Wyatt Earp och grabbarna

I dag kom vi till Tombstone.
Vi köpte biljetter till en gunfight som vi kollade på i nästan olidlig hetta.
Wyatt Earp och Doc Holiday sköt så det ekade i gränderna i den lilla cowboystaden.
På gatorna går cowboys omkring, det känns nästan som i en westernfilm.
Värmen här blir to much för en kvinna som bor vid havet.
Jag behöver lite svalkande havsvindar för att stå ut i hettan.
I receptionen upplystes vi om att vi ska vända om vi hör en skallerorm.
Tarantellorna skulle vi också låta vara, eftersom dom äter skorpionerna här.
Jag skulle önska att jag sluppit få den informationen.

Tucson

Tucson är hett så det ryker.
Vi besokte Saguaro Nationalpark med alla kaktusar! Helt fantastiskt!
Jag har längtat hem lite.
Undrar hur det ser ut på stigen i skogen och om det blåser mycket och
så.
Jag har tagit så fantastiska bilder som jag kommer att lagga ut sen nar jag har min egen laptop.
Jag undrar hur det har gatt for Jacob och Sara I True Talent ocksa.
Men nu ska jag sova.
I morgon blir det Old
Tucson!

Grand Canyon

Natten till i dag bodde vi på ett litet hotell, som heter Hat Rock Inn, högt beläget på berget, utan affärer i närheten, eller tillgång till varken mobil eller WiFi.
Ett kraftfullt åskväder på kvällen gjorde oss, som fortfarande var vakna, mållösa. Det var fantastiskt vackert och med bergen runtom förstärktes upplevelsen av total maktlöshet.
Vårt rum hade skarpt saffransgula väggar, och på morgonen lämnade vi hotellet utan kaffe innan ens receptionen hade öppnat.
Mina reskamrater vaknar kriminellt
tidigt. Halv fem är det liksom full rulle på dom. En av dom la sig sju i går
kväll.
Men för övrigt är dom som folk är mest.
Fast det blir ju problem.
Jag är ju nattuggla, jag, och får inte in skärpan före klockan nio, tidigast.
Men en mack strax utanför hotellet hade öppet och sålde kaffe. Med Wasa Sandwich blev det en fin frukost i bilen medan solen gick upp över det sagolika landskapet.
Grand Canyon var obeskrivligt mäktigt.
Jag knäppte massor av bilder, så att jag ska förstå att det var på riktigt.

New Mexico

I går var det stekigt värre, i kväll lutar det åt andra hållet. Hotellet är inte på långa vägar lika fint, nästan lite småläbbigt.
Men vi stannar på rummet nu när mörkret har fallit, och drar för gardinerna. Innan vi klev in på rummet ropade jag på en fiktiv make.
– Jamie, darling, please open!
En gång när vi lämnade ön, äldsta dottern och jag, och det låg en främmande båt i viken, ropade jag till henne i fören:
– Vinka till pappa!
Hon tittade suspekt på mig och skrek genom motormullret:
– Vilken pappa?!
I dag har jag bara shoppat en groda i metall som man kan ha på väggen, och en ljushållare med en sol på.
Men mina ladies som jag semestrar med … Holy Moses!

A little town called Moab

Har aldrig sett något som ens liknar den hisnande natur vi reser i. Röda berg i fantastiska formationer.
Ändå säger mina reskamrater att det inte är någonting mot vad jag kommer att få se.
I går passerade vi Dead Horse Point, platsen för inspelningen av slutscenen i Thelma & Louise.
Vi bor i en svit med tre Kingsizebeds här i Moab.
Stekigt!
Shoppingen går fint.
Resväskan sprängs antagligen vilken minut som helst.

Utah

Vi l?mnade Vegas efter en fantastisk hotellfrukost och rullade vidare mot Cedar City I Utah. Ett m?ktigt åskv?der ?verraskade oss, följt av ett intensivt regn.
Vi stannade på ett hak och åt lunch, en fr?sch kycklingsallad. Under tiden ber?ttade servitören sin lifestory, och mina väninnor tyckte så synd om honom, så de gav honom jordens driks.
Jag ?r luttrad efter tretton år i terapeutbranschen och såg igenom lite av hans manipulationsteknik så av mig fick han bara vanliga påslaget.
Vi hittade till vårt hotell i Cedar efter lite bekymmer med lufttrycket i d?cken, och nu sover mina resekamrater sött och det ska jag göra snart, jag med.

Rapport från rum nr 21100 Hilton Hotel

Flygresan till Chicago var the best ever. Extra benutrymme, knappt någon turbulens alls, gott käk och Tetris på TV-monitorn.
Så.
Sen brakade helvetet lös och nästa flygtur som skulle ta 1.40 tog nästan 3 timmar och det var turbulens så inibänken och precis när jag letade solbrillorna för jag inte kunde hålla

tillbaka gråten längre fick mannen bakom mig en stroke eller nåt och då kunde jag ju inte böla.
Han hade suttit och stött på en snygg fransyska från start.
Han var typ 85 och hon 38 så där.
Turbulensen tillsammans med henne blev väl to much.
Men när vi äntligen stod stilla på backen mådde han bättre.
Fransyskan lämnade planet med en frustrerad min.
– We were just discussing, sa hon till mig, innan hon tog sitt handbagage och gick.
Men varför ska jag hålla på om det, jag skulle rapportera från VEGAS ju!
Vi hyrde en Van när vi hade landat och rullade mot hotellet i Phoenix. Tre ladies på Roadtrip. Ingen har lokalsinne men en har GPS i sin
iPhone.
Det är bra. Väldigt bra.

Vi körde ganska många mil till LAS VEGAS där vi nu ska sova andra natten innan vi fortsätter mot Cedar i
morgon.
Jag gillar Vegas. Det är lite drag under galoscherna här. När vi går på
Strippen är det som att gå i en danslokal. Kanonbra musik bultar i högtalare från hotell och affärer. Jag
tycker vi ska införa det i Gävle också.
Jag shoppar mycket mer om jag kan steppa in i affären till ELO eller Guns n Roses. Värkande fötter får liv igen. Livet blir så mycket roligare med musik. Världen blir snyggare.
Efter en shoppingtur på ca 7.5 timmar i ca 38 graders värme var vi rätt möra. Aldrig har jag längtat efter ett hotellrum så mycket.
Jag gillar lyx. Las Vegas är sjukt stekigt. Men två dygn räcker tror jag.

Mina rumskamrater tycks ha fastnat i spelträsket i kväll.
Efter att ha förlorat nio dollar på Poker
gav jag upp och gick till rummet och tröstade mig med en chokladinpackad
jordgubbe från hotellets bageri.
Sa jag att vi bor på våning 21?

Dagens shopping:

Handväska (whatelse?) från Vittoria
Diverse underkläder från Victorias Secret (OMG vilken affär!)
Parfym såklart
Lite presenter
Islatte to go med vaniljsmak
Lipgloss
Plånbok som matchar väskan
Annat smått och gott that a Woman
can’ t resist.
Nu känns det som jag behöver ta hissen ner och kolla upp damerna jag är här med innan dom spelar bort hela reskassan.
Även den mest ordentliga människan på jorden kan tappa huvudet i denna stad.
La Vida Loca är bara förnamnet!

Nu är jag på väg!

Arlanda hotellby, väntar på mina resekompisar, och när dom kommer ska vi käka middag här på hotellet.
Jag har, som vanligt, varit totally out of my mind i rena nervositeten, jag har, som vanligt, packat alldeles för mycket kläder, jag har, som vanligt, stått på trappen efter att jag låste dörren hemma och sagt till mig själv;
– Det finns kvar. Det finns kvar, när du kommer hem. Huset och träden och fåglarna och havet och vindarna. Allt finns kvar.
Och fort in i bilen med mitt Blessingcoin i BH:n och Lyckosmycket runt halsen och tilliten. Faktiskt, tilliten.
Människor kommer att vara i mitt hus medan jag är borta, människor kommer att ösa min båt, jag kan släppa allt och bara koppla av, kliva på planet i morgon bitti och landa i Phoenix, och där väntar äventyret!

Nu är det mycket!

Hur ska man kunna gå och sova när det bara händer massa roligt hela tiden, som att Jacob Gordin och Sara Kreft ännu är kvar på True Talant, och nu har min dotter och hennes tjejgäng gjort en skiva också, och plötsligt är det musik för hela slanten!
Jag var med en trevlig tjej och käkade på Church Street Saloon i dag.
Och så kan jag säga att jag börja få svår resfeber.