Att en soppa kan smaka så gott!

Under ett par, tre dygn har jag checkat in på Hotell Skånbergsleden, rum nr 15.
Det blev så.
Jag har bott där och blivit mycket väl omhändertagen, på ett rum för fyra men vi var tre, tre kvinnor med samma smärta och samma ordination att fasta, och när vi började prata visade det sig att vi hade många andra saker gemensamt också, som bland annat tacksamheten över att vara singlar och ha fridfulla helgkvällar i soffan med ett utmärkt sällskap – sig själv.
Jag fick åka hem i dag och jag saknar våra mysiga samtal och skratten när alla tre pustar och gnäller ”aj!” vid i – och urklivning ur sängen, och  tröttheten, den envisa, överskuggande, som gör att vi somnar och vaknar, somnar och vaknar, samt den kolossala lyckan när vi alla tre får äta första gången. Fast det är en slät soppa, brunbeige till färgen, upplever vi den som det godaste vi har ätit någonsin.
I går kväll såg vi på ”Så ska det låta” och i morse löste vi Melodikrysset tillsammans.
Tack till alla som kom på besök, och alla som har brytt sig om med SMS och telefonsamtal, och tack du som fick fram gråten i mig i förmiddags, på riktigt, jag behövde det.
Jag blir känslig när jag ligger med dropp och inte vet varför det är som det är, och jag längtar efter mina barn och jag har en liten tjej inuti som är rädd och inte vågar lita på någon.

Nu är jag hemma och mina fina grannar, kattvakterna, hade skrivit ett fint kort med ”Krya på dig” och tre Biskvier till fikat låg på bänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *