”Jag också!”

Jag har just kommit hem från en trevlig inflyttningsfest.
Min kompis backade ur. Han skulle ha varit den jag kände bäst, men det var några som jag känner lite i alla fall, som skulle komma.
Jag kommer in och presenterar mig för några, hämtar ett glas bål, (värdinnan hade gjort alkoholfri bål för min skull, gulligt tycker jag!)
Sätter mig vid ett bord och börjar prata med en kvinna som berättar att hon tycker så mycket om havet.
– Det gör jag med!
Hon säger att hon skulle inte kunna tänka sig att bo någonstans där det inte var nära till havet.
– Inte jag heller!
Så fortsätter hon att berätta att hon tycker så mycket om måsar.
– Det gör jag med! Jag ÄLSKAR måsar! (Nu börjar jag känna mig som en sån där som ska tycka lika, det känns lite fånigt. Hon tror nog att jag har en skruv lös.)
Och så där fortsätter samtalet!
Det är helt sjukt. Hur kan jag, på en fest med ca fyrtio personer, hamna bredvid en spegelbild av mig själv?
Det var inte bara havet och måsar vi pratade om, som vi tyckte och kände lika inför.

En massa saker bara klickade.

Synkronisitet var det flera gånger den här kvällen i Marianes nya lya.

Jag fick verkligen ”puffar” från Universum eller Änglarna eller Gud eller whatever.

Vägledning. Tydlig sådan.

Jag är ännu mer övertygad om att jag är på rätt väg nu.

Tacksam i dag för:

  • en regnig, kravlös lördag
  • mitt hus nära havet
  • en supertrevlig fest med inspirerande ”utsända” människor

En kommentar till “”Jag också!””

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *