http://youtu.be/W8C9U7pMvmc
Att sätta på sig offerkoftan leder aldrig framåt.
I offerrollen finns ingen power. Ingen alls.
Man blir martyr och sprider skuld till folk. Geggigt blir det.
Tänk folk som suckar.
– >>> S U C K <<<
– Vadå?
– Ingenting. Ingenting alls.
– Men du suckar ju?
– Ja. Är det så konstigt det tycker du?
– Men jag frågade ju om det var nåt?
– Nejdå. Det är ingenting.
Så kan det vara.
Många familjer har ett spel med olika roller. Maktstrukturer som sätts igång med en blick, en suck, en kökslåda som stängs igen skitaningen för hårt.
– Är du arg?
– Nej varför skulle jag vara det!
– Men du smällde ju igen lådan! Ska jag hjälpa dig med disken?
– Haha ja det är så dags nu, det, när jag är färdig!
– Ja men då är du ju arg?
– Nej JAG ÄR INTE ARG! HÖR DU DET!
Dubbla budskap.
Ungar i en sån familj fattar ju ingenting av det dom hör.
Inte vet jag varför jag skriver om det här mitt i allhelgonanatten.
Jag bara ville spela Patti Smith för er.
Good Night Musiclovers.