Min vackra morgon.

Frost på åker och äng, solen stiger och fullmånen hänger över grantopparna. En tunn is har bildats över sjöar och vattendrag.
Det är onsdagsmorgon och inuti mig är det gott.
Gott att leva, gott att vara på väg till mitt arbete, gott att se fram emot dagen.
Ingen lovade mig detta.
Att kunna se, uppleva, andas in den kalla friska luften när jag kliver ut på trappen, känna tacksamheten och vara i nuet, närvarande, är en av mina nycklar till ett rikt liv.
Och då menar jag inte ”rikt” = mycket cash.
Lyckan och livsglädjen kommer inifrån för mig.
Att tro att pengar, bag-in-boxen eller ett förhållande är ”fixet” för att bli lycklig är en illusion, en bräcklig sådan.
Jag vet människor som är stenrika, men som ständigt lever i oro och lider av svåra kontrollbehov.
Som en följd av detta har fibromyalgi och andra kroppsliga smärtor utvecklats.
Det är ingenting man fixar med stora vinster i sitt företag.
Jag har levt i villfarelsen, att ”bara han stannar” eller ”bara jag får mer pengar så blir allt bra”.
Visst är det kul att kunna unna sig lite trevligheter, och att ha ett förhållande med någon är fint, om det fungerar bra, men om det är villkoret för att kunna vara tillfreds i Livet är man nog vilse.
När ”kärleken” egentligen handlar om ångestreducering hos någon som inte vågar vara med sig själv blir det en drog.
Att hitta vägen till sitt eget hjärta, till själen och kontakten med sitt äkta själv, är en process.
Det behövs mod att våga möta sanningen, våga bli medveten, våga känna, våga förändra och växa.
Bryta upp från hjulspåren som körts djupa i generationer, trampa nya stigar där inga spår finns att följa, stanna upp och våga lita på att Livet bär.

Med andligheten som grund.

Det var ingen lek att köra hem i går kan jag säga.
Och jag är inte känd för att vara ett våp i trafiken.
Jag låg i högst 70, långa köer bildades bakom mig, och när det blev dubbelfiligt blev min bil begravd under snöslaskmassorna när långtradarna dörnade förbi.
Halt som sjutton var det, och det tog evigheter att komma hem.
Jag stannade utanför stationen och köpte ett nytt månadskort.
Nu får det vara nog.
Nu sitter jag på tåget och har det bra.
Jag kommer ändå i så god tid så min kollega och jag hinner ha vår morgonstund innan gruppen startar. Vi tänder ljus, läser ur någon ”dagenidag-bok”, delar om det som är.
Loggar in i dagen med andligheten som grund.
Det är fint att ha kollegor som sänder på samma våglängd.
Jag är oerhört tacksam för det.
På lunchen tog jag en promenad på stan.
Alla julsaker i affärerna! Jag blir alldeles lycklig av att stå och kolla på adventsstjärnor och tomtar och ljuslyktor och änglar och julkulor!
En hel månad kvar!
Hur ska jag kunna vänta …

Vad hade jag på fötterna förra vintern? Anyone?

I går hade jag Planer.
Jag skulle in till stan och gå på CC och lyssna på Brooklyn Soul Stew.
Så jag satt här i soffan och började kolla på ”Så mycket bättre”, (om hon från Telia ringer igen ska jag komma ihåg att säga, att det programmet gillar jag!), och sen skulle jag duscha, sminka mig, greja på, och åka in till stan.
Mm.
Det blev inget av med det.
Tant stannade hemma.
Jag hade suttit här och sjungit och skrålat till gamla Pugh-låtar, så jag var väl lite nöjd.
Som tur var svek jag ingen, jag visste att några vänner skulle dit, och dom hade varandra ändå, så ingen blev besviken för att jag backade.
Nu eldar jag i kaminen och har ätit en god frukostpannkaka.
Stormen Sandy berör mig. Jag kollar CNN-Appen och försöker följa med i händelserna. Hawaii hotas just nu av en Tsunami.
Och här i Sverige är det en klass 1-varning i Dalarna för att det ska komma 1 till 2 dm snö i natt.
Jag behöver vinterstövlar, för jag har tänkt och tänkt, jag måste ju ha haft något varmt på fötterna förra vintern, men var är i så fall dom, och hur såg dom ut, och varför hittar jag dom inte?
Jag måste ringa döttrarna och fråga.

Nu har det landat i magen.

Jag vet precis nu hur jag vill ha den här dagen.
Lugn, jag tänker inte gå in på alla detaljer.
Men plötsligt landade det i magen.
Alltihop.
Det jag hade glömt när jag skrev bloggen i morse var ju BROOKLYN SOUL STEW!
Dom spelar på CC-puben i kväll, lördag, och jag säger bara det, har du inte lyssnat på dom förr, så JUST DO IT! Tonight!
Skitskön musik, och till min glädje ser jag att snart släpps deras album, planerat till december tydligen, på Viskningar och Vrål.
I kväll utlovas låtar från det albumet!
Yepp.
Då har jag klart för mig vad jag ska göra i kväll.
Om jag pallar kanske jag hoppar in på Club 40 (titta, nu gick det att skriva siffror också!) med.
Här hoppar inga halta löss!
Tjo!

Ett klipp för 1 år se´n:

http://youtu.be/AZrxVK60rKI

Jag väljer Glädjen i dag också.

När jag sitter här i soffan känns det som om det är vitt på backen ute.
Men det är ju inte det.
Men jag vill.
Lite vill jag, och på samma gång är jag väldigt nöjd med det som är.
Sol, barmark, frusna löv på backen och öppet hav.
Öppet Hav. Vilka underbara ord.
I går hade jag trevligt besök och jag bjöd på lite smått och gott, som en bit sill, kycklingsticks, Tsatsiki, kokta ägg och majonnäs, och Ostpinnar.
Ostpinnar äter jag inte själv nu, eftersom jag kör LCHF, men jag hade i frysen.
Gästen fick potatissallad också.
Och Butterkaka till kaffet.

Min frukost i dag blev en omelett på 2 ägg med 2 msk grädde, och som fyllning handskalade räkor och några skivor Västerbottenost som smälte. Gudars skymning så gott.
En kopp MBC på det, smaksatt med vaniljpulver och lite kanel blev liksom kronan på verket eller grädden på moset.
Det är inte så jag lider, precis, av LCHF-kosten.

I dag är det Lycklig Lördag! Inte ett klockslag inbokat i almanackan, jag kan välja att göra precis V.F.S.H.*

Jag vill så mycket.

Vill-lista:

  • Gå i skogen
  • Åka in till stan och köpa stövlar/kängor
  • Fika med en vän
  • Vara kvar hemma och röja på altan, packa in utemöblerna i ett hörn och dra på en presenning
  • Ligga på soffan och läsa Tommy Hellstens nya
  • Skriva på min bok
  • Åka till ”Min lilla mormor och jag” och köpa gulliga julsaker (läs lyktor)
  • Baka Frökex
  • Gå på Club Fyrtio i kväll (siffrorna funkar inte men tänk en fyra och en nolla)  och dansa häcken av mig
  • Se en film
  • Meditera
  • Åka till Uppsala på ACAs riksmöte
  • Åka till IKEA och titta på en möbel jag är sjukt sugen på

Jag kan fortsätta i evigheter …
Det blir som det ska.
Jag behöver lyssna in min själ en stund. Känna efter. Stanna upp i Varandet.

Önskar er alla en fin lördag!

Kom ihåg … Det enda uppdrag du har här i Livet är att göra dig själv lycklig! (Citat Kay Pollak)

Vad behöver DU?

Vad är det du tror att du ”måste” göra för att inte någon annan ska bli arg, ledsen, sårad, full, övergiven, svartsjuk, sur, fast du egentligen inte vill?

Hur länge har du gjort saker för andra, på bekostnad av dig själv?

Du har inte kommit till den här jorden för att vara någon annans dörrmatta. Det är heller inte kärleksfullt. (Kay Pollak igen.)

Livet är Här och Nu!

Livet är Ditt!

* V.F.S.H. = Vad Fan Som Helst

När tanten blir uppringd av en TELIA-säljare.

Jag pratar inte med säljare, utom vissa, som när det gäller TELIA. Så flickstackar´n som ringde med en sjungande norrländsk dialekt får prata på.
– Vad gillar du att titta på på TV?
– Jag tittar nästan aldrig på TV.
– Men om du tittar, vad tittar du på då?
Och jag … med mitt minne …
– Ja, nån film kanske.
– Vad tycker du om för filmer då?
– Ja, jag tycker om såna där med Meg Ryan.
– Jaha, romantiska komedier?
– Just det. (Man ska inte säga ”JA” kommer jag ihåg där.)
– Jaha och mera?
– Sandra Bullock tycker jag om, och så filmen där han dansar, han … när han tror att ingen ser … Love Actually.
– Skulle det inte vara skönt att slippa reklamavbrotten?
– Nej! Jag gillar reklamen. När mina ungar är hemma tycker dom jag är kocko som skrattar åt reklamen.
– Då tillhör du undantagen.
– Mm.
– Mer då, Eva. Vad tittar du på mer?
– Ehhh … *tänker så det knakar* … hm … ja det är nog inte mycket mer … Jo han Plura i köket har jag tittat på nån gång.
– Tittar du på andra filmer än romantisk komedi?
– Nej, jag tycker inte om när dom slåss och gapar och håller på.
– Då är du lite som jag Eva, det är inte kul, eller hur?
– Jag tänker inte svara ”JA” för då klipper ni ihop det här och gör så jag köper nå´t jag inte vill.
– Hehe. Brukar du hyra film?
– Nej nej nej. Jo direkt i TV när min dotter är hemma.

– Vad hyr ni då för film?

– Jag minns inte vad vi hyrde då men hon är inte lika sjåpig som jag när dom slåss och håller på.

– Nähä, hur gammal är hon?

– Jo men nu minns jag en annan film jag gillar, den där Göran … vänta … han som åker iväg … Göran Magnusson … nånting med Sommar … nej han heter Peter …

– Sommaren med Göran?

– Ja! DEN! (Han är ju så satans söt den karl´n).
– Ja, den är rolig. Köper du film nån gång?
– Jag har kanske tio filmer, vänta ska jag se (tar luren och går till smala hyllan) Jo Här har jag ”When a man loves a woman”, den är bra, och så ”Frankie and Johnnie”, det är min BÄSTA, och så några med han som dansade när han trodde ingen såg.
(Det är här jag inser att det måste höras att jag är en tant.)
För att inte verka fullt så tantig säger jag:
– Men du jag kan titta i min App vilka program jag brukar markera att jag ska komma ihåg att titta på. (Vilket jag aldrig gör ändå för jag sitter och skriver eller sover eller är ute på Rajtantajtan eller på möte.)
Och hon är så trevlig, den här Norrlandsjäntan, så jag vill inte bara säga hejdå, och till slut klämmer hon fram ett pris så jag ska kunna titta på Viasat eller vareheter, i 24 (!!!) månader, men då säger jag, lilla vän, jag binder mig inte på 24 månader, (utom när det gäller ett mobilabonnemang där en iPhone ingår), då säger hon att BARA för att jag är så trevlig ska jag få de första sex månaderna gratis, men jag har lärt mig säga nej, och säger att över jul kan jag tänka mig att ha det här, för se´n har jag inte tid nå mer att glo på TV, och på sommaren sitter jag på havet i min båt, men berömmer henne för hon är en bra säljare och önskar henne lycka till med nästa.
Så.

Herre Gud.

Jag vet knappt hur man får igång TV:n.

Ibland är det kul med TV.

Men Nej tack.

Tack för att jag kan säga NEJ när det smakar nej och JA när det smakar JA.

Gud va dyrt det skulle bli annars.

Alldeles i onödan.

Blogg-paus.

Det är torsdag.
Jag har en stund över här på jobbet.
En liten stund med mig själv.
På den här arbetsplatsen får jag blogga.
Min chef har till och med uppmanat mig till det.
På min förra arbetsplats fick jag en skriftlig varning, för att jag bloggade på arbetstid.
En del bloggar, en del röker, en del dricker kaffe, en del ringer, en del porrsurfar, en del tar en sup, en del spelar word-feud, en del biter på naglarna, en del bläddrar i Aftonbladet.
Så.
För övrigt längtar jag till att se mitt hem i dagsljus.
Jag planterade Ljung en dag när jag kom hem från jobbet.
I mörker gjorde jag det.
Nästa morgon åkte jag till jobbet i mörkret och jag kom hem när det var mörkt, och så har det fortsatt.
I morgon ska jag äntligen få se min Ljung-plantering i dagsljus!
Jag längtar efter stigen i skogen också.
Efter doften av gula löv, som fallit ner och blivit trampade på.
Det ska bli riktigt skönt att få en ledig dag, och en helg.
Även fast jag älskar mitt jobb, och redan längtar lite till måndag.

Happy Moments

Ögonblickslyckor finns överallt och hela tiden.
Sekundsnabba ibland, som i morse, när jag kastade en blick i backspegeln, och såg hur himlen brann mellan bergen.
Samtidigt en bra låt på P4, och jag fylldes av en stark Lyckokänsla, just då, på väg till mitt arbete, med kaffet fortfarande varmt i termosmuggen.
Ha en bra dag, hoppas du kan se guldkornen denna nyutsprungna oktobermorgon.

Det där med att fortsätta dansa när man har kommit i land.

Den där reklamen för Viking Line, när det står folk vid busshållplatsen och dansar, den är en av de bästa jag har sett på TV!
Det är ju precis så det är.
Jag dansade mellan hyllorna på ICA Söder i går, efter en danskryssning med mina barndoms- och tonårspolare. Vi har haft hur kul som helst! Skrattat, pratat minnen, ätit gott, dansat häcken av oss och bara njutit av Livet.
På båten fanns 400 fordonstekniker, så ingen behövde vara panelhöna, om jag säger så.
Mina fötter! Ajjajjajj … Jag hade tagit med mig ett par sköna mockaboots, så jag gick till hytten och tog av mig mina klackskor och bytte fram på småtimmarna. Det gick att dansa i dom också, fast det är gummisula på dom.

Att åka på Seacruise är så himla mysigt. Gå i taxfree och lukta på olika parfymer, äta gott, mysa, fika, och DANSA!
Igen inser jag att jag dansar alldeles för lite.
Jag blir ju lycklig i hela kroppen varje gång.

Det jag aldrig kommer att begripa är, att hur kommer det sig att jag inte har någon som helst kondition när det handlar om att gå uppför typ tre trappor, eller springa, eller promenera i snabb takt, men när jag är på ett dansgolv kan jag köra timme ut och timme in?
Hur kommer det sig?

I dag sov jag länge. Det behövdes. Mina gamla polare är inte dom som går och lägger sig i onödan kan jag säga! Själv står jag inte pall för en frostnatt längre, även om den är alkoholfri. Jag bangade först av oss fyra, och då var klockan säkert halv fyra.
Skönt att jag har helgen på mig att vila upp mig!
Jag ska sätta krokuslökar i dag har jag tänkt.
Det känns som ett löfte om en ny vår.
När jag går där och trycker ner lökarna i backen kan jag känna känslan av när våren kommer, och talgoxen sjunger sitt ”tvivitt”, och de första krokusknopparna lyser under björken.