Unfinished business.

Det där jag brukar prata om med manuset som upprepar sig om och om igen, grundmanuset, råkopian från barndomen, tänker ni på det nån gång?
Jag pratade om det i kväll på ett ställe, där jag var ombedd att berätta typ min Lifestory, och det slog mig igen, hur jag har attraherats av män som varit kopior av någon av mina föräldrar.
Samma manus, men ny arena och nya aktörer.
Det är ingen slump, det är jag övertygad om, att jag träffat och blivit kär i män som sagt och agerat som farsan eller adoptivmorsan, eller som supit som styvpappan och biologiska mamman
tillsammans.
Jung hade den teorin, att vi hittar en partner som är lik någon av föräldrarna i sättet att vara.
Min teori är att det finns något fiffigt i uträkningen med det, nämligen att vi får möjlighet att ta itu med våra unfinished business. När det gör tillräckligt ont blir vi liksom tvungna att kolla vad vi har i ryggsäcken, egentligen.
Själv har jag ju fem föräldragestalter. Alla lika dyssiga.
Jobbigt blir det.
Men jag gör det jag kan och tillfrisknar en dag i taget, sakta men säkert.
Det är mitt ansvar mot mig själv och mitt inre barn.
Jag vägrar stoppa huvudet i sanden längre och låtsas att jag hade en bra barndom.
Jag var över tjugo när jag fortfarande gick omkring och sa till folk:
– Ja, jag har vuxit upp med en mamma som drack, men det har jag absolut inte tagit någon skada av!
Jo tjena.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *