Bokkväll

Några kom i kväll till Bomhus bibliotek och jag läste lite ur boken och pratade om Livet och Tankens kraft och andlighet och medberoende och så.
Två var mina klasskamrater och bästa vänner från skolan.
Det var fint att ha dom med.
Dom vet.
Dom har varit med och kan mig, precis som jag kan dom.
Tack för att ni kom.
Tack alla ni som var där.
Precis innan jag skulle åka gjorde jag en Smoothie med frusna hallon, yoghurt och lite havregryn, och så drog jag på själva mixerstaven och hej och hå så flög en skvätt in i ögat.
Det var ju inte så bra.
Jag hade sminkat mig och klockan gick och så kom jag på där, att jag var lite hungrig, och inte hade jag kalkylerat med att jag skulle få havregrynsbitar i ögat.
Vet ni hur det känns? Det är vassa små rackare, det där, speciellt när dom har hackats i en mixer också.
Så jag fick dra i mig smoothien, kasta på mig kappan, låsa dörren och ut i bilen, alltmedan jag höll höger öga uppspärrat så tårarna skulle rinna klart utan att mascaran blev blöt.
Havregrynsskärvorna blev gröt i vätan från ögat och dimman såg ut att ligga tät över Iggövägen men jag körde med uppspärrad blick tills det klarnade i höjd med Trödje Pizzeria, och jag hann i god tid trots allt.

Det är så typiskt mig, det där.

När jag är klar och så, så ska jag bara.

Bara göra en smoothie, bara måla naglarna, bara ha lite parfym, bara blogga lite, bara byta i kattlådan, och vet ni vad jag mer fick för mig att bara göra innan jag skulle iväg i kväll?

Rensa avloppet i tvättstället.

Det är stopp där.

Men då var det en röst som sa:

– Inte nu, kvinna. INTE NU. Rör ingenting!

Det var nog väldigt bra att jag lyssnade på den rösten.

Vilken överraskning!

I morse när jag skulle klä på mig tänkte jag att jag skulle övergå till lite lättare stövlar, det är ju ingen snö kvar i Tierp även om det är drivor hemma fortfarande.
Mina svarta kängor började jag kolla efter i skodjungeln, och vad hittade jag i stället, om inte ett par röda med snörning från Ten Points!
Jag hade totalt glömt bort dom!
Skitlycklig!
RÖDA! Fattar ni!

Det är härligt att vara en virrkuse!

21.29

Hittade den här underbara låten på en länk på Facebook, den hade jag glömt bort!
Bara älskar den!
För övrigt har jag varit på Yoga, nyss kommit hem och ska snart gå och lägga mig så jag kan kliva upp 6 (fast det är 5 egentligen) och vet ni, jag gillar inte det här.
”Acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra det jag kan”, så var det visst.
I dag ringde en kvinna till mig, jag vet vad hon vill, hon vill ha mig att sälja Zinzino kaffemaskiner igen som jag gjorde för ett par år sen.
Bra kaffe, snygga maskiner, men jag känner inte den rätta känslan i magen.
Men luncha med henne gör jag gärna.
Nej det är något annat jag vill.
Jag vet precis vad det är.
I alla fall är alla välkomna till Bomhus bibliotek kl 18 nu på torsdag den sista mars.
Då läser jag ur min bok ”God morgon God morgon likör”, och samtalar runt den och lite annat ur Livets Hemligheter.
Passa på att köp ett ex till bra pris, du får den signerad och en speciell dedikation bara för dig.

Så många saker … överallt!

Jag behöver rensa i mitt hem.
Det är helt sanslöst så mycket grejer det ligger överallt.
Galen i ljuslyktor, men det är så till och med jag börjar tycka att det får vara nån måtta!
Jag tänkte för mig själv, om jag var tvungen att lämna mitt hem och bara fick ta med mig fem saker, vad skulle jag ta då? (Nu tänker jag inte på katten, hon är ingen sak.)
Laptopen skulle jag ta, därför att jag har bilder i den, bilnyckeln och båtnyckeln, fotoalbum från när barnen var små och kaffebryggaren.
Spontant och snabbt.
Skulle jag tänka längre kanske jag skippar kaffebryggaren och köper en kopp på Preem så länge. I stället skulle jag kanske ta med sjösäcken med kikaren och fågelboken i. Eller flytvästen.
Nä men plånboken, den tänkte jag inte på! (Undrar varför). Julsakerna! Dom skulle jag inte vilja lämna! Då får jag lämna båtnyckeln, båten ligger ändå på gården, och så tar jag jullådan med alla julsaker och adventsstjärnor i stället.

Nu ska jag göra en beställning till Universum. Ja, inte på saker utan på annat. Då behöver man vara detaljerad i sina önskningar.
Annars kan det bli fel.
Väldigt fel.

Visualiseringar och affirmationer och en lista på vad du vill ha. Uttryck dig noggrant.

Värsta röjkvällen med ORUP

Men snacka om ös i går på ORUP!
Holy Moses, den mannen kan, han! Svettig så det rann av mig stod jag och Linda på golvet och rockade till alla hans hits som alla sitter som en smäck, jag var alldeles hes efteråt! Vilken energipåfyllning!
Innan käkade vi på Interpool, det var helt OK, och inte speciellt dyrt.
Kom hem sent, uppe i varv, och precis nu när en sovtimme bara försvann, så skulle jag upp tidigt för att hinna med SGS-bussen ner på trädgårdsmässan, tillsammans med mina ungar. Men som tur är har jag förmågan att sova varhelst närhelst jag vill, så jag slumrade en timme på bussen.
Nu har jag en bäbis i mitt nyinköpta drivhus, en liten liten ynklig Rosengeranium.

Jäkligt smart med miniväxthus, då kommer inte katten att kunna äta upp mina blommor! Lyckoklöver och såna fina krukväxter är ju bara att glömma med den damen i huset.

Mums säger hon och vräker i sig hela alltihopa. Se´n kräks hon på mattan.

På mässan fick jag mycket inspiration till olika sommararrangemang.

Mest spännande var de montrar som visade foton på fåglar, och fågelböcker.

Jag har nu också en fågelholk, som ska monteras och sättas upp, med mig hem.

Små fröpåsar köpte jag också, och inte vet jag hur jag ska få tid till allt jag vill göra.

Jag vill så mycket.

Lockas av hundra olika saker, det är kurser, böcker, Yoga, havet, skogen, skrivandet, musiken, umgänget med alla mina fina värdefulla vänner, filmer, walkabouts,  möten och min mediala förmåga.

Och så ska man JOBBA också?

Medan jag diskar

Jag hinner tänka en hel del medan jag diskar.

Det är lite meditativt att stå där vid diskbaljan.

Ibland försöker jag bara vara närvarande.
– Nu diskar jag den här gröna skålen som jag åt gröt i. Nu diskar jag glaset som jag drack ingefärste ur.
Ni vet.
Närvaro.
Men ibland far tankarna iväg som flygande maskrosbollar i Nordanvinden och jag hinner inte ens hålla kvar dom som eventuellt är kreativa och värda att skriva ner, för att sedan tas fram och verkställas.

Jag tänker på det här med att önska.

När jag var barn var ett nej ett nej.

Det fanns inget utrymme att förhandla.

Någonsin.

Det har påverkat mig otroligt och jag blir medveten om det på mitt jobb, där jag avstår från att be om saker för att i mig finns en övertygelse om att det är ingen idé.

Men så kommer andra och önskar och så ser jag att det går ju!

Kanske inte genast, men om man önskar igen och igen och igen, så blir det resultat.

Jag har sån tur så det min kollega önskar är det jag också har önskat, men bara uttalat en gång, svaret har blivit ”Det finns inte pengar”, och då har jag nöjt mig med det, eftersom jag fortfarande på ett omedvetet (tills nu) plan lever i en cementerad dogm att jag inte får tjata. (Det fick jag inte hemma. Då blev det repressalier.)

Det är viktiga insikter jag får, och jag konstaterar igen: Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själv.

Jag är vuxen men ändå sitter gamla mönster som betong.

En förändring startar alltid med att bli medveten.

Jag blir medveten hela tiden om olika saker och jag har då också valet att förändra.

När man har vuxit upp i en dysfunktionell familj är rädsla för auktoriteter ett av alla de karaktärsdrag som följer med.

Rädsla för auktoritetsgestalter kan få oss att:

  • vara rädda för att bli avvisade och för att få kritik
  • ta saker personligt
  • vara arroganta för att dölja vår osäkerhet
  • känna oss otillräckliga eller odugliga
  • ha svårt för att stå upp för oss själva och våra behov

Det finns en lösning.

Det finns alltid en lösning.

När vi lär oss att bli trygga med auktoritetsgestalter börjar vi att:

  • agera med ökad självaktning
  • stå upp för oss själva
  • samarbeta lättare med auktoritära människor

En affirmation för mig själv och för er som känner igen er:

Jag har rätt att be om det jag vill ha och behöver.

Hemma.

Efter ingefärste och Guna-lära åkte jag till stan och åt en lättare sopplunch på Café Purpur, med väninnan. Det var så vackert där, fina färger, annorlunda små smaksensationer som jordnötssoppa med curry, Keso smaksatt med pepparrot och många små blombuketter och ljuslyktor utspridda i hela caféet.
Jag köpte en ny Paraplyaralia där i blomsteraffären.
Sedan fick jag hemlängtan. Det är så svårt för mig att inte vara hemma då jag har lediga dagar.
Jag vill vara här.

Hemma.
Hos mig.
Helst hela tiden.

Speciellt nu när det är ljust, och Gumman Tö har jobbat bort massor av snö på tomten.
Jag vill höra Talgoxarna och se hur vinden härjar med grantopparna genom mina takfönster som inte är takfönster med högt-uppe-fönster i alla fall.
Så jag åkte hem och i kväll ska jag iväg igen, det blir fem extra mil men det är det värt.
Just nu sitter jag här i mitt soffhörn och bara är.

Solen lyser in i rummet. Katten snusar i fåtöljen.

Lugnt, skönt, rofyllt.

Tacksam i dag för:

  • lunchen på Café Purpur
  • min lediga dag
  • filmkvällen i kväll hemma hos A
  • min andlighet

Har ni erat glada barnasinne kvar?

Eller har ni blivit som gamla stofiler som får skamattacker vid blotta tanken på att blåsa såpbubblor fast andra människor ser?
Gör ni bus nån gång? Sätter tape för arbetskamratens nyckelhål på cykeln till exempel, eller sätter fast en påskvippa i huvan på chefen?
Jag tror alla har en unge inuti, inte bara dom gravida. En unge som behöver ha lite lajjbans ibland. Göra snöänglar och hoppa på den tunna isen i vattenpölarna. Köpa tuggummikulor i automaten på ICA MAXI och måla med vattenfärg på stenarna.

Jag var på Yoga igen.
Det är underbart!
Varför har jag väntat så länge?
Jag längtar redan till nästa gång.
Det som slog mig var, att Mattias flera gånger sa, ”ni som har ont i ryggen eller någon annanstans”, (och så gav han tips så att man skulle kunna göra rörelserna på mest skonsamma sätt), och jag insåg med stor tacksamhet att jag har inte ont på en fläck!
Jag måtte vara lyckligt lottad.
Jag är ju ingen ungdom. Mina väninnor börjar få ont både här och där (vi ska inte tala om `et), men jag är befriad, i alla fall just nu.
Ont i själen har jag ju haft däremot, i min destruktiva relation till exempel, men det är över nu och efter att jag klev ur den har jag mått bra och varit glad mest.
Torsdag i dag, ledig i morgon, det är underbart med torsdagar! Hela helgen ligger framför mig!
På lördag blir det barnkalas för lilla Felix, en riktig Gullplutt! Han ska få såpbubblor bland annat.
Såpbubblor tycker jag att alla barn ska ha, många burkar och så ska papporna inte skrika om dom råkar spilla ut. Ja inte mammorna heller såklart. Men mammor skriker inte lika hårt som pappor.
Tror jag.
Vuxna skulle också ha såpbubblor.
Jag har alltid en burk stående, så det bara är att ta fram och blåsa när andan faller på.
Det gör den ofta. Speciellt på våren.
I bilen kan man ha en burk och bara sträcka ut handen genom fönstret så kommer det massor av bubblor på vägen och bilarna bakom.
I båten brukar jag ha en burk också.
Såpbubblor över havet är Lycka.

Nalle Puh

Snacka om besatt.
Nu har jag suttit i trekvart och sökt på nätet efter en Winnie the Pooh-notebook.
Sanna Ehdin la ut en bild på Facebook på en jättefin, och jag vill också ha!
Eller, lilltjejen i mig, hon som är 6 år, vill ha.
Inte vuxna jag.
Vuxna jag sitter här och ögona blör.
Vuxna jag letar och googlar på ”Winnie the Pooh” men hittar inte den skrivboken som Sanna Ehdin har.
Vuxna jag vill faktiskt gå och sova nu!