I går var jag i Hedemora och hade en föreläsning om medberoende inför fantastiska människor som berättade om sina ledsenheter och sin oro och sina tankar, delade med sig, gick emot skammen och tog bort de korslagda armarna över bröstet, en efter en.
Det är en gåva att vara bland människor som inte har sina masker på. Människor som inte pratar tomprat om folk som inte tar upp hundskiten efter sig eller hur det skulle se ut om kommunpolitikerna hade deras lön. Minsann.
Det var en riktigt fin kväll där i den gamla skolan i Hedemora. Vacker väg dit också. Jag såg förresten en vägskylt som det stod Nordansjö på.
Det skulle jag vilja heta i efternamn. Nordansjö. Jag gillar när Nordanvinden piskar på.
Jag hade ordnat med en överraskning till mig själv i går.
Kvällen innan föreläsningen hade jag bokat ett enkelrum med badkar på ett Fancy Hotel i Borlänge, för jag har längtat efter ett bad så länge, och efter att bo på hotell.
Jag älskar hotell.
Så efter föreläsningen tog jag Riks 70 mot Borlänge, över Säter, och checkade in där med min packning, och det var bara så GULD!
Jag badade tills jag var alldeles skrynklig. Skumbad. Massor av vatten. Vräkte sedan ner mig i Kingsize-bingen och sov skönt tills det var dags för hotellfrukost.
FINNS det något mysigare än hotellfrukost?
Det här Kay Pollak säger, att ”ditt enda uppdrag i livet är att göra dig själv lycklig”, det har jag tagit till mig om möjligt ännu mer efter hans senaste föreläsning.
Så jag frågar mig själv med jämna mellanrum: ”Hur kan jag om möjligt bli ännu mer lycklig?” eller ”VAD BEHÖVER JAG?”
I medberoendet finns det inte på kartan att fråga sig vad man själv behöver. Där är det vad alla andra behöver som är i fokus.
Jag har varit där. Satt mig själv sist. ”Till Lags” var mitt mellannamn.
Det är slut med det nu, jag är så tacksam för att jag kom till insikt och tog hjälp att sluta leva ett liv i andra hand.
Jag är inte fri helt och hållet. Inte på långa vägar. Jag tar återfall i medberoendet. Vill rädda, skydda, fixa, hjälpa. Fast jag inte har blivit ombedd. Vill känna mig behövd. Som i alkoholistfamiljen jag växte upp i.
Då får jag be om förlåtelse.
Det är att köra över andra att göra så.
Men i alla fall. (Hur halkade jag in där igen nu då?)
Efter frukosten for jag vidare till Falun och hade en fin dag där, innan jag styrde kosan hemåt, och på vägen kom två älgar, och jag såg regnbågen över trädtopparna, och nu är jag ledig fyra dagar och kan inte ha det bättre.
Trevlig fredag alla!