Några kom i kväll till Bomhus bibliotek och jag läste lite ur boken och pratade om Livet och Tankens kraft och andlighet och medberoende och så.
Två var mina klasskamrater och bästa vänner från skolan.
Det var fint att ha dom med.
Dom vet.
Dom har varit med och kan mig, precis som jag kan dom.
Tack för att ni kom.
Tack alla ni som var där.
Precis innan jag skulle åka gjorde jag en Smoothie med frusna hallon, yoghurt och lite havregryn, och så drog jag på själva mixerstaven och hej och hå så flög en skvätt in i ögat.
Det var ju inte så bra.
Jag hade sminkat mig och klockan gick och så kom jag på där, att jag var lite hungrig, och inte hade jag kalkylerat med att jag skulle få havregrynsbitar i ögat.
Vet ni hur det känns? Det är vassa små rackare, det där, speciellt när dom har hackats i en mixer också.
Så jag fick dra i mig smoothien, kasta på mig kappan, låsa dörren och ut i bilen, alltmedan jag höll höger öga uppspärrat så tårarna skulle rinna klart utan att mascaran blev blöt.
Havregrynsskärvorna blev gröt i vätan från ögat och dimman såg ut att ligga tät över Iggövägen men jag körde med uppspärrad blick tills det klarnade i höjd med Trödje Pizzeria, och jag hann i god tid trots allt.
Det är så typiskt mig, det där.
När jag är klar och så, så ska jag bara.
Bara göra en smoothie, bara måla naglarna, bara ha lite parfym, bara blogga lite, bara byta i kattlådan, och vet ni vad jag mer fick för mig att bara göra innan jag skulle iväg i kväll?
Rensa avloppet i tvättstället.
Det är stopp där.
Men då var det en röst som sa:
– Inte nu, kvinna. INTE NU. Rör ingenting!
Det var nog väldigt bra att jag lyssnade på den rösten.
