Tågblogg

Har skaffat månadskort på TÅGKOMPANIET igen.
Det är lugnt och skönt att sitta här och glida fram genom landskapet.
Jag kan spela Wordfeud, blogga, meditera, planera, skriva ner mina mål, affirmera, läsa, dricka kaffe, prata med änglarna, sova, sminka mig, babbla i telefonen, lyssna på Spotyfi, titta på kor som vi passerar, eller träd, sjöar eller röda små hus som ser så gulliga ut, och fundera hur det är där inne, innanför väggarna, bakom idyllen.
Kanske bor där någon som super och slår sin kvinna, kanske bor där en gammal tant som har grävt ner ett lik i trädgården, och nu står hon där och bakar kanelbullar.
Såna saker.
Men innan jag hamnade på detta tåg var det lite kaos.
Alltså jag vaknade i tid, åt min turkiska yoghurt med grädde och fröblandning, duschade, fick i mig kaffet, höll tidtabellen ~ ända tills jag kom ut i bilen och såg hur fasen jag hade klätt mig!
Inte snyggt kan jag säga.
Minns ni när jag skrev att jag hade glömt kjolen hemma och fick rusa in på Gina i Falun och panikköpa en floroserande rosa sak för att rädda min anställning?
Den.
Den hade jag dragit på mig över jeansen och en svart tröja över, som var genomskinlig, och den rosa är något ungdomarna kan ha när dom går på Heartan.
Bad idea, rusar in, slänger av mig eländet och på med rosa tisha och svart kofta, ut i bilen, upptäcker att handväskan är kvar inne, rusar in igen, ut och iväg, och sorry Pettson, det gick i mer än 30 förbi er, det gjorde det,
Sån’t slipper jag när jag kör bil till jobbet.
Men minuterna är dyra när ett tåg ska passas.
I morse hade jag gått upp i vikt!
Är det den där hallonpajen som straffar sig? I så fall var den värd det.
Men jag kör på! Mår otroligt bra av att äta LCHF och jag tror det kommer att försvinna ett kilo till snart. I dag har jag köttfärsröra med vispgrädde och crème fraiche med mig, och en sallad.
Nu får jag vardagsmotionen med som en bonus också.
Ha en fin dag!
Life is good!

Back in business.

Det har varit ”glist” med bloggandet.
Jag har varit sjuk, och jag har letat bil.
Peugeot, KIA eller Hundai, det är frågan.

Jag har skjutsat runt väninnan som smällde i rondellen också, hon behöver också en ny bil.
I går lånade jag en HONDA CR V som jag har ruinerat mig på för att åka till Falun i dag.
Den är törstig.
Trygg och stark.
Men törstig.
Hm. Känns bekant.
Jag har varit och uppvaktat Kalle som fyllde 80 år också.
Gulliga han och gulliga Inkan.
I dag jobbade jag igen, det kändes så bra!
Mina arbetskamrater är underbara, och min chef med.
En gång jobbade jag i en kommun, nära Gävle, på deras öppenvård.
Jag blev sjuk en dag, minns inte vad det var, det här var nån gång mellan 2005 och 2007, och ringer min chef som utbrister:
– Och jag som är ensam här i dag och vi måste vara två på arbetsplatsen!
Igen sa jag lugnt och tydligt, att jag var sjuk, och la på luren.
Hon ringde efter en stund och bad om ursäkt.
Det var ju bra.
Men jag hade skuldkänslor varje gång jag var borta på grund av sjukdom på det stället.
Min nuvarande chef är omtänksam och ber mig krya på mig, och vila och dricka mycket vatten.
LCHF går bra.
Jag fuskade med hallonpaj en kväll men ”det är bara att gå på som förut och inte vända eller se dig om”.
De andra åt tårta på jobbet i dag, men jag tog några nötter, utan att det tog för mycket energi av mig, fast tårtan såg god ut.
Jag är stolt över mig själv!
Och förvånad.

Morgonblogg

Bortsett från dramat i natt är allting väldigt bra. Ja, förkylnigen bortser jag också ifrån.
Men jag har just ätit Turkisk yoghurt utblandat med vispgrädde och blåbär och skogshallon som min dotter plockade åt mig i går.
Jag mår fortfarande bra av att undvika kolhydrater och socker och är inte sugen på att småäta som förut.

Nu sitter jag med min kaffemugg och lyssnar på Norah Jones.
I natt.
Jag hade inte somnat, låg och spelade WF, skulle släcka och ser VÄRSTA SORTENS spindel på täcket.
Jag dog nog lite just då.
Jag tar tag i täcket i ren panik och liksom slänger till och spindeln landar på mitt kollegieblock.
Och jag upp, tar blocket med spindeln på, armen rakt ut och öppnar altandörren och slänger ut hela blocket och fort igen med dörren!
Hoppas det inte stod nåt viktigt eller personligt i det.
Det sista är klart att det gjorde.
Mina kollegieblock innehåller inte matematiska uträkningar precis.
Ja men i alla fall, jag känner mig NY i dag. Och det beror inte på spindeln.
Jag känner en mjuk, varm förväntan i mig.

Själen liksom ler, om ni förstår.
Jag vill vara närvarande i dag, every minute, och våga vara i det här.
Vad det nu är.
Ta emot. Vara öppen.

By the way ska jag på en trevlig lunchbjudning i dag.
Och i morgonkväll spelar Brooklyn Soul Stew på Cheers. Missa inte dom, vad ni gör! Det är musik som sätter sig i blodet och i pulsen och i benen och all over the place.

20.53

Äldsta dottern kom i dag, för att plocka blåbär, få lite sol och lite havsluft.
Hon hade med sig lite gott till sin krassliga mor, kycklingspett och sallad och en Brie.
Tänk att en Brie kan göra mig alldeles glad!
Så vi åt nere vid stranden men se´n måste jag vila igen.
Alltså jag har kanske blivit hypokondriker. Jag tycker inte jag mår som jag ska på en fläck, så jag ska till HC i morgon.
Jag har allt från struma (sa min kvacksalvande väninna att det kunde vara), till alla möjliga inbillade sjukdomar, och jag skämdes när jag pratade med hon som ringde upp från HC.
Herre Gud, va ska hon tro.
Skit detsamma, jag får komma i morgon i alla fall.
Annars utsträcker sig mina aktiviteter till att lägga någon bild på IG, tänka och känna in, måla naglarna med ett turkos nagellack och äta fet grädde och annat slabb.
Tjohej!

Tacksam i dag för:

  • en solig dag
  • att jag tog mig ut på havet
  • att jag inte ätit något olämpligt
  • ett trevligt samtal med hon, ”kvacksalvar´n”
  • att min dotter kom och hälsade på
  • att jag bara får vara, lägga mig snart, vila, andas

Sunny afternoon

I dag skippar jag sjuk-snacket.
Ingen blir lyckligare av att jag skriver om det.
LCHF, däremot, kan vara en väg för fröken Smågodis.
Hon, som bestämmer sig att inte, och så går det ett tag, ett par veckor, tills hon, trött efter en arbetsdag och med många mil framför sig i sin fjompiga lilla Crazy Daisy, behöver stanna på Statoil och tanka.
På Statoil finns det mycket gott.
Det finns kaffe, till exempel.
Men det är ju helt OK.
Kaffe, det är bra grejer.
Det som gör det hela komplicerat är doften av nybakade bullar. Och hyllor med Kexchoklad och smågodis, för att inte tala om glassarna.
Men nu har det gått bra, visserligen har jag bara utsatt mig för ett Statoilstopp på vägen hem i måndags, det var då jag köpte Salami.
Efter det har jag varit sjuk, och det finns inte så många frestelser här i bushen, jo förresten, det gör det visst, jag vet precis vad som ligger i frysen, och dottern, som hade fest här på ön i lördags har lämnat smågodis som hon bjöd gästerna på, men på nå´t  jäkla vis har jag inte brytt mig.
Så jag kör på.
I morse blandade jag Turkisk Yoghurt med vispgrädde, hade på lite nötter, mandlar och frön, och lite nyplockade blåbär som växte runt husknuten.
Lunch var en bit Pepparlax, fet creme fraiche och gröna bönor i en drypande fet dressing.
Se´n var jag mätt, och är fortfarande, men petade i mig lite Salami och ost nu i alla fall.
Vad det är som gör att jag inte har testat förr vet jag inte.
På mitt gamla jobb körde vi GI NOLL, det var typ LCHF men väldigt strikt, och det gick ett tag men jag gick inte ner och då får det va´.
Jag vill ha snabba resultat.
Så´n är jag.
All or nothing.
I dag badade jag fast jag knappt hade ork att ta mig ner i vattnet, men i vattnet fick jag minsann ork, och simmade och for runt i viken och inte vet jag om det var bra när jag har feber, men jag bara måste i.
Så kan det vara här by the sea.
I dag vill jag spela Kinks för er.
Good night musiclovers.
http://youtu.be/1h1oRP7FfBw

Vad gör man inte för lite turkisk yoghurt …

I did it.
Jag tog mig till ön och hämtade den turkiska yoghurten i kylen.
Se´n satte jag mig och tomglodde i säkert en kvart.
Helt slut.
Ny sats och iväg, tillbaka hem, och la mig direkt i soffan och somnade som en stock.
Jag har sovit och vaknat och sovit och vaknat.
Däremellan har jag petat dit några bokstäver på Wordfeud.
Där ungefär går gränsen för vad jag orkar.

Men det här med LCHF.
Vilken grej.
Jag började för kanske 5 dagar se´n, och det går så lätt.
Och när det går LÄTT, då är det RÄTT.
Ja men jag har allt hemma, som jag får tips om från f d kollegans dotter på Facebook, till exempel, och olika LCHF-sidor på nätet.
Ett tips jag fick från A  (dottern jag skrev om), var att gocka ihop 1 dl vispgrädde, 1 dl turkisk yoghurt, frysta hallon och en gnutta ekologiskt vaniljpulver.
Tror ni inte jag hade det hemma?
En glasburk med ekologiskt vaniljpulver.

I mitt skåp.
Här ute i bushen.
Jag är förvånad själv.
Det enda som fattades var ju turkiska yoghurten, och likt en döende släpade jag mig ut till ön för att hämta hem burken, som jag hade köpt till helgen.
Jag har ätit köttfärslimpa med bacon, grädde och riven fet ost i, jag har ätit avocado med räkgocka och omeletter och äggröror och kaffe med vispgrädde i.
Min kompis körde det här en gång, och fick grymt ont i magen efter ett tag. Jag lägger ner direkt om jag får ONT!

Men än så länge har jag mer ont av febern, och nu orkar jag inte sitta upp längre.

Hej så länge!

Gnäll.

Jag vill inte vara sjuk här! Jag vill vara sjuk ute på ön. Där är det mycket vackrare. Men en bit att gå till utedasset förstås.
Men där finns det turkisk yoghurt i kylen, och det vill jag ha nu. Det är det enda jag vill ha. Turkisk yoghurt. Fattar ni att nu är det illa.

Vill inte.

Nu är det bara att kapitulera, hissa vit flagg, lägga sig platt och acceptera, JAG ÄR FÖRKYLD fast jag har inte tid med sån´t trams.
Samtidigt förstår jag att det hör ihop. Förkyld blir jag när det är för mycket på G. Inte av att bada i ett kallt hav eller gå barfota.
Kroppen säger STOPP KVINNA, du behöver vila, ta det lugnt, logga ut ett tag.
Åhhh!
Inte NU!
Jag har massa saker på G. Ett roligt jobb och trevliga saker som jag ser fram emot i veckan.
Men OK då.
Jag stannar hemma i morgon.
Vilar.
Snorar.
Dricker te med citron i och landar ett par dar.
Kanske jag kan passa på att skriva lite.
Eller inte.
Jag kanske bara ska vila.
Inget mer.
Men i går hade jag bara lite ont i halsen och vi åkte till Axmar Brygga och åt gudomligt gott.
Hela helgen var kanon! Jag har varit på ön mest och sett det vackra ljuset över viken när solen hittade en glipa i molntäcket i går kväll, och ett silvrigt ljus bredde ut sig över vattnet och jag bara älskar alla skiftningar på himlen, alla molnformationer, stjärnorna som börjar synas nu, allt.
Ja, allting faktiskt.
Jag kan nog älska den här förkylningen också, åtminstone lite.
Näe förresten.

Medan Ostpinnarna jäser.

Självdisciplin är en nåd, som man får be om.
Jag har fått lite nu, åtminstone på ett område, det är att jag faktiskt går och lägger mig runt kl. 22.00 – 22.30.
Jag mår bra av det, och speciellt viktigt känns det nu, när jag har en bit till jobbet och får lov att vakna himla tidigt med mina mått mätt.
Vi får den bästa sömnen före midnatt.
Jag, som är en inbiten nattuggla, älskar att vara vaken länge. Min kreativitet är som bäst efter tio, fram till två på natten.
Men det funkar ju inte i det här samhället att vara så´n, om man inte har eget företag på heltid och kan köra sitt eget race.
Fast nu har jag sållat in mig i ledet och det är kanon.
Det innebär också att jag inte sover till halv tio på lediga dagar, som i dag, jag tar vara på dagen och har Ostpinnar på gång redan.
Jag är förvånad själv.
Ostpinnar, det är grejer, det.
Gott till skaldjur eller till en sallad, eller som snacks till en kall Pepsi MAX eller vad man nu vill ha i glaset.
Kanske det passar till vin.
Vad vet jag.
När jag drack vin sist kände jag inte till Ostpinnar.

Ostpinnar.

25 g jäst
150 g smör (OBS! Inte margarin.)
2.5 dl vatten
1 msk salt
0.5 msk Oregano
3 dl riven Cheddar
ca 9 dl mjöl

Smält smöret och tillsätt vatten. Låt det bli 37 grader.
Smula jästen. Rör om så jästen smälter.
Blanda i alla resterande ingredienser.
Arbeta degen smidig.
Jäs 30 min. (Blogga gärna under tiden.)
Rulla ut pinnar, ca 25 cm, tror det blir ca 14 stycken på det här receptet.
Jäs igen 30 min.
Grädda i 200 grader ca 15 – 20 minuter.

Lycka till!