Vår lilla katt.

Jag har inte bloggat på länge, och jag hörde att några undrar var jag är och varför det är så tyst och så.
Det som har hänt är, att vår lilla katt har fått somna in.
Jag saknar henne så.
De första nätterna efter att hon dog sov jag på ön.
Där har hon aldrig varit, aldrig satt några fotspår, där finns inga minnen, där hör jag inte hennes rörelser fast hon inte finns mer, där ”ser” jag inte henne fast hon är i katthimlen.
I helgen var jag bortrest.
När jag kom hem igen blev det så påtagligt.
Jag öppnar dörren och alla mina sinnen förväntar sig att hon ska stå där i hallen, eller ligga högst uppe på hyllan, eller sova i fåtöljen, hoprullad som en liten kanelbulle med svansen under hakan eller över nosen.
Men det är bara tomt i mitt hus by the sea.
Jag har mist min livskamrat.
Min älskade katt som sov på min höft varje natt.
Hon, som satt i mitt knä så fort jag slog mig ner i soffan.
Hon som gossade och skulle krypa in i mig om hon hade kunnat.
Inget är så sorgligt som att åka hem från veterinären med en tom kattkorg.
Eller jo, det är klart det finns det som är sorgligare.
Men i mitt hjärta värkte det, och i mina döttrars.
Min yngsta dotter var med hos veterinären.
Det skulle bara vara ett återbesök.
Men jag hade sett att Sugar var sämre.
Dottern, som inte hade sett henne på någon vecka, såg en stor skillnad.
Hon var orkeslös, hade minskat i vikt, åt dåligt sen två dygn.
Veterinären sa att om det var hennes katt skulle hon låta henne somna in.
Vi bad att få vara ensamma ett tag, med Sugar, tårarna rann på våra kinder, katten i dotterns famn, och vi pratade om det, att låta henne få somna in.
Vi ringde till min andra dotter, frågade hur hon kände.
Vi var överens.
Katten ska inte behöva lida, det är hennes väl som kommer först.
Inte våra känslor, vår ledsenhet, vår smärta.
Så vi hämtade veterinären, och Sugar fick en lugnande spruta och medan den verkade låg hon i dotterns knä, hon fick sen komma upp på britsen och hennes lilla ben rakades och så fick hon narkos, sedan påfyllning, och så somnade hon, med sitt lilla huvud i dotterns hand.
Älskade katt.
Tack för att vi fick ha dig i femton år, tack för all kärlek du gav, tack för alla minnen, som när du klättrade upp i julgranen och satt mellan grenarna när du var liten, eller när du gjorde kullerbyttor baklänges, eller när du första gången du var utomhus blev rädd för den där flugan och slet dig ur kopplet, och alla gånger du har klöst, rivit, spjärnat emot, kutat under bordet eller upp på loftet när du visste att nu är det dags för den där hemska resan till veterinären igen, för din allergiklåda.

I våra hjärtan kommer du alltid att finnas, och min saknad och sorg kommer att gå över en dag, eller minska i alla fall, men ännu gör det ont att ligga där uppe på loftet utan katt på höften, och jag gråter en skvätt för att jag inte kan låta bli och för att jag vet att det är bra och för att tårar läker sorgen.
Men jag är inte i sorgen hela tiden, den kommer och går, som sorg gör, och jag kan skratta högt och faktiskt har jag känt mig alldeles lycklig vid två tillfällen efter det här, och en gång var i havet, när jag simmade och snurrade och plaskade och solen bara sken och det var sommar så in i bänken och säkert nitton grader i havet, och en gång var när vi sa att vi skulle till Elsa Anderssons konditori när vi drog ner till Göteborg.
Fast mina lycko-moments brukar vara många, och komma ofta, men nu är det inte så.
Och då skriver jag inte på bloggen heller, eftersom jag helst vill förmedla glädje och inspiration och entusiasm och klokhet och hopp.
Men jag vet att en dag kommer jag antagligen att skaffa katt igen.
Jag har haft katt/katter sedan 1988, och jag vill inte leva utan.
Katter är underbara och mysiga och rogivande och kärleksfulla, kloka individer, personligheter.
Men jag vill inte ha en katt nu eller i morgon.
Jag vill sörja färdigt Sugar, hur man nu sörjer färdigt, det går inte, men det värsta i alla fall, låta hennes minne landa i mitt hjärta, linda in hennes gestalt i bomull inuti och älska henne alla dagar.

Jag vill vara ledsen klart.
Det kommer att komma till mig, det där med katt.
När det är dags.
Och det är ingen brådska alls med den saken.
Katter byter man inte ut, skaffar ny, som när kaffet är slut.
Så.
Nu har jag skrivit klart.
Vi får se när jag dyker upp här på Bloggen igen.
Ha det gott alla mina fina läsare!

Reunion!

Vi hade reunion igen i helgen, jag och mina kära kompisar från skoltiden, vi som fyller i varandras minnesluckor och tillsammans nystar fram vad den där gruppen hette egentligen, som hade en så söt sångare, eller vad alla söta killar på den tiden hette och tog vägen, och vi pratar om våra dyssiga föräldrar och om all smärta som kan rymmas i en tonårings hjärta och själ, och hur det är nu och vad vi vill och varför och så tittade vi på foton och skrattade och grät, och jag kom hem fyra.
Fyra på morgonen.
Då höll solen på stiga ur havet och jag kunde bara inte låta bli att ta några bilder, många, faktiskt, det var verkligen skitvackert.
Alltså tiden bara flög iväg.
Det roligaste var nog när en av mina väninnor, som inte är så belevad i datavärlden, berättade att hennes systerdotter gifte sig med en kille från Internet.

Då trodde jag att jag skulle gå åt av skratt.

Klockan var runt fem när jag somnade.

Det är inte bra för en kvinna i min ålder.

Jag blir puckad i två dar efteråt.

Så småningom, efter massor av kaffe, tog jag mig ut till ön.
I dag kom några trevliga människor dit, som lånade båten (nej det får inte vem som helst), och de två abborrar som drogs upp med kastspö fick jag!
Nu har jag grillat dom i folie och det var supergott.
Men jag är halvt bedövad i dag, det ska jag erkänna. Fast jag bara drack Cola light, som vanligt.
Så jag ska lägga mig tidigt i kväll.
Men himmel vilken fantastisk helg jag har haft.
Jag har verkligen känt att det är Sommar i helgen!
Att grilla nyfångad abborre till tonerna av Billie Holiday efter en dag i solen med trevliga människor, och efter en natt med kära gamla polare från barndomen och tonårstiden, det är guld.

I morgon väntar världens bästa jobb.

Och det är massor av sommardagar kvar!

What a day!

I dag har jag b a d a t.
Det var en av de bästa dagarna hittills i år, ute på ön. Varmt, soligt, jag laddade upp på Terrassen med solsäng och parasoll och solstol och blommor på bordet och hela kittet, och så simmade jag, och snurrade och höll på!
Länge!
Mera sån´t.
Jag får aldrig nog.
Precis när jag åkte in till stan kom det några regndroppar på bilrutan.
Perfekt.
Jag och en till gick och käkade, och se´n såg vi Cockpit med han Jonas Karlsson, jag säger bara en sak: SE DEN!
Jag skrattade så jag tjöt.
Skitrolig rulle på ren svenska!

Att leva i varandet.

Jobbade sent i kväll, vi hade avslutning i anhöriggruppen och det fick ta den tid som behövdes.
Jag har ingen brådska.
Avslut är bland det viktigaste av allt i en behandlingsgrupp.
Jag rullade hemåt och såg ljuset över havet på lång väg.
Såklart ställde jag mig därnere på piren och bara tittade, och jag blir lika förundrad varje gång.
Snackade lite med två fina grannar som höll på plocka ihop sitt efter en båttur till Axmar.
Nu är jag ledig i tre dagar, det skulle vara roligt om det blev lite finväder så jag fick dra ut på böljorna, jag med.
I helgen är det mycket planerat! Bio, gäster, svampplockning, båtutlåning, tjejmiddag, blåbärsjakt med dottern och så skulle jag vilja hinna hitta en bil också, och bada.
Bada vill jag.
Har bara badat några få gånger på hela sommaren! Jag vill ligga i läääääääääääääääääänge och simma och busa och snurra och flyta på en gummimadrass.
Jag känner mig så lycklig just nu.
Bara för Livet, sommaren, helgen och havet.
Och det är inte så bara!
Dessutom fick jag ett vykort i dag.
Vykort är väl trevliga.
Både att få och skicka.
En gång var jag på resa med två som var så stressade så det fanns inte tid att sitta ner med en kopp kaffe och skriva ett vykort.
Så vill jag inte ha det på mina resor.
Jag gillar långsamheten.
Närvaron.
Varandet.

Jag älskar mitt hem.

Jag känner en otrolig tacksamhet över att få bo så här.
Just nu sitter jag på altanen, solen lyser, speglarna från hänget jag har hängt i lilla björken skickar solkatter över gräset och altangolvet och träet på husknuten.
Jag dricker kaffe och myser.

Tacksamhet för mycket ~ igen.

Fulltankad med energi och inspiration och tillit.

I helgen var jag på en kursgård, och deltog i en kurs som genererade en massa bra tankar och metoder för att jag ska kunna uppnå mina mål och visioner.
Jag känner en fin tjej, positiv och glad med fantastiska energier, och det var från henne jag fick tips om det här stället. Tack Annakarin!

Det mesta som jag fick där går helt i linje med mina egna övertygelser, och det medförde också bekräftelse på att det faktiskt har fungerat för mig i många år, det här med tankens kraft, det här med att ”fake it til you make it”,  och så blev jag väldigt medveten om det, igen, för på något märkligt sätt står jag liksom bredvid mig själv utan att se min situation!
Det var också en viktig del i kursen, att jag fick den bekräftelsen.

Maten var vegetarisk och stämningen fin, fylld av framtidstro och ljus och kärlek.
Kursgården ligger vackert belägen inte långt från Askersund, med fantastiskt vackra blommor på gården, vackra rum med änglar i massor.
För er som är insatta kan jag berätta att det var lite som ”the Secret”.
Läraren har influerats av bland andra Louise Hay, (som jag har haft som förebild i säkert tjugo år, läste hennes böcker, praktiserat hennes kunskap att affirmera, visualisera, ja ni vet), och av Hicks, Wayne W Dyer med flera.
Jag är jättetacksam att jag gav mig själv den här helgen, som också var avslutning på min semester del 1.
Förra året beställde jag en skrivkurs på nätet, jag satt på altanen och skrev under de ljumma kvällarna (Det var så då. Ljumt.), och jag har inte ångrat det en sekund. det gav mig massor!
I år blev det en kurshelg.
Jag älskar mitt hav och min skog och allt vackert jag har runt om mig här, men jag vill ha något mer också, något som ger mig utveckling, växande.
Och det är bara mitt ansvar att se till att jag får det!

Väntar på limon …

Glass och kaffe i väntan på limousinen.
Semesterns sista dagar ger jag mig själv det bästa!
Genom tågfönstret har jag sett åskmoln, sol, regn, bara grått grått grått, blå himmel och vita sommarmoln.
Jag har lyssnat på Spotify och sovit och tänkt.

Det här blir spännande!

Utrensning.

I dag rensar jag garderoben och byrån.
Gud va jag har slängt kläder!
Slängt och slängt, jag skänker dom vidare, men jag har gjort mig av med massor, gamla linnen, jeans, toppar i glitter för CH-kvällar (ja, så gammal top låg det i byrån!) och toppar i spets och toppar med rosor, (väldigt många med rosor), och tröjor och kjolar (också med rosor), och brallor i parti och minut!
Och så alla kläder jag bara inte kan göra mig av med.
Egentligen skulle jag behöva ta ett varv till.
Men det får räcka för i dag. En svart sopsäck är nästan full.
Inuti hör jag en röst som säger
Skorna då?
Men alltså hallå!
Skorna. Dom kan jag väl ha kvar.
Jag älskar vartenda par.
Men en väska har jag skickat!
Den rosa Gucci-kopian som jag köpte i Turkiet!
Hur lätt tror ni det var på en skala?
Så skorna – glöm det.
Så.
Nu pratar vi om nå´t annat.
Jag ska till ön förresten.
Nu.
Tjingaling!

Hur orkar ni läsa mitt babbel?

Ibland tänker jag att det bara är en massa meningslöst babbel på den här sidan.
Som en före detta kollega och vän (I miss you!) sa:
– Du babblar till och med när du skriver.
Ja, jag babblar.
Nu ska jag babbla om dagen som var i dag.
På morgonen väcktes jag av att mobilen ringde.
Klockan var 08.45.
– Jag hej jag heter Örjan (personen heter i verkligheten något annat) och ringer från ?=)/%¤&.
– Förlåt va sa du att du ringde från?
– ”#¤%&/(
Nyvaken som jag var, halvt död, for det en massa tankar i skallen och jag kunde för mitt liv inte uppfatta vad pojkstackar´n sa. Jag tänkte att det är väl bilförsäljaren som ska ge mig ett bra pris på min KIA Cee´d Exekutive!
– Förlåt om jag väckte dig, du kanske låg och sov.
– Näe.
Till sist fick jag honom att s a k t a och tydligt uttala ”jag ringer från C i t y f r i s ö r e r n a”, så tant kunde höra och koppla.
Han ville bara säga en sak om hon som skulle klippa mig, så det inte skulle bli något missförstånd.
Så jag upp fort som attan, (det var tur att han ringde och väckte mig, faktiskt, annars hade jag fått stressa järnet, mobillarmet hade redan dånat tre gånger och jag hade väl tryckt på Snooze varje gång i sömnen.)
Så nu har tant tantfrisyr.
Men det får vara så, jag ska låta det växa ut och eftersom jag har haft en asymmetrisk klippning med längre hår på ena sidan och grymt kort för att vara jag,  på den andra, behövde jag ta av så det blev kort alltihop.
Tant kan ha hatt om hon vill balla till sig nå´n gång. På konsert och så.
Och gärna en skinnpaj med nitar och kolsvart kajal och tunga boots.
Då ser jag inte ut som 72 längre.
Näe men se´n åkte jag in och tog en sen lunch med en supertrevlig tjej, vi pratade och åt länge, och hon hade varit och hittat en ursnygg klänning på REA som hon visade, och jag tyckte den var superläcker och när vi var klara så gick jag ner på Nian och ålade mig in i en likadan och blev alldeles förtjust och jag kunde nästan andas i den, så nu är den min.
I den provhytten hade jag säkert femton andra plagg också, som jag plockat åt mig på olika hängare.
Ja men fattar ni, när jag aldrig är på stan, bara hänger här ute i skogen och på havet med måsarna, det blir ju bara to much att få ett par timmar i affärer, med alla dessa snygga kläder!
Jag provade och provade, men hade förstånd att inte shoppa mer än klänningen, men jag la undan en cerise virkad kofta som passade till den, och en svart tunika, som jag kanske köper i morgon.
Kanske.
Jag får se.
Jag älskar parfymer och eau de toiletter och bodylotions som doftar gott. Så på Kicks for jag runt och testade massa olika märken, och jag är ju sjukt sugen på DG´s nya sommardoft, light blue nånting, vänta ska jag googla, ………..Dolce & Gabbana Light Blue Dreaming in Portofino EdT

”En kvinnlig och sensuell doft som är baserad på Dolce & Gabbana Light Blue EdT och inspirerad av kustbyn Portofino vid Medelhavet”.
Ja ni hör ju själva.
Men jag bara provade.
Jag blev alldeles slut av alla intryck och var tvungen att ta en kaffe och andas en stund på Coffee by George innan jag styrde kosan mot ett mer andligt och stillsamt ställe i en källare på Brooklyn, och sen åkte jag till ICA Söder och bunkrade lite 32% Prästost från delikatessdisken, att äta med Balsamico Fikon på.
Det ska va gött att leva.
Särskilt när det är semester och gråmolnen hänger över talltopparna. God afton, musikvänner!

Trökigt.

Nu äle trökigt.
Riktigt jäkla skittrökigt.
Men vet ni, ingen har dött av att ha tråkigt.
Vi behöver nog ha det emellanåt.
Men nu får det va bra. Tack för tröket, nu kör vi igen, lite drag under galoscherna, tack, lite fart i boxen, lite sol och lite kaffe på en uteservering och timmar i båten på havet och lite dansband i kvällssol på Ön i Hedesunda, (inte Torsten Flinck en gråregnig kväll tack, inte ens en utebliven, för han är sjukskriven och kommer inte), och några varv på stan i kvällssolen med glajjer och en Islatte på JAVA, soliga stunder på bryggan och månsken över Ångermanälven. Hur svårt kan de va?

Dagens höjdpunkt var antagligen att jag hittade en halvfull påse med Ahlgrens bilar i skåpet.
Jag plåtade lite också, i regnet. Regnvattentunnan och regndropparna på Nyponrosorna och hinken under stuprännan, som svämmar över.
Måsarna är skitbråkiga. Hon på skorsstenen har lättat men jag ser inga ungar.

Men måsarna skriker. Och flyger nära i loopar.
Men det gör inget.
Det är värre med regnandet.
Näe, vänta ska jag tänka om det här är min drömsemester.
Sista veckan nu.
Två dagar har jag simmat i havet.
Två.

Och det är nionde juli.

Inte en enda utflykt till öarna har det blivit, och inte till ”Finska Viken”.
Vad är det här för sommar!
Ja, jag tänker gnälla riktigt ordentligt i dag här på bloggen.
Usch och fy. Åt h***vete med positivt tänkande och tacksamhet.
Eller kanske jag ska vända tankespiralen uppåt…
Det som var bra var ju att det var så himla fint väder på Midsommaraftonen! Verkligen.

Jag har mat. Köttfärssås har jag gjort. Visserligen var det slut på lök, men det gick att laga utan också.
Det går inte åt så mycket pengar såna här dagar. (Fast i går nätshoppade jag. Bodylotion och dammsugarpåsar. Heja.)
Ja, och så har jag  joggat i regnet. Alltså min App ”Runkeeper” har väl aldrig varit med om så lång tid på den korta sträckan jag gick/joggade/lufsade.
Men ändå.
Jag gjorde ett försök.
Joolå s`att.
Sommar.
In your dreams.
Men i morgon ska jag göra lite kul grejer, gå till frissan, träffa trevliga människor och … hoppas på sol.
Hoppas kan man.
Ju.