En fin dag.

Vilken dag. Vacker. Varm sol, röda märken efter Tishan redan.
Jag har jobbat i kväll på mitt företag. haft anhöriggrupp. Och ingen bråkar om det längre. Min nuvarande chef har viktigare uppgifter för sig än att undersöka om jag har föreläsningar och grupper på min fritid.
Det är märkligt, att det kan vara så olika på arbetsgivare, när det är samma slags jobb, men i olika kommuner.
Jag är så nöjd med den här dagen. Haft det bra i solen med delar av min familj, träffat kvinnor i fina samtal, och så gruppen jag har.
Jag hann med att handla också, till middagen i morgon kväll.
Det känns väldigt bra.
Jag kommer inte att behöva åka till stan i morgon, blir det fint väder kan jag vara på ön, efter att jag städat och plockat undan.
Trevligt ska det bli! Vi ska gå ner till brasan en stund har jag tänkt, jag vill se mina fina grannar också,  på sista april, och förhoppningsvis sjunga ”Vintern raaaaaaaaaaaaaaaaaaasat” under ledning av fantastiskt goa Bettan.

Så.

Våren är här.

Kyssa grodor.

”A prince (or princess) is a man (or woman), with whom you can have a satisfying and lasting relationship” skriver Nita Tucker.
Alltså en prins eller prinsesa är en person, som du kan ha ett tillfredsställande och hållbart förhållande med. Ungefär så.
En groda däremot, är en person som du av en eller annan anledning inte kan ha ett fungerande förhållande med.
Många av oss har spenderat åratal med att kyssa grodor, i förhoppningen om att de ska förvandlas till prinsar/prinsessor, eller kysst prinsar medan vi har sett dom urarta och förvandlas till grodor.
Några grodor är sötare, mysigare, sexigare, charmigare och läckrare än andra, men en groda är en groda.
Vi kanske alltid kommer att känna hur det pirrar i kroppen när vi ser en groda, men det betyder inte att vi måste hoppa ner i dammen tillsammans med den.
Många är vi som inte har attraherats av ”the good guys”.
Dom med ”glasögon och Volvo” som min väninna brukade säga.
Dom som inte gör att det blir gelé i knäna eller att det plötsligt känns som sockerdricka i venerna och som att förståndet  inte är värt att lyssna på längre, och inte varningsklockorna heller.
Vad vill du att ett förhållande ska innefatta? Vad vill du ska hända? Vilket slags förhållande tror du att du förtjänar?
Du kan börja här och nu med att göra det möjligt att få ett fint, kärleksfullt förhållande, genom att affirmera in det goda i ditt liv, och genom att ha alla sinnen öppna i den initiala fasen av en ny bekantskap.
Att kasta sig in i ett förhållande trots att alla varningsklockor ringer, och magkänslan slår på sirenerna är inte så klokt.
Så hur gör man?
Ja, vi kan börja gå ut och möta människor, och välja vilka vi vill lära känna bättre.
Det är tre nyckelord i den meningen: möta, människor och välja.
Det betyder inte att vi måste se hur vi flyttar ihop nästa vecka.
Eller att om vi inte kan välja någon den kvällen, så är det kört.
Desperation kommer inte att vara en bra ingrediens i sökandet efter en partner. Inte heller rädslan för att behöva leva ensam.
Har du paniktankar när det kommer till att vara bara med dig själv kanske du behöver komma över det först, innan du söker upp någon annan som ska ”bära” dig och vara din ångestreducerare.
Möta dina smärtor. Arbeta med dina ouppklarade affärer och dina demoner. Se dom i ögonen. Det som har hänt har redan hänt.
Affirmera, visualisera, älska dig själv.
Säg varje morgon medan du borstar tänderna till dig själv i badrumsspegeln, att du verkligen älskar dig själv.
Fake it til you make it.
Lev ditt liv, fråga dig vad du behöver, fyll din tid med sån´t du tycker om och mår bra av.
Vad vill du?
Vad är det som gör dig glad och lycklig inuti?
Vad är du tacksam över?


First Hotel i Borlänge – lite lyx i vardagen

I går var jag i Hedemora och hade en föreläsning om medberoende inför fantastiska människor som berättade om sina ledsenheter och sin oro och sina tankar, delade med sig, gick emot skammen och tog bort de korslagda armarna över bröstet, en efter en.

Det är en gåva att vara bland människor som inte har sina masker på. Människor som inte pratar tomprat om folk som inte tar upp hundskiten efter sig eller hur det skulle se ut om kommunpolitikerna hade deras lön. Minsann.

Det var en riktigt fin kväll där i den gamla skolan i Hedemora. Vacker väg dit också. Jag såg förresten en vägskylt som det stod Nordansjö på.

Det skulle jag vilja heta i efternamn. Nordansjö. Jag gillar när Nordanvinden piskar på.
Jag hade ordnat med en överraskning till mig själv i går.

Kvällen innan föreläsningen hade jag bokat ett enkelrum med badkar på ett Fancy Hotel i Borlänge, för jag har längtat efter ett bad så länge, och efter att bo på hotell.
Jag älskar hotell.
Så efter föreläsningen tog jag Riks 70 mot Borlänge, över Säter, och checkade in där med min packning, och det var bara så GULD!
Jag badade tills jag var alldeles skrynklig. Skumbad. Massor av vatten. Vräkte sedan ner mig i Kingsize-bingen och sov skönt tills det var dags för hotellfrukost.
FINNS det något mysigare än hotellfrukost?

Det här Kay Pollak säger, att ”ditt enda uppdrag i livet är att göra dig själv lycklig”, det har jag tagit till mig om möjligt ännu mer efter hans senaste föreläsning.

Så jag frågar mig själv med jämna mellanrum: ”Hur kan jag om möjligt bli ännu mer lycklig?” eller ”VAD BEHÖVER JAG?”

I medberoendet finns det inte på kartan att fråga sig vad man själv behöver. Där är det vad alla andra behöver som är i fokus.

Jag har varit där. Satt mig själv sist. ”Till Lags” var mitt mellannamn.

Det är slut med det nu, jag är så tacksam för att jag kom till insikt och tog hjälp att sluta leva ett liv i andra hand.

Jag är inte fri helt och hållet. Inte på långa vägar. Jag tar återfall i medberoendet. Vill rädda, skydda, fixa, hjälpa. Fast jag inte har blivit ombedd. Vill känna mig behövd. Som i alkoholistfamiljen jag växte upp i.

Då får jag be om förlåtelse.

Det är att köra över andra att göra så.

Men i alla fall. (Hur halkade jag in där igen nu då?)

Efter frukosten for jag vidare till Falun och hade en fin dag där, innan jag styrde kosan hemåt, och på vägen kom två älgar, och jag såg regnbågen över trädtopparna, och nu är jag ledig fyra dagar och kan inte ha det bättre.

Trevlig fredag alla!

Sädesärlan har anlänt!

I dag har jag haft en intensiv men bra dag. Bland annat har jag föreläst på fina QvinnoQulan, om hur det kan se ut i en relation med en alkoholist, i medberoendet.
När jag kom hem kastade jag av mig kavajen och på med skogsluffarkläderna och ut!!!
Ut i vårkvällen!
Dimman hade lättat, och vem satt och sjöng på en telefonledning om inte Sädesärlan!
Hon har kommit nu!
Då är det vår.
På riktigt.
Det är så skönt att komma ut i naturen efter en dag med intensivt arbete, få andas havsluft, känna skogsstigen under fötterna och se alla sjöfåglarna.
Jag är en lycklig kvinna.
I morgon är det föreläsning igen, i Hedemora.
Det ser jag fram emot.

Frukost med fåglarna!

I dag äter jag frukost vid köksbänken, så jag kan titta på alla fåglarna som har party runt talgbollen.
Fortfarande är det minusgrader på morgnar och kvällar. Jag såg på yr.no att det blir sol och plus 12 på fredag!
Jag både vill och inte vill.
Önskar er alla en fin dag! Själv ska jag ska fokusera på det som är bra, och det jag har att vara tacksam för. Jag ska välja glädjen. Hela dan.
Ha en fin dag alla mina läsare!

Nattsudd by the sea

Sovmorgon i morgon, föreläser i stan på QvinnoQulan, och passar på att nattsudda lite.
Lyssnar på Spotify och minns, minns, minns …
Det är så kul att sitta och leta gamla fina låtar, och nya med för den delen.

Här kommer en riktigt gammal goding

Jag har allsång här. Katten har lämnat soffan kan jag meddela.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

 

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling. 

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra. 

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning. 

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj 


Bloggkampanjen
tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20. 

Tags: , , ,

Jag har sett ett par skor …

Åkte till Köpis i dag med dotra, och hade i sikte att köpa de där skorna jag har yrat om ett tag, skor som ska avlasta mina arma fötter. Skor som förståndiga människor har på sig, och som är foträta eller vad det heter. Med bra sula.
I första skoaffären hittade jag ett par skitsöta skor!
Men det var inte det stuk jag behöver, kan jag säga. Inget skonsamt för fötterna när det kommer till att skynda sig till tåget på asfalterade trottoarer, eller överhuvudtaget ranta runt i några längre sträckor.

I och för sig har jag skyndat mig i värre skor än dessa, men när jag börjar söka på netdoktor.se för värk och ömma fotsulor och det kommer upp ord som ”hälsporre” känner jag mig som 92 och inser att det kanske är bäst att börja använda skor som är bra och vettiga.
Åtminstone till och från jobbet.
Så motvilligt gick jag in på en sportaffär, men stannade inte så länge. Min dotter försökte guida mig bland alla skor med inbyggda kulor och luftbubblor och allt vad det var,  förklarade och pekade men tyvärr var mamman inte så mottaglig.
– Det här är som om jag skulle börja snacka båtmotorer med dig,  sa jag, för det är inte hon så nyfiken på, och så gick vi in och käkade lunch på konditoriet innan jag jublande glad for runt och provade kläder i stället.

Men sen återvände jag till den där sportaffären och såg en tant som fick hjälp av en expedit att prova såna där skor som jag antagligen skulle må bra av, eller i alla fall mina fötter, och så frågade en ung kille mig om jag ville ha hjälp och nu sitter jag här 890 kronor fattigare med en kartong innehållande såna där med plastbeslag och bra sula och med nät på.
Nät.
Holy moses. Om det ändå var mindre hål i nätet så myggen inte kunde sticka in gadden skulle jag förstå syftet.
Men det blir nog bra.
Det blir så bra så.
Men dom röda … med kilklack … dom  står kvar där på hyllan i skoaffären och gråter efter mig.
Jag hör nog.

– Jag kommer, bejbs, jag lovar! You belong to me.

Ja, då var det slut med chokladkakor för min del.

Äckligt, tyckte Narcisse Rosén, 18, när hon öppnade chokladkakan och hittade en fluga i chokladen.

När Narcisse Rosén öppnade chokladkakan hon köpt gjorde hon en obehaglig upptäckt. En fluga låg inpressad i chokladbiten.

– Den var verkligen tur att jag bröt loss den biten och vände på den så att jag såg flugan. Jag brukar inte vända på chokladen innan jag äter i vanliga fall, säger hon.

TACK GD för att ni skrev om detta, och tack Narcisse, som berättade.

Jag kommer att rasa i vikt.

Pula i några spindlar och flugor i kladdkakorna på stans fik också.

Det här är bättre än LCHF, GI och Viktväktarna tillsammans.

Blä.