Nyförälskad i mitt Gävle igen!

Pepparkaksté från ICA Söder och en bit ädelost blir nästan som att lägga osten på en pepparkaka. Nästan!

Lycklig över snön, tacksam för en mirakulös arbetsdag tillsammans med min kollega, och nu har jag tagit fram ÄNNU mer ljuslyktor och det är vinter och den här tiden är bara helt underbar!

I kväll var jag och lyssnade på min vän och f d kollega på Kartbutiken, Ingrid Sohlberg, när hon föreläste om Feng Shui! Intressant och inspirerande! Nu ska här RÖJAS!

För övrigt blir jag nyförälskad i Gävle varje år, när snön kommer och ligger kvar! Det är någonting med Söder i vinterskrud, något som väcks inom mig, nå’t som har att göra med tonåringen inuti, och Gun och Anna och Anita och Carina, och jag hamnar i 1968 igen och det är Stones och Shanes och killar på flakmoppar och ”Kungsan”.

 

Mitt älskade Gävle

Våga lämna och lita på att det kommer något bra.

Bakar kaka att bjuda på på jobbet i morgon ~ tvättar ~ dansar ~ planterar Hyacintlökar ~ energi i massor!

Och jag minns hur det var, när jag jobbade i en annan kommun, jag hade ingen ork, ingen energi, det var ungefär den här tiden förra året. Jag minns vilken ansträngning det var bara att sätta lite Ljung i en kruka på altanen förra hösten.

Jag har samma yrke i dag,  men på ett ställe där jag inte behöver gå emot mina värderingar när det gäller beroendesjukdomen, där jag har ett fantastiskt samarbete med min närmaste kollega, och världens bästa arbetskamrater och en ickekontrollerande chef, som tycker det är viktigare att veta vad jag gör och hur jag mår än att räkna minuter och sekunder.

Det sorgliga är att jag stannade a l l d e l e s  för länge, tills jag blev utmattad, tappade bort mig själv i min yrkesroll, gav upp det jag tycker är viktigt.
Jag skulle ha gjort som Tommy Hellsten sa. ”Om du har en rädd chef ~ GÅ.” För den som är kontrollerande är rädd. Vettskrämd. Panikslagen.
Att stanna kvar i destruktiva och dysfunktionella relationer och på arbetsplatser som är skadliga, det är ett av karaktärsdragen för oss som är så kallade ”Vuxna Barn”, alltså vi som har vuxit upp med missbruk, ilska, våld, fattigdom, psykisk sjukdom eller religiös fanatism.
Men det betyder inte att vi inte kan kliva ur de djupa hjulspåren, sätta stopp för smärtan, välja något bättre, våga bryta mönstren, säga ”Nu går jag”, våga tro att det finns något annat som väntar, trampa upp en ny stig utan att veta exakt vart den leder och hur den  ska komma att se ut bakom kröken, lita på, att det FINNS EN LÖSNING, och att Livet kan vara, och är ~ gott!
Dagens affirmation:
”Jag förtjänar att vara Lycklig!”

Superwoman

I dag har jag bara varit hemma. Och en sväng ut till stugan, men det är hemma, det med.

Där ute satte jag upp röda gardiner och poade lite. Det var dimma över havet, alldeles stilla och så tysssssssst … Vackert.

Hem igen och buntade ihop alla utemöblerna och drog fast en presenning över. Så bra det nu gick. Det ska hålla när det blåser hårt från Havet. Jag brukar inte lyckas så bra alla gånger. Ibland står presenningen som en spinnaker här, och då är det bara att börja om.

Jag brukar spika fast den i altangolvet. Det är såna gånger det är skönt att vara singel.

Jag gör som jag tycker är bäst.

Ingen karl som klagar.

Det finns lösningar till att surra fast en presenning som aldrig en man skulle komma på. Som att knyta fast den med en dubbelknop i stegen. Stegen, som ligger på backen framför altanen och väger bly.

Andra tillfällen när jag tackar änglarna att jag är singel är, när jag kör för nära trottoarkanten och det smäller till i däcket. Eller om jag råkar få en repa på huven.

Det är bara jag som får ta konsekvenserna, och ingen bråkar på mig om det.

Jag brukar inte klandra mig själv.

Jag menar, INGEN kör väl på en trottoarkant med flit? Precis som inget barn spiller ut mjölken med flit. Ändå får många barn skäll av en irriterad och ilsken förälder.

Helt sjukt.

I alla fall tog jag lite tallris och satte i en zinkkruka. Först la jag i en halv tegelsten i krukan, så den inte blåser omkull i första taget.

Det blev lite gulligt.

 

 

I kväll ska det bli snö här by the Sea, om min väderapp får rätt.

Hoppas!

Nu brinner en brasa i kaminen, jag har ätit fisksoppa med saffran, och söndagskvällen är min, bara min!

Ser fram emot världens bästa jobb i morgon!

Ha det gott, alla mina läsare!

Längtar efter snö

Såg på TV att det ska komma snö.

Ja men bring it on bara! Jag väntar med förtjusning!

Herre Gud det ska bli JUL!

Vi kan inte ha det så här.

På morgnarna, när jag släcker i hallen och kliver ut är det svart som i ett sotararsle. Jag ser inte ett jota.

Om det vore snö skulle det bli ljusare. Gulligare. Trevligare. Mjukare. Vackrare. Mysigare. Juligare.

Så ta hit!

För övrigt är jag back on track med LCHF. Frukost i dag blev turkisk yoghurt, lite hallon, frön och nötter.

 

 

I dag ska jag se om jag hittar en tjusig julgran. Jag har massor på tomten. Men det är bra att spana in en innan snön kommer.

Det var länge sen jag var hemma medan det var ljust ute. Faktiskt. Så det är bäst att passa på.

När jag var barn brukade farsan se ut en gran och binda ett band runt den, så att vi skulle känna igen den sen när det var dags att hugga ner den till jul. Hemma hos oss hade de levande ljus i granen, och jag var livrädd när någon gång en gren fattade eld. Men det är vackert med levande ljus i stället för elektriska.

Mindre än en månad kvar. Jag fattar inte riktigt att det är så nära.

Det där med julgodis och LCHF blir intressant. Jag ska INTE baka Leilas Rocky Road i år kan jag tala om.

Det är värstinggodiset på jorden! Livsfarligt.

Och kriminellt gott såklart. Men jag vet precis hur det blir. Jag äter och äter och går upp 14 kilo innan trettondagsafton.

Så det blir inget av med det.

Kämpa, kvinna!

 

En massa längtan och kreativitet och glädje inuti!

Just här och nu ser jag bara möjligheter.

Möjligheter att göra den här lördagen så fin som det bara går.

Om jag gör en brainstorm kommer massa roligt upp direkt:

köpa garn och åka hem och sticka/virka (i kittet ingår en brasa, tända ljus, kärlekste från Gotland och fin julmusik, inte värsta sorten men lightvariant)

åka till någon mysig intedningsbutik och kolla på julsaker

gå tillbaka till frissan i Valbo och tala om att jag inte blev nöjd sist, ändra lite på själva klippningen

åka hem och gå på walkabout

åka hem och sätta mig och skriva

ringa en vän och föreslå en fika

köpa en ny tröja (I need it)

åka hem och läsa Tommy Hellsten

spika datum och skriva en inbjudan till en workshop

baka

köpa köttfärs och göra matlådor

köpa mig en bukett blommor.

Det som tände starkaste ljuset i mig var ettan.

Jag vill köpa garn! Nu!

 

 

 

Yasuragi

Väninnan och jag åkte till Yasuragi över dan. Det var i dag den första dagen för säsongen som julbord serverades i deras restaurang ”Tokyo”. Julbord, tänkte jag. Då vill man ju vara lite snygg. Röda kjolen letades fram, och så kom jag på att jag hade skitsnygga strumpbyxor, som jag såg på en kvinna på NK förra lördan.  Ljusa, med svarta hjärtan på. Jag sa till dottern:

– Kolla vilka snygga strumpbyxor hon har, den där damen där borta!

– Dom finns på H&M sa hon, som har koll, och när vi senare på eftermiddan seglade in på H&M kom hon med ett par hjärtmönstrade i min storlek.

– Här.

Så dom tog jag. En snygg topp till, och nya jackan med fuskskinn. Och så stövlarna. Kände  mig rätt nöjd. Hämtade väninnan och så var vi på väg.

När vi kom fram, och fick varsin ”badrock”, (yukata), tofflor och en rund korg att ha våra saker i, fick vi veta, att badrocken skulle vi ha på oss under hela kvällen. 

Inklusive under middan.

Där hade jag för att jag gjort mig till med mina hjärtmönstrade strumpbyxor och röda kjolen. Vi fick börja med en ceremoni, som gick ut på att vi skulle, som japanerna, skölja av stressen från våra sinnen. Så med en liten tunna som vi fyllde med vatten sittandes på en träpall, öste vi vattnet över oss medan vi tvagade oss med en handduk med tvål på.

Det var skönt! När jag duschar brukar jag tänka att jag sköljer bort negativitet och stress. Att det får rinna ut med vattnet.

Vi gick sedan och simmade, satt i en ”varm källa” utomhus, badade ångbastu och så åt vi frukt och drack grönt te emellanåt.     Kl 18.00 var det dags för julbordet. I badrock och tofflor i storlek 45 typ, som jag hela tiden snubblade i för det var 1 dm kvar FRAMFÖR mina tår.

Sexigt. Not.

Men vilken mat! Mycket lax, gravad strömming, tonfisk … Rödkål, brysselkål, you name it.

 

 

Sushi fanns förstås.

 

Varmrätterna var också goda.

Och så var det efterrättsbuffé.

Vi gick upp i limningen nästan. Och är det nå’n jag inte kan vara som folk med när jag äter, så är det hon jag var med i dag. Vi älskar mat båda två, och plötsligt stod jag där och tog för mig av allt, nästan.

Att jag slutat med socker och äter LCHF fanns liksom inte på kartan.

 

Det var tryffel och vit choklad med nötter och frukt och små söta mandelkakor och pyttemuffins och macroner och ALLT möjligt gott på detta buffébord.

 

Jag kunde ha hållt mig till fruktspetten.

Då hade jag inte fått yrsel och sockerkoma.

Men WTF nu blev det som det blev.

Och vet ni, det var alldeles, alldeles underbart.  En enkel till himlen.

 

Änglar.

Jag är så nöjd.

Klockan  är tio över sju och jag är redan HEMMA!

Veckan har varit helt galen. Jag kan räkna mina vakna timmar i huset på ena handens fingrar känns det som. I helgen var jag i Stockholm, sen har jag träffat olika kvinnor varje kväll. Fina människor som delat med sig av sina tankar, känslor och liv.

Hon jag träffade i går och käkade med på en restaurang här i stan hade presenter med till mig.

 

Såna tofflor hade hon virkat. Och så fick jag en liten ängel. Så söt.

Jag har fått änglar från några fler personer den senaste tiden. Änglar tycker jag om, jättemycket.

I friggeboden har jag ett Änglaskåp. I det skåpet bor många änglar.

I morse tänkte jag, att jag ska nog ta in det hit i stället.

Så jag kan titta på dom. Jag brukar tända en liten ljuslykta i skåpet också.

Änglar finns.

På riktigt.

Ibland ser dom ut som vanligt folk, och beter sig som såna. Kliver upp på morgonen, läser Gefle Dagblad, dricker kaffe och går till jobbet. Dom kan jobba lite varstans. På systembolaget eller Bilprovningen eller posten eller så kan dom vara sotare eller sitta i kassan på ICA.

Alla tror att dom kommer till sitt jobb för att sälja sprit, kolla bromsar på olika bilar, dela ut räkningar och andra brev, rensa skorstenar eller ta betalt för fläskfilén och osten och räkorna som kunderna langar upp på bandet.

Men vet ni vad jag tror.

Jag tror att det är många av dessa människor, som är utsända änglar. I första hand. Det dom gör på jobbet är bara en täckmantel.

En dag säger en av dom nånting, som går rakt in i kollegan där på systemet eller kunden på Bilprovningen, och som gör en skillnad för den människan.

Något som sår ett frö.

Något som tänder ett hopp. Ett hopp om att det går att göra en förändring, att få ett bättre liv.

Tänk om vi är utsända änglar allihopa ibland?

Jag har i alla fall mött massor av människor, som har varit utsända änglar.

Dom har sett ut som dig och mig, typ.

Men  något dom sa, gjorde, eller något de fick mig att känna, gjorde en skillnad i mitt liv.

Så tack till er, alla Änglar jag mött på min väg.

 

 

Ute är mörkt och kallt

Min vän skickade ett SMS strax före 06 i morse och varnade mig för halkan. Ja, det var riktigt halt på vägen i morse. Och mörkt. Och kallt.

Nu sitter jag på tåget och har köpt en kaffe, fast jag drack en balja hemma. Kaffe behövs såna här tidiga novembermorgnar. Liksom varma koftor. Och vantar.

På tåget är min favvoplats ledig. Jag kommer i tid och hinner sminka mig medan vi fortfarande står stilla.

Det är mindre risk för att få in mascaraborsten i ögat då.

Tacksam i dag för:

 

  • att jag har varma kläder
  • en god frukost med avokado och räkor
  • mitt jobb
  • blomkålsmoset jag har i matlådan
  • nya fjädermascaran
  • att jag faktiskt sitter här på tåget med min kaffekopp och slipper köra bil i dag

Stockholm

Det blev ändrade planer i helgen, jag satte mig på tåget kl 9 i morse, hade en mysdag på stan med lunch på NK, shopping, vi kollade julavdelningen och med värkande fötter satte jag mig på linje 19 till sist och sedan väntade en skön soffa och lite gott att äta innan ”Så mycket bättre” började.

 

Jag passade på att låna badkaret också. Lycka!

Inte helt otippat hittade jag en ny snygg handväska!