I ett förtält med bland andra några sjöbjörnar.

Farsan uppfostrade mig mer som om jag var en kille än en tjej.
Han hade ju en son tidigare och till mig köpte han ”killjacka” med innerficka och jag höll på skämmas ihjäl i skolan när några upptäckte det.
Jag hängde med honom mer än med mamma, la nät, skrapade båten, tjärade ekan, spikade takpapp, höll på.
Det var kul ibland, om jag inte hellre ville vara med ungarna på ön och måste göra färdigt först.
Men jag har kompisar som jag omöjligt kan snacka med om vissa saker. Jag älskar mina väninnor, men om jag pratar med dom (inte alla, jag generaliserar nu), om båt och bil och iPhone och sån´t, är det inte så kul alltid.
– Vad var det för bil då?
– En blå.
– OK
Eller min fina barndomsväninna som bor i Umeå. Vi snackar och kommer in på mobiler.
– Har du en iPhone?
– Vänta … Nisse, har jag en iPhone?
Så.
Jag går bet när min före detta revisor snackar om intäkter och verifikationer och skatteunderlag.
Han också tydligen, eftersom jag åkte på sån gräslig restskatt.
Så alla har ju sitt som dom inte förstår.

Nu.
Tänker jag komma till saken.
Jag var på sextioårskalas i kväll, i en husvagn uppställd i Fliskär.
Där satt det några sjöbjörnar runt bordet, och det var fint att få lyssna på dom, och flika in lite här och där.
Vi snackade båtar och nät och ålar och sjöbris, och jag trivdes.
Så jag fick sitta där i förtältet, och känna mig lite hemma.

Dels för att jag fick sitta i ett förtält.

Jag fick verkligen minnen tillbaka från den tid jag och min exman och barnen var ute och campade.
Det var fina tider. På riktigt.

Och så samtalen.

Annars hinner jag bara hem, plantera några plantor, blogga, prata med katten, ge henne mat, äta själv (lite KESO och rökta laxskivor), in i duschen och så hela programmet med tänderna, borsta vanligt, borsta med dom där fjompiga små mellanrumsborstarna, skölja med flour … sminka av, nattcreme på, fotcreme, och nya pyjamaströjan som det står ”Oopsi Daisy” på, upp på loftet och ”gnait” som mitt kusinbarn i Skåne skriver på facebook.

Jag menar ska det vara så här??

I morgon ska vi ha planeringsdag, så då ska vi samlas KVARTIF***INGÅTTA utanför jobbet, och åka nånstans och ha konferens. HALLÅ! Varför ska man upp mittinatten jämt för?

På eftermiddagen ska vi skjuta. Åhh vad jag längtar.

PANGPANGPANG ba´.

Jag behöver verkligen få skjuta av mig lite ilska. Hoppas det finns hagelbrakare.

En kommentar till “I ett förtält med bland andra några sjöbjörnar.”

  1. Ja, här har du en annan pojkflicka. Med åren har jag dock lärt mig lite kvinnig list också, så att jag slipper göra allt själv. Du skriver så bra Eva. Jag fattar inte att du minns alla roliga och oroliga detaljer ifrån barndomen:)
    Bra för oss som läser i alla fall!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *