Sugar.

Jag har ganska rymligt hus.

Det finns skapligt med plats.

Olika fåtöljer, stolar runt ett bord, ja, inte behöver man trängas.

Men min tokiga lilla katt, hon ska ändå sitta uppi mig när jag försöker

skriva något vettigt på datorn.

Helst ska hon ligga över tangentbordet, och när jag tar bort henne

kryper hon upp i ansiktet på mig och trycker sig närma, närma.

Jo, det är gulligt. Hon är jättesöt, och jag älskar henne.

Men ibland skulle det vara skönt om hon ville välja en egen fåtölj, bara

en liten, liten stund.

Gefle Brygga

I kväll var det supermysigt på bryggan!
Krister Fridh och Anne Berglund är helt otroligt bra underhållare! Med sina energier får dom till en härlig stämning, och dom ger verkligen allt!
Så himla duktiga!

Camilla bjöd alla gäster på räkor, oliver, goda ostar och lite korvar och sån´t, det tyckte jag var fint, och så fick jag dåligt samvete för att jag klagade på maten sist.
Räkorna var verkligen supergoda.
Det har varit två höjdarkvällar nu med trubaduren Krister Fridh på bryggan!
Jag ser honom gärna där igen.

Och nu är jag hemma i mitt paradis igen. Tänkte släppa ut katten, men såg söta små grodor utanför min förstukvist, och lyfte in henne igen.
Minns hur det var en sommar när hon glatt kom in med en grodstackare i truten.
Det är inte lätt att fånga en vettskrämd groda på vardagsrumsgolvet kan jag berätta. Till sist fick jag tag i den och kunde släppa den fri igen.
Tänk om det var den grodan som skulle ha blivit min prins?
Fast jag pussade den inte ens.
Men på mitt kylskåp sitter en magnet med texten:
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins.

Tänk om.

Sitter och ska söka ESTA.
För senare i år ska jag på roadtrip i USA. (Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!)

På roadtrip! Fattar ni! Som i Thelma & Louise. Det är som en dröm. Fast det verkar som om det ska bli verklighet.
Jag ska ha solglajjor och scarf runt håret och rött läppstift och sitta där och nypa mig i armen, så jag förstår att det är på riktigt.

Men då i alla ska man söka ESTA.

Jag googlade och hittade en massa olika sidor, men sen var det stopp.
Jag fattade inte var själva ansökningsformuläret fanns och till sist skrev jag SMS till min dotter som nyligen gifte sig i NY, och frågade hur i Hellse fyr man GÖR.

Då skriver hon tillbaka, att hon kan hjälpa mig när hon kommer hem, om jag tycker det är krångligt.
Jag blir glad och tänker att det vill jag gärna.
Och så blir jag rädd, tänk om jag blir en sån där gammal tant som fattar nada och inte kan ens betala räkningar på datorn? Tänk om jag står där i affären och måste be någon ung människa tala om vad Falukorven kostar, för jag inte ser?

Tänk om jag blir som morsan, när vi åkte tunnelbana i Stockholm 1998 och det satt reklam för ”Fucking Åmål” på väggarna.

– Vad betyder ”fucking”? ropade hon högt. Vi var ett gäng på fem, sex personer och satt lite utspridda i vagnen.
När ingen låtsades höra och hon inte fick något svar ropade hon en gång till.
– Hallå! Vad betyder ”fucking”?!
Nu kommer det värsta.
Tänk om jag blir en gammal tant som inte kan ta mig i och ur båten själv.
Jag har sagt till ungarna, att då får dom ta ut mig i skogen och skjuta mig.
Rätt av, bara.

Kroppen skrek nej, själen vägrade följa med och stannade hemma.

Nu är det slut på semestern. Ett tag i alla fall.
Alarmet på mobilen gick 05.50 första gången. Jag snoozade ett par omgångar och bryggde kaffe som det var dynamit i.

Vänta ska jag tänka om det kändes rätt att sätta sig i Crazy Daisy och åka till ett jobb långt bort i Åvävla i dag?
Men vet ni vad, det här kan inte vara meningen med livet.
Inte på sommaren i alla fall. Inte soliga varma dagar när det finns ett hav och en båt och en skog och solvarma stenar att ligga på.
Eller altaner att skriva romaner på.

Eller en vik, som ropar mitt namn.

Kroppen bara skrek NEJ JAG VILL INTE!

Själen följde inte ens med.