Ur ”En kvinnas liv”.

Diskbänken var skinande ren och blankputsad. Hon vaktade på sig själv, så att hon inte skulle råka fläcka ner den med ett enda stänk ifrån diskborsten. Kranen var välputsad, och kaffebryggaren noga rengjord. Bänken den stod på var i övrigt helt tom, förutom kaffeburken.

På väggen hängde två kökshanddukar, nytvättade och rena.

På köksbordet, som var av ek, stod, centrerat i bordets mitt, tre ljuslyktor från IKEA. De var tillverkade i rökfärgat glas. Blommorna i köksfönstret stod i varsina likadana ytterkrukor, svarta, höga.

Medan hon diskade stod han bakom henne och putsade kryddburkarna, en efter en, med en våt trasa.

Plötsligt utbrast han:

– Fan, vilken oordning det är överallt!

Hon sa ingenting, bara fortsatte diska. Hon var orolig att något av hans favoritglas skulle gå sönder, och valde att torka dom för hand. Hon skulle just ta ner handduken när han skrek, att den kunde hon för i helvete inte använda till dom glasen, handduken var ju skitig!

– Den är ju alldeles nytvättad, sa hon, och tog ett steg tillbaka.

– Nymanglad! Är du helt jävla dum? Du torkade ju kastrullen med den i går! Du är ju sjuk!

Han tog ett steg emot henne.

Glaset for ur hennes hand, landade på det vältorkade laminatgolvet, och gick i tusen bitar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *