hinna njuta av mitt älskade hus om jag hela tiden är ute och far.
Visst, jag väljer det liv jag lever.
Allt väljer jag.
Jag måste ingenting.
Men jag väljer att göra vissa saker för att behålla min själsliga status, och förhoppningsvis växa ytterligare som människa, och då menar jag inte i omfång.
Jag väljer att träffa mina vänner för att jag älskar att vara med dom.
Jag väljer att gå på dans för att det gör mig glad.
Jag väljer att gå på bio för att det är så himla mysigt.
Men jag väljer att bo i skogen för att jag vill se stjärnorna från loftet när jag har lagt mig, och för att jag får ett lugn i hela mig när jag kliver ur bilen.
Jag väljer att bo i skogen för att Talgoxarna sjunger en kall morgon i februari, och fyller hela mig med andlighet, hopp och glädje.
Jag väljer att bo i skogen för att få nåden att se en Havsörn segla över myren.
Jag väljer att bo i skogen för att jag har fyrahundra meter till havet.
Jag väljer att bo i skogen för att låta det första ljumma vårregnet skölja bort vinterns entoniga stagnation ur mitt hår.
Jag väljer att bo i skogen, för att det är här jag hör hemma.
Bland tallarna och stenarna.
Här bor jag.
