Ljuskväll

I går var det ljuskväll, och marschaller var tända efter hela piren och på bryggorna och efter stränderna.
När jag kom ner till vår festplats var det en jättevacker regnbåge på himlen!
Det var så fint, och prästen som har sin stuga här sjöng några visor, grillarna var tända och mina trevliga grannar var på plats.
Det var, som det ofta är, många viljor i mig i går. Jag ville vara här, det var nummer 1, jag ville vara på Club40 och dansa lite disco efter Buddhas eminenta musik.
Och så ville jag sätta ut en marschall ute på ön, såklart.
Men efter ett tag där nere i hamnen fattade jag beslut att skippa Club40. Jag satt där i fleecejacka, täckejacka och hade det bra.
Jag var där jag ska vara, helt enkelt.
By the Sea, med mina grannar.
Men det där med att sätta ut en marschall på ön kändes viktigt, så jag sa till Lasse, att jag sticker till ön en stund och sätter ut en marschall.
– Kommer du tillbaka? frågade han, och jag svarade, ”Ja, absolut”, och det tänkte jag verkligen göra.
Och jag ut. Det var lite skumt att gå i skogen, svårt att se riktigt, men mina fötter vet var rötterna och stenarna finns, ganska bra i alla fall, och jag gick ner till en speciell sten och tände marschallen. Se´n fick jag för mig att jag skulle gå in i stugan, bara en liten stund, och titta till, fast jag hade varit där en gång  på dan redan. Jag tände värmeljus på bron, och passade på att slå en sjua på utedasset.
Sen var det plötsligt kolsvart.
Månen speglade sig i viken, men var inte till mycket nytta för att lysa upp stigen.
Då blev det svårt.
Should I stay or should I go?
Jag hörde de glada rösterna från fastlandet, det var en tyst och stilla kväll, och jag ville dit, samtidigt som jag ville stanna.
Till sist bestämde jag mig för att stanna, och så sov jag kvar i natt, som en stock, och vaknade till ett stilla regn kl 07.15.
Det är ofta så, att jag tänker att jag ska till sta´n, på Club40 eller något annat, men så väljer jag ändå att stanna här.
Det var samma sak när Brooklyn Solu Stew spelade senast, på Cheers.
Jag ville, men det är nå´n magnet i jorden här, eller om den sitter i havet, eller i träden eller i stenarna på stranden, och den gör så jag liksom inte kan ta mig härifrån.
Så kan det vara.
Jag är tacksam i dag för:

  • mina trevliga grannar
  • att jag får bo där jag bor
  • att jag får vakna nykter och slippa baksmälla efter så´na här kalas
  • att jag har en ledig dag framför mig
  • att jag mår så bra av att äta LCHF-kost
  • att jag just nu har bryggt kaffe som jag ska dricka

Ha en trevlig söndag, alla!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *