En dag i taget stannar jag kvar.

Det finns tillfällen när jag tvivlar.
Verkligen tvivlar.
Är det verkligen det här jobbet jag ska ha?
Är det värt att åka så långt varje dag, och betala bensin för flera tusen, på en 75% tjänst i den lilla orten där kråkorna flyger upp och ner?
Ibland är jag verkligen färdig att skriva på papperen, om ni förstår.
Men så kommer andra dagar.
Dagar som i dag.
När jag bara känner, yes, det är här.
Det är dagar när jag når någon som inte har vuxit upp i Bullerbyn, när jag ser hoppet tändas i ögonen på den som sitter i stolen mittemot och kanske inte har sett någon lösning.
Jag presenterar lösningar på mitt jobb!
Det är fint att få vara en så´n.
Så jag stannar ett tag till.
Tills på torsdag, åtminstone.
Se´n får vi se.
Här och nu. En dag i taget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *