Mer död än levande.

Min iPhone larmade 07.50 i morse.
Jag somnade runt 2 i natt, om jag minns rätt.

Klockan 09.45 var jag i en lägenhet där jag skulle släppa in några gubbs som skulle hämta left-overs. Ett bord, två köksstolar, en spegel och en massa annat.

När dom var klara la jag mig på min kappa på vardagsrumsgolvet, bökade till en kudde av koftan och tubhalsduken, och somnade.

Efter en halvtimme åkte jag och träffade en person, sen hade jag tänkt handla mat på ICA.
Men jag o r k a d e inte.
Mjölken gick ut den 25:e eller nåt.
Men jag orkade inte ens tänka tanken att stanna på ICA. Jag längtade bara hem.
Hem till soffan, hem till brasan.

Jag skenade genom Åhléns eftersom jag hade bilen på deras parkering (57 spänn för 2 timmar. Jag återkommer till det.)
Då såg jag en väska.
Och på två sekunder var jag såld.
Min Blingväska som jag köpte i Las Vegas börjar kännas lite uttjänt.
Jag tog ner den assnygga väskan från hyllan, öppnade, kollade inuti. Perfekt. Perfekt för en frilansskribent och notorisk bloggare som behöver ha en iPad med sig i bilen, på stan, på fiket och i väntrummet hos tandläkar´n.
Perfekta fack fanns det också för en konsulterande samtalsterapeut, det går att ha en A4-mapp med lite papper och en liten bok eller whatever you need. Till och med en gråtlåda skulle få plats. (Gråtlåda är en sån förpackning med ansiktsservetter som man drar upp snorpapper ur.)
Alltså den satt som en smäck på min skuldra, den där väskan. Holy Smoke.
Priset gjorde dock att jag bestämde mig för att tänka efter. 1295 pickadoller.
Jag är inte den som köper kvalitet ”så man kan ha den i många, många år” eftersom jag byter väskor som andra byter … karlar.
Men ibland är jag beredd att pynta för att jag blir så kär i väskan. För att den är snygg och passar mina behov.

Eftersom jag nu var så in i bänken trött, på gränsen till yr, bestämde jag mig bara för att vänta.
Så där moget. Vuxet. Tråkigt förståndigt.

Parkeringsavgifterna var det.
Jag blir galen i denna stad.
Alltså det är betydligt trevligare att åka till VALBO och parkera där, utan stress, utan avgifter, utan parkeringsvakter som ränner efter en.
Visst, det är ett par mil, med om jag så kör den värsta bensinslukaren så kommer jag fasen inte upp i samma pengar som när jag parkerar i stan för att kolla runt på Nian i ett par timmar eller ta en Latte på Waynes.

Så där ja, nu är jag pigg.
22.11.
Efter tio är jag mitt bästa jag.
Kreativ och glad.
Tjoho!
Nu känner jag att jag orkar diska.
Äntligen.

Kolla. Finns i svart också.

13.55

En kravlös dag i dag.
Regnet manade till att bara vara. Tända en brasa.
Jag kollade på bilder från min Roadtrip, och lekte lite med dom i ”Instagram”, en rolig App för oss som har en iPhone.
Det är lätt att fastna.
Tur att jag ska på födelsedagskalas i dag.
Annars blev jag väl sittande med foton hela dagen.

Längtar efter lugg igen.

En spikrak, platt uppkäftig lugg. Som når exakt till ögonfransarna.
En sån vill jag ha.
När jag vill förändra frisyren så där poff helt plötsligt handlar det ofta inte bara om just my hairdo.
Det kan vara något mycket djupare än så, som ligger och pyr där inne.
Men det kommer till uttryck i något lättsamt, ytligt och ofarligt, som att klippa lugg, färga håret eller bygga naglar.
Ibland tar det sig uttryck i betydligt dyrare företeelser, som att byta bil.
Då är det riktigt illa.
Men det här med att vilja klippa lugg KAN också handla just om att – vilja klippa lugg.
Jag avvaktar med att ringa frissan i åtminstone tjugofyra timmar.
Då har det bottnat i mig.
För övrigt är kvällen gudomligt stjärnklar och vacker.
Vi var ner till havet och såg upp på natthimlen.
Gudomligt var ordet.

Annandag Jul

Kom just hem efter en Walkabout över stock och sten, via en frusen myr och öppet hav.
Det är helt otroligt hur fort vädret ändras, och vilka kolossala skillnader det kan växla mellan, på bara ett par timmar.
Nu var det alldeles tyst, inte en vindpust. Stilla. Rofyllt.
Över havet vilade ett vackert ljus.
Inuti mig bor en stark längtan till ön just nu.
Jag vill komma dit, gå på stranden, se om Dagmar har ställt till oreda där ute. Gå in i huset, skriva i min skrivbok med bilden av ett flöte och blått vatten på framsidan. Titta till. Tända en ljuslykta. Sätta mig i gungstolen en kort minut. Andas. Lyssna.
Men jag får ge mig till tåls.
Jag är mycket glad att jag slipper kuta runt på olika reor i dag, och får stanna i skogen i stället.
Det är Lycka, det.
En massa egen tid, som jag får göra vad jag vill med. Träden utanför. Tystnaden. Andligheten.
Kylen är fortfarande full med lax och sill och en massa annat.
Jag behöver inte åka någonstans, om jag inte vill.

Dagmar och jag.

Sitter här och ångrar att jag inte åkte till stan och hyrde in mig någonstans.
Klockan är typ halv 2.

På natten såklart.

Holy Smoke vad det blåser.
Presenningen på altan har lossnat och varje gång vinden tar i låter det som f** av att den fladdrar och slår.
Jag krämar på allt det går på TV där Falkman sjunger ”Gläns över sjö och strand” så jag slipper höra.
Det visslar i köket.
Då vet man vad klockan är slagen.
Det har visslat förr.
Men annars har Julen varit alldeles, alldeles underbar.
I dag på Juldagen spelade vi ”Galenpanna” efter maten och Ris á la Maltan.
Jättetrevligt och mysigt med mina nära och kära har jag haft.
Till den eländiga Dagmar drog in över landet.
Men än har inte strömmen gått och inga träd har rasat över huset.
Jag hoppas det inte blir så.

Juldagsnatt

Vill bara säga tack för en underbar Julafton.
Att få fira med de människor jag älskar mest i världen, äta god mat, ha varmt och skönt inomhus, skratta och bara vara lycklig i nuet, det är obetalbart.
Lilla katten, som annars är mycket bestämd, satt alldeles stilla när vi satte på henne en röd rosett för att hon också skulle vara extra Julfin.

Julnattsblogg

Granen är klädd. Jag hittade inte farmorsglittret. Antagligen ligger det kvar i någon kartong i husvagnen. Jag får leta i morgon när det är ljust.
Vi gick på walkabout i förmiddags. Det börjar smälta igen, det vita.
Men fint var det i skogen.
Jag nyser som om jag hade betalt. Men jag tänker inte bli sjuk.
Vi har grejat i stan med julklappsbestyr, och i kväll åt vi julgodis och spelade Bingolotto.
Nu är det julafton.
Jag älskar att vakna på Julaftonsmorgonen och tända granen.
Sitta i soffan en stund och bara vara.
Det är lätt att bli blödig när det är jul.
Jag började gråta när jag såg alla småbockarna på Slottstorget. Kände så mycket kärlek till min stad, till mitt vintriga Gävle.
I dag på ICA MAXI och på Nian mötte jag så många, som jag också kände så mycket värme för.
Folk som lämnat avtryck på min stig.
I brevlådan låg ett julkort från min närmsta granne. Det var ett jättefint kort med glittrig skog och katter på.
Då höll jag på börja lipa för det med. Men jag la julgodis i en strut jag limmade ihop av tårtpapper och satte på ett bokmärke och la på deras trappräcke.
Jag vill önska alla er som läser min Blogg en fridfull och riktigt God Jul.
Good Night Musiclovers.

Inte bara knäckkokning och julefrid i människors själar

Det är en ångestfylld tid för många människor, med julen. Många av oss som inte har vuxit upp i Bullerbyn, och kanske inte fått möjlighet att trampa upp en ny stig, mår kanske inte så bra, som man ”ska”.

Minnen kommer upp och tränger sig på, minnen som man helst vill hålla borta. Pengarna räcker inte till alla julklappar och några hinner supa upp julspriten flera gånger, långt innan, och skaffa ny, och ny igen.

Självföraktet stiger i takt med bakfyllorna. Och vad gör en alkoholist med sitt självförakt?

Jo, han/hon projicerar ut det. På frugan/maken/barnen, eller så skriver man elaka mail eller ringer upp någon och skäller, eller skriver pinsamma elakheter på Facebook.

Det är mycket smärta i dessa personer, och till dig, som har någon som dricker för mycket i din närhet, och som kanske spyr ut sitt självförakt på dig, kom ihåg att det är inte dig det är fel på.

Personen lider av en sjukdom, och det han/hon säger, skriker, anklagar dig för, det handlar inte om dig egentligen.

Mest tänker jag på alla de barn, som firar sina jular mitt i spritångorna, och inte har någon enda som dom kan lita på en sekund.

Alla de barn, som upplever svikna löften, som tar undan sina småsyskon in i ett annat rum på grund av bråk och gräl, och skräcken att se sin mamma bli misshandlad av pappa/styvpappa.

Alla de barn, som går omkring med ett leende för att visa att hemma hos oss är allting bra, för att skydda, rädda och ta ansvar för de vuxna. Men i deras magar ligger tunga stenar i stället för risgrynsgröt och köttbullar.

Om du var ett sånt barn, är det inte så lätt att vara glad och sjunga om Raskande rävar som springer över isarna, när det blir jul.

Ouppklarade affärer försvinner inte av sig själva. Dom sitter kvar där inne, tills man har lyft upp dom i ljuset och gråtit ut det onda och rensat och gjort klart. Så gott det går.

Sedan går det att trampa upp nya stigar, lämna nya fotavtryck i snön, skapa sina egna traditioner och låta det inre barnet få vara lyckligt på julafton, i en vuxens kropp.

Alla de barn, som har traumatiska jular, midsomrar, påskar, lördagar, fredagar, onsdagar, alla dagar, behöver höra följande av någon klok vuxen:

  • Det är inte ditt fel att mamma/pappa dricker
  • Du kan inte göra något för att dom ska sluta
  • Du är inte ensam om det här

Till alla barn önskar jag den bästa Julen, utan fylla, utan bråk och skrik och våld, och utan stress, men med närvarande vuxna, som är trygga, och som kan förmedla en sann glädje och kärlek till sig själva, till varandra, till barnen och alla runt omkring.

Gud,

ge mig Sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

och  Förstånd att inse skillnaden.

Vintermorgon, vinterskog

Vaknar och gläds åt vita, snötyngda grenar på tallarna vid husknuten.
Vill höra julpsalmer plötsligt.
Men en tand är trasig, och mer värdsliga saker än julpsalmer väntar.
Bara nu snön ligger kvar, åtminstone till juldagen.

I morgon vänder det!
Vintersolståndet är här. Snart märker vi att ljuset kommer tillbaka.

By the way är Säljemarstomten i GD i dag.
Sista sidan, längst ner till höger.

Bloggat på Swedbank med min iPad.
Den som har en iPad behöver aldrig irritera sig på köer.
Världens bästa grej helt enkelt. För en som ständigt har skrivklåda.