Grattis Kalle!

1985 började jag jobba på Fotolab. 19:e augusti tror jag det var.
Där jobbade Kalle.
En himla rolig herre från Kungsholmen i Stockholm.
Han berättade stories om när han gick på Nalen och träffade sin blivande fru, Ingrid. Och om musik när han var ung, och om sina polare vad dom nu hette.
I dag fyller han 79.
Jag ringde och grattade. Då satt dom och åt kräftor, han och Inkan.
Han är så himla rolig, Kalle. Jag blir alltid på bra humör när jag snackar med honom. Det är inte så ofta, men det händer, just till hans födelsedag, och ibland till jul också.
Vi brukade skicka vykort till varandra när dom var på sitt land på somrarna.
Jag har sparat dom. Det var katter på många. Och blommor. Ett kort med en blomvas på en brygga tycker jag mest om.
En annan historia från fotolab är den om sonen, som har fått order av sin pappa att komma dit med hans glasögon som låg kvar hemma. Sonen skulle lämna in dom i receptionen. Med följden att sonen fick börja jobba, det behövdes väl någon just då, som springpojke eller vad det kunde ha varit.
Han blev kvar till sin pension.

TV, är det nåt att ha egentligen?

TV, är det något att ha, det?
Jag tittar nästan aldrig.
Ändå betalar jag för att kunna titta, plus TV-licens.

Jag skriver när jag sitter i soffan.
Och när jag inte sitter i soffan sitter jag på E4 i bilen, eller på jobbet eller åker på havet, eller kutar runt i skogen. Eller på bryggan. Inte Gefle Brygga, utan min brygga. Där trivs jag.

Ja, jag trivs på Gefle Brygga också, när Krister Fridh spelar och jag äter jordgubbar och glass i glada vänners lag.

Jordgubbar och glass är dom bra på där.

Fast det är klart, blir det den där filmen när han dansar när han tror att ingen ser, så vill jag ju kunna se den.  ”Han” är han som spelar i Notting Hill, men det är inte den filmen.
En gång sa min före detta kollega att jag babblar till och med när jag skriver.
Jepp.
Så är det.
Nu kom jag på vad han heter. Hugh Grant.
Men vad filmen heter vet jag inte. Mina döttrar vet.
Jag brukar fråga dom.

Jag älskar den filmen.

I huset på min gård bor änglarna.

I helgen kom SMS från min vän, som jobbar som fotograf.
– Vill du skriva Country i kväll? Ring snabbt.
Klart jag ville!
Visst var det pirrigt att svara ja, men viljan var större än rädslan, och var skulle jag ha varit i dag, om jag hade låtit rädslan styra? Inte hade jag bott nära havet i alla fall, för Jösses så rädd jag var när jag köpte huset!
Så vi körde till Furuvik, han plåtade, jag skrev.
Det var verkligen roligt.

Jag gillar utmaningar. Jag gillar att tänja på min trygghetszon. Det är bra för mig. Jag växer.

Hela helgen hade vi jobb i Furuvik.

I mitt lilla hus på gården bor det änglar.
Jag har seanser här, när folk ringer och vill ha budskap från andra sidan, eller bara budskap från änglarna.
Jag kan höra vad änglarna viskar.
I dag sa änglarna åt mig att jag behöver tala om att jag är en medial person.
Annars är det inte så många som hittar mig.
Det står inte i telefonkatalogen att jag är medium direkt.
Det är andligt i min friggebod.
Lugnt. Fridfullt.
Hur får man tag på mig då?
[email protected] kan du maila på, om du vill komma på seans.
Kom en, eller två, eller flera.
Eller samla ihop ett gäng så kommer jag!

Jag tror att någon väckte mig.

I går kväll när jag satt och jobbade med min hemsida, stängde jag av ljudet på mobilen.

Glömde att sätta på det igen. La mig och somnade.

I morse vaknade jag av mig sjäv, (?), tog mobilen för att se hur mycket klockan var, och just då ser jag att det ringer från Dolt nummer. Det var ett samtal från min läkare, ett samtal som var viktigt för mig.

Jag hade ju stängt av ljudet så om jag inte just då hade hållt mobilen i min hand hade jag inte vetat.

En slump? Jag tror inte det, jag tror att någon väckte mig.

I daq skiner solen, och jag är ledig hela, långa dagen. Båten ligger nere vid bryggan. Det är sommar. Fortfarande och hela augusti ut är det sommar. Kanske några dagar in i september också.

Önskelista

På E4:an mellan Tierp och Gävle hinner jag tänka en hel del.
I dag tänkte jag på vad jag ville ha mest av allt just då:

Kaffe och kladdkaka med vispgrädde.

En 308CC, vit.

Självdisciplin.

En man som är bra på att pussas.

Mest tänkte jag på Kladdkakan.

RESPEKT

Så viktigt.
Respekt.
Att bli respekterad, lyssnad på, talad till i normal samtalston, bemött med ödmjukhet och hänsyn.
Självrespekt är grunden. Om jag har självrespekt blir jag lättare respekterad av andra också.
Jag säger ja när jag menar ja, och nej när jag menar nej.
Sätter gränser.
Vänligt, men bestämt.
Då blir jag en människa med konturer.
Blir jag ändå inte respekterad kan jag välja bort de, som inte förstår att ett ”n” och ett ”e” och ett ”j” i följd bildar ordet nej.
Nu ska jag visa mig själv respekt med att gå och sova.

Good Night Musiclovers.

Änglasagan

En man hade dött. Han kom till himlen och möttes av änglarna. En ängel frågade:

”Hur har ditt liv varit tycker du?”

”Nja”, sa mannen, ”si och så.”

”Jaså”, sa ängeln, ”vad var det som inte var bra?”

”Jamen”, sa mannen, ”huset som jag inte fick, som jag ville ha så gärna, och jobbet i Stockholm, jag tycker det var tråkigt att jag inte fick det.” Ängeln bad mannen följa med in i ett valv, där hon drog fram mappar från arkivlådor. Sedan sa hon:

”Ja, här ser jag. När du skulle söka lånet till ditt drömhus gick du hela vägen till banken och tänkte att det kommer inte att gå, jag kommer inte att få lånet! Och då jobbade änglarna för det!

Ängeln öppnade en annan mapp där det stod om jobbet mannen hade sökt, och sa:

”Samma sak här, när du gick till anställningsintervjun tänkte du hela vägen, och dagarna innan, att det är ingen ide, jag kommer i alla fall inte att få jobbet!  Och då jobbade änglarna för det” …

*

Tänk om det är sant, att det blir som vi tänker.

Ur ”Kvinnans uppslagsbok” från 1948

Diverse köksapparater.
Den s k husassistenten har vunnit gillande i många kretsar. Dock får man nog säga, att det mindre hushållet reder sig utmärkt utan denna apparat.
En bra köksklocka är oumbärlig. Den bör vara försedd med en urtavla, som lätt kan hållas ren.
Radio i köket uppskattas av många husmödrar. Det finns små behändiga apparater, som inte ta mycket utrymme i anspråk och likväl är försedda med utmärkta högtalare.
Elektrisk brödrost hör hemma i varje modernt kök. Det finns numera automatiska brödrostar, som själva avbryta proceduren, då skivan är färdig.
Högtryckskokkärl ha blivit mycket omtyckta i Förenta Staterna, och även i vårt land ha de vunnit avsättning. Med dylika kärl kan man nedbringa kokningen till några minuter och därigenom också bättre bevara vitaminerna. Man sparar tid och vinner resultat.

Kvar på ön

Och så kom regnet.
Precis när jag hade tagit in alla dynor och stolar
i båthuset.
Precis när jag skulle ta båten till fastlandet.
Så jag stannar ett tag till.
Vi har plockat hallon i dag.
Det fanns massor! Vi rodde över viken och jag stötte
på grund två gånger. Det är illa. Jag har rott här i
över femtio år och borde klara det i mörkret.
Jäkla landhöjning.
Alla har åkt till stan.
Jag gillar att få vara kvar här.

Gå runt och poa i min egen takt. Bära in en hink vatten och värma till disken. Skriva några rader i dagboken.
Lyssna på lite skön musik.
Jag tror jag ska göra kaffe. Tända några ljus och sitta och se regnet falla
på vattnet i viken.

Augustikväll

Ljummet ute, vindstilla, det börja bli lite mörkt.
En lykta brinner på mitt altanbord.
Augustikvällarna är här,
jag börjar bli sugen på kräftfest med brinnande marschaller på stenarna i viken, och pappersmånens fryntliga leende, upplyst av ett julgransljus.
Det allra bästa är en stjärnklar augustinatt med fullmånen som speglar sig i havet.
Då ska jag sitta där ute med min båt och känna mig som i en saga.