Hundra Sommarda´r

I dag har jag gjort några bra saker.
När jag klev ur hissen på våning 11 upptäckte jag att jag hade en liten nyckelpiga på armen.
– Stackars dig, tänkte jag, och travade rakt in på 111:an, gick igenom hela korridoren och ut på balkongen, hela tiden med den lilla nyckelpigan under uppsikt. Den kröp fram och tillbaka, den var på min hand nu, och jag vred och vände så den skulle vara kvar där.
Så satt jag ut handen där det var öppet på balkongen, och så sa jag:
– Flyg, flyg upp till Gud, så får du gröt och mjölk.
Den flög.
Uppåt flög den, fast det var på elfte våningen redan.

Sen fick jag vänta på doktorn. Jag fick fortsatt permission tills på fredag.
Doktorn tyckte jag såg frisk ut på ögonen i dag.
Det andra braiga som jag gjorde var att jag lämnade in olika papper till Medborgarskolan, där jag hade skrivarkursen. Utvärderingarna, närvarolistan och lite grann vad vi gjorde de olika kurskvällarna. Då kom det för mig igen, hur roligt det var att vara ”Skrivlustalärare”.
En övning som jag delade ut var att mina elever skulle skriva en berättelse där alla ord fick ha bara en enda stavelse.
Ämnet var SPORT.
Så här kan det bli:
Sport är ej vad jag vill se på. Fy så trist! Jag vill ha lugn och ro.
Mitt barn är i ett lag. De har en boll att slå på. Hon blir trött och blöt av svett, men hon är glad.

Så. Typ.
Jag skrev ett brev också, till fina Birgitta som bodde granne på ön när jag var barn. Hon fyller år i morgon.
Sen när jag kom hem till havet igen tog jag mig över till ön och satte mig på min sten medan den ljumma sydvästvinden smekte mig och busade med mitt hår. Fötterna hade jag i vattnet, jag mår bra av det, jag till och med kände att jag blev friskare.
På riktigt.
En svan flög in och landade mitt i solglittret.
Koltrasten sjöng så vackert bakom gäststugan, och när min dotter i Stockholm ringde hörde hon den också.
Hon kan behöva höra lite Koltrasthälsningar från sin ö, hon med.
Dit hon ska resa snart hörs inga Koltrastar.
Nu har jag målat naglarna turkosa igen, och ska väl snart gå och lut´ikull mig, som Ingvar sa.
Men först, mina damer och herrar:

Första juni.

Var glad min själ
åt vad du har.
Nu har du hundra sommardar
I morgon är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *