Bekräftelser att läsa, sakta, framför spegeln

Bara för i dag …

Bara för i dag ska jag respektera mina och andras gränser
Bara för i dag ska jag vara sårbar inför någon jag litar på
Bara för i dag ska jag ta emot en komplimang och behålla den i mitt hjärta mer än ett litet ögonblick – jag ska låta komplimangen ge mig näring
Bara för i dag ska jag agera så, som jag brukar beundra när andra gör
Jag är ett Guds barn
Jag är en värdefull människa
Jag är vacker utanpå och inuti
Jag älskar mig själv ovillkorligt
Jag är älskad eftersom jag förtjänar att älskas

Snart långhelg!

Det har varit en bra dag.
Igen.
På jobbet var det många besök, och det blev bra möten.
I går kväll hade jag grupp för de som är anhöriga till alkoholister eller andra drogberoende, på QvinnoQulan.
Det är en gåva att ha detta yrke, bara jag får vara på ställen där maktmissbruk, kontroll och okunskap inte är det som råder. Jag har den förmånen i dag, att slippa. Jag får göra det jag är där för, och slipper bli robbad på energi på grund av meningslösa möten och andra galenskaper.
Dessutom får jag prata om ADHD i personalrummet, vilket jag var förbjuden att göra på ett ställe där jag jobbade.

År 2008.

Fattar ni! OMG what took me so long to get out of that place.

Nu är det långledigt igen. På förmiddagen i morgon handleder jag personalen på en arbetsplats, och det är ett himla fint uppdrag.
Därefter blir det intervju i P4. De kontaktade mig i dag och ville göra en intervju och självklart tackade jag ja!
Jag behöver en frys.
En liten behändig en, lagom för sommarbullar fyllda med äppelklyftor, lite glass, frukostbröd, hallon att ha i smoothies, köttfärs,  räkor, vitlöksbröd,  en och annan lax,  kanske en fläskfilé, (eller inte förresten), men gärna några sockerkakor, samt isfack. Många isfack.
Den ska stå på ön.

”Jag har nu min perfekta frys”

Gud va mycket det ryms i en 107:a!

Efter att ha varit ute i princip hela dagen i dag fick jag för mig att jag skulle skriva några fakturor. Letade efter pärmen, och kom på, att den ligger i bilen tillsammans med allt material jag har när jag är ute och konsultar. I det ögonblicket kom en snilleblixt.
Jag städar bilen!
Ut med dammsugaren som är i ungefär samma storlek och färg som bilen, skarvsladd i och så började jag.
Med att tömma bilen.
Holy Smoke.
Jag hittade en del grejer kan jag säga.

  • en läppglans
  • två cerat
  • fyra läppstift, alltifrån knallrött till beige
  • koden till nya PREEM-kortet (jag har kört Statoil i två månader för att koden var borta)
  • en CD som heter ”Konsten att sälja även om du hatar det” (det var den dottern lackade ur på när hon ville spela nå´n bra musik i somras)
  • CD med Black Jack (se ovan)
  • CD med reggae
  • CD med Danni Leigh
  • En stor påse med grillkol som jag säkert kört omkring med i en månad. Minst.
  • en ficklampa
  • ett gammalt täcke (fråga inte.)
  • en parfym, EDEN
  • en nyckel till en hyrbil (fråga inte)
  • Cashewnötter. Utan påse. Utspridda som gråsuggor på golvet.
  • Sminkväskan
  • Anteckningar från en föreläsning på Andrum Brynäs (intressant faktiskt)
  • nycklarna till Nätverkshuset i den lilla orten där kråkorna osv
  • en liten påse med sex värmeljus och en tändare som Eva-Lena på beroendemottagningen i Sandviken tipsade mig om att alltid ha med i bilen
  • en liten Body Lotion
  • fyra solglasögon
  • en stor IKEA-kasse proppad med behandlingsmaterial
  • senaste deklarationen
  • fyra olästa GD
  • två olästa Vi i Villa
  • motorolja
  • en flytande nyckelhållare till båten
  • en ryggsäck med träningskläder. Utifall att andan skulle falla på, liksom.
  • två paraplyer
  • godispapper i alla dörrfack
  • två tomma LOKA-flaskor
  • fyra pommes frittes
  • hårborste
  • glasspinnar
  • hårmousse
  • tre nagelfilar
  • en drogsticka
  • fyra våtservetter
  • två självstudieböcker för taxilegitimation
  • två CD till som jag inte minns vad det var för musik på
  • en sån där svamp som man tvättar bilen inuti med
  • en kartbok
  • fem isskrapor
  • en reklamskylt från Vistaprint med ”HELA DITT LIV”
  • ICAs reklambrev
  • allt material jag fick tillbaka från min f d revisor
  • en stadskarta över Sedona
  • två kit med plastbestick

Så.

Förut i dag städade jag i stugan.
Dammsög och hade ut alla mattorna.
I kväll ska jag lägga mig i rena lakan på loftet.

Trevlig fortsättning på söndagskvällen!

Underbara söndag!

Oj det var ett tag sen jag var här, ser jag.
Det är ju en jädra fart på mig, Jag är förvånad själv att jag har så mycket energi! Men det är väl ett resultat av att jag har ett finfint liv, lugnt och skönt, en vacker plats att bo på, ett fantastiskt jobb och massor av glädje och tacksamhet.
Allt som är, på gott och ont, är resultat av mina egna tankar.
Jag har ansvaret att göra förändringar i det jag inte längre vill ha.
Ingen annan kan jag skylla på, vare sig det gäller arbetsplatser eller förhållanden eller vänskapsrelationer eller tandvärk.
Jag har blivit bra på det där med att tänka rätt. Låta bli att oroa mig och leva här och nu.
Men en snabb uppdatering från sist jag skrev:
Fredag: ledig från mitt ordinarie jobb, men ett litet uppdrag mitt på dan. Åker och provkör en KIA RIO, och när jag sitter och kör den ser jag plötsligt massor av Peugeoter.

Hela tiden möter jag dom, ser bara deras märke på var och varannan bil.

Det är som att tro att man kan bli kär i en ny man innan man har kommit över den senaste.

Ja, ni fattar.

Jag ska nog inte kolla på andra märken just nu.

Åker till Valbo efter det. Chansar på att få en tid hos Frissan  på drop-in, en skitduktig tjej som heter Jessica förstod precis hur jag ville bli klippt, och fixade det snabbt. Nöjd och glad åkte jag därifrån utan att ha köpt skor, fast jag provade några, och med gasen i botten på Riks 80 kom jag ändå en kvart försent till Church Street där två väninnor väntade och satt och åt jordnötter när jag ångade in.
Supergod mat åt vi, och det var på näppen att jag inte kunde motstå efterrätt, men efter en kort och hård inre dialog mellan godisjaget och det andra, kloka, plus mellan tjejerna och mig, avstod jag, och beställde in en superläcker alkoholfri drink i stället, med massor av fruktskivor i.


Länge satt vi där, och pratade, den ena av tjejerna har funnits i mitt liv sen slutet på 1974 då vi började på Lantmäteriverket, så det finns ju en del att ventilera varje gång vi ses.
Sedan ringer den fjärde i gänget, som har jobbat, och vi bestämmer att vi ska ta en kaffe hos M på söder, så dit åker vi och då finns det kladdkaka och grädde. Herre Gud.
Där åkte några Propoints.

Det blir sent, jag är hemma först vid 2 på natten och stupar i säng, trött, nöjd och glad med min lediga fredag.
Lördag: Upp halv 8. Det är städdag i området. Jag släpar kvistar och grenar som hämtas upp och körs till kasen. En granne frågar om jag kan ta reda på tallgrenar nere vid tjärnen, från ett träd som blåst omkull och sågats ner. När jag lägger ut en bild på Facebook svarar min dotter som bor elsewhere:
Då var du väl glad som fick vara nere vid tjärnen.
Som om jag inte hade tänkt det när jag gick där. Precis så kände jag. Det är så vackert där nere. Magiskt. Att släpa tallgrenar just där var jag lycklig över. Mina fötter i den mjuka mossan, trädens energier, ljuset och det fina regnet.

Den här tjärnen gick vi alltid förbi för att ta oss till landet när jag var barn. Stigen som går förbi kan jag utantill. Varenda sten, varenda rot. Blåsipporna som kommer varje vår i sänkan efter berget ger mig minnena tillbaka. Barndomsminnen.
Hem och duschade, sen in till stan och träff med fina A som jag är kontaktperson åt. Vi tog en snabblunch på JAVA innan vi gick och såg TITANIC.
Jag hade ju redan sett den, men ville gärna se den igen. Fantastisk film!
Hem till skogen efter det, och jag, som inte hade hunnit kolla postlådan på fredagen, hittade ett paket från Ad Libris, med en bok som en Facebookvän har skrivit, ”Alltid du” av Pernilla Alm.
Så eftermiddagen och kvällen i går spenderade jag i bästa soffan. Jag kokade te, tog en riskaka med ost och paprika och hämtade en filt. Tände några ljus.
Kurade ihop mig och njöt av egen tid. Öppnade boken och började läsa.
Jag hade tänkt att den boken skulle jag läsa i hängmattan på ön i sommar, och i båten, drivande under solen på öppet hav.
Jag kan säga redan nu, att jag kommer inte att kunna vänta med att läsa klart den längre än högst till nästa helg.
Så.
Och nu är det söndag. Solen skiner. Jag vet en sten på en ö, som väntar på mig.

Livet är fint.

Tågblogg

Genom ett regnigt landskap sveper tåget fram.
Jag har tagit av mig monsterskorna och lagt upp fötterna på stolen bredvid.
Det är varmt här inne. Mysigt.
Jag är på en arbetsplats där jag förbannar att det är så många helgdagar i maj. Jag trivs så bra så jag är alldeles lycklig hela dagarna.
I kväll har jag haft grupp med anhöriga. Det är en gåva att ha detta jobb.
I morgon är jag ledig, så när jag kommer hem kan jag vara uppe länge.
Har ett uppdrag mitt på dagen, sen ska jag ut och käka på kvällen.

Jag är en tacksam människa här och nu, på ett tåg i Bergslagen.

Snart kommer båtmannen.

Jag har byggt naglar.
Nu kan jag inte lägga i båten på ett tag. Då bryts dom direkt. Fast snart kommer jag att sitta där ute på böljan den blå igen. Med eller utan naglar.
Jag längtar.
Jag behöver bara ringa så kommer han, båtmannen, och hjälper mig.
Mannen som för en massa år sen var min terapeut och lyckades knacka hål på mina förnekanden och mina försvar.
Snyggt jobbat. På riktigt.
Men j—ar så arg jag var på honom! Han såg det, och sa att du kan gå härifrån om du vill, det här är frivilligt, dörren är där.
Tack och lov gjorde jag inte det.
Tack och lov satt jag kvar.
En dag, när jag hade varit ute och joggat, och stod i tvättstugan på Urbergsterrassen, brast det.
Försvarsmurarna rasade, jag fick kontakt med sanningen och det gjorde ont och jag kände befrielse och en enorm rädsla för hur det hade kunnat se ut om jag inte, och jag stortjöt där nere i källaren, länge, tills jag skakade, och det var så skönt.
Nu är han en god vän, den där Bengt, och de senaste åren är det han som har dragit upp båten på hösten och sjösatt den på våren.
Det hade jag aldrig kunnat drömma om då, när jag satt där i gruppen och förklarade och minimerade och friserade sanningen.

Till ingen nytta.
I dag har jag varit arg och glad och trött och pigg och tacksam och arg igen och nöjd och berörd och medkännande. På ett friskt sätt,  inte ”tyckt synd om”, det leder inte till något gott. Men att känna med är fint. Att känna medlidande är lika illa som att tycka synd om, vad gör det för gott att lida med någon? Inte ett dugg.
Medberoende är jag också.
Men det har varit mycket, mycket värre. jag har fasen suddat ut mig själv förut.
Jag hittade en en lösning, som fungerar.
Fri blir jag kanske inte i det här livet, men jag går framåt i mitt tillfrisknande, och det är ett steg i taget.
Good night musiclovers.

Ensam mamma söker …

I dag åkte jag och tankade direkt efter jobbet.
Bensinen ligger under 15 pistoler nu. Jag hade ju tankat ändå såklart. Men det var ju lite kul att den gick ner. Och inte upp.
Sen åkte jag och köpte en kattborste till Sugar. Och lite annat smått och gott, så det slutade på 650 spänn. Ica MAXI är farligt.
Nu sitter halva katten i kattborsten.
Hon släpper massor av hår, jag får byta kläder direkt när jag kommer från jobbet, för sätter jag mig ner kommer hon och ska sitta i knä och då är jag alldeles luden sen.
Så tog jag äntligen bort presenningen på altan. Det ska väl inte bli mer snö nu. Eller?
Den där presenningen som har stått som en spinnaker när Nordan har piskat på i vinter, och slitit sig så jag till slut spikade fast den i altangolvet.
Det är sån´t man kan göra när man är singel och bestämmer själv.
Nu går en tvättmaskin och jag ska bara ta hand om tvätten när den är klar, bre en macka att ha med på jobbet och måla naglarna.

På morgonen är varenda minut dyrbar. Och inplanerad. Det är väl det enda också, som jag planerar.

Det är snooze tre gånger med tio minuter emellan, sen ner från loftet, på med bryggaren, in på badrummet, ut, hacka ett päron i en skål, på med lättyoghurt, sen in i badrummet igen med kaffebaljan, tandborstning, dagkräm, (foundation är uteslutet på grund av de ynka minuter jag har att laborera med), mousse i håret, kattmat och vatten fylls på, kläder (och det är ett h…ete att bestämma, speciellt som den så kallade garderoben är så trång så det inte finns på kartan att se vilka plagg som hänger där, jag får dra i nåt och se vad det blev, helt enkelt), mobilcheck så inte jag glömmer den hemma för då är jag rökt, väska och frukt och matlåda som jag förhoppningsvis vet var den finns och helst vad som är i, min exman hade med sig glass en gång till jobbet, han bara tog en sån där plastburk och stack och när han skulle äta visade det sig att det var smält glass.

Ja, sen ba´, ut i bilen, plocka GD i farten ut postlådan, järnet in till stan, och förlåt Pettson, i morse höll jag INTE 30 utanför er men det brukar jag verkligen försöka, alltid, det vet du ju, och sen går det undan till stan och in på parkeringen och springspring-spring i nya monsterskorna  till tåget, paxa en plats tillräckligt stor och avskild för att jag ska kunna lut´ikull mig, se´n in på tågtoan och måla mig lite snabbt, visa biljetten och somna om.
Äntligen.

Jag glömde skriva vad ensam mamma söker, nästan.

En som kan spika.

Det är bråttom. Jag betalar 200 per timme. Prutat och klart.

Det är måndagmorgon …

… och jag känner mig så glad …
Solen skiner och kaffet smakar som en dröm.
I kväll föreläser jag igen, och innan dess ska jag träffa lite olika folk.
Maj är en vacker månad. Egentligen tycker jag alla månader är vackra, men på olika sätt.
November är vacker med sina hundratusen olika nyanser av grått och brunt.
April med sina lila björkar, maj med sina musöronsgröna björkar och vitsippevita backar.
Det är fint att bo i ett land med så många skiftande årstider.
Det är fint att vara människa också, med olika måenden,  och sinnesstämningar.
Just när man mår dåligt är det inte så himla muntert, men tänk om vi skulle segla på en räkmacka hela tiden, då skulle i alla fall inte jag uppskatta när allt känns bra. Inte på det vis jag gör nu i alla fall. Det skulle ju vara något självklart då, att må bra, om alla gjorde det hela tiden, varje dag, varje minut året om.
Så i dag, kära läsare, är jag tacksam för:

  • kaffet som smakade fantastiskt
  • himlen som är blå
  • fåglarna som sjöng för mig när jag vaknade
  • mina nya skor (röda)
  • mina vackra barn (vackra utanpå och inuti)
  • att jag får vakna till ännu en dag
  • att jag känner mig full av energi och livslust, i dag med.

Tankar till kaffet.

Klockan 9 ska jag och grannarna på ön ut och röja efter vägen. Elda och kratta, göra fint.
Nu sitter jag här med min största kaffemugg och ska snart dra iväg.
Jag funderar en hel del här i mitt lilla hus. Tänker på allt, hur livet har blivit och hur det hade kunnat se ut.
Jag tar ingenting för självklart. Tränar på att leva i nuet, så ofta jag kan och kommer ihåg. Jag tror att det finns något att lära i alla situationer och när livet föser in oss i ett hörn är det dags att kasta in handduken, kapitulera, hissa vit flagg och ta en annan väg. Ta hjälp. Böja på nacken och lägga ner trossatsen ”Jag kan själv”.
Det är ingen bedrift att kunna själv.
Det kanske är en större bedrift att våga be om hjälp. Ta ansvar. Sluta skylla på samhället, frun, soc och vad det nu är.
Att se sin del i företeelser är det enda som leder någonstans. Se vad jag själv kan göra för att förändra min livssituation i stället för att vänta på att saker och ting ska ”gå över”.
Det är inte mycket som går över av sig själv.
Vi behöver agera, inte bara reagera.
Våga gå in i det vi inte vet hur det ska utforma sig, och lita på att det leder framåt.
Ha en fin lördag alla.
Stanna inte i något som får dig att må dåligt.