Född i november.

November är för många en mörk och tråkig månad. Grå och deprimerande.
Jag älskar november!
I naturen ser jag tusentals olika nyanser av brunt.
Lika många av grått, och av grönt.
November bär på löften som snart ska infrias. Advent, julförberedelser, Luciasånger och saffransbak.
Det är kravlöst i november. Rofyllt.
En månad att lägga i en lägre växel, krypa upp i soffan efter skogspromenaden, tända ljus, koka te.
Släcka ner lite. Som naturen. Komma till ro.
Jag är, precis som Orup sjunger, född i november.
Kanske är det en del av att jag tycker så mycket om den här månaden.
Av alla mina födelsedagar som barn minns jag speciellt en. Jag fyllde nog 9.
Jag gick i skolan på Stora Brynäs, och promenerade kavat hem efteråt, för att bli firad.
När jag närmade mig huset där vi bodde såg jag att farmor satt i soffan, som stod precis under fönstret.
Det kom en glädjekänsla som satte sig som en stor boll i magen! En röd. Mjuk.
Mamma hade bakat sin berömda marängtårta med skivade bananer på, och jag fick presenter och farmor fanns där, min farmor, världens bästa och snällaste.
Bättre födelsedag kunde jag inte ha då.
Mina födelsedagar i första familjen minns jag inte.
Utom den gången när jag fyllde fem, och min biologiska pappas bror, farbror Lennart, hade köpt en docka åt mig, som farfar kom med.
Lennart var på sjön, jobbade på olika fartyg, och i Brasilien hade han köpt en vacker docka, som hette Carmencita, hon hade en ljusblå klänning i ett blankt tyg, med glitter på.
Hon hade långa ögonfransar och kunde blunda. Håret var blont och lagt i vågor. Det var en så vacker docka!
På 5-årsdagen blev jag fotograferad med dockan i famnen. Jag är nypermanentad på bilden. Mamma skickade mig till frissan med Harald, som hon var ihop med, ja, han bodde hos oss.
Det var ofta jag satt där, hos frissan.
Fasaden var det inget fel på, precis som det brukar vara i alkoholistfamiljer.
Snyggt utåt, perfekta gardinuppsättningar och välfriserade barn. Snygga kläder på mamma, och rött läppstift.
Men kaos innanför väggarna.
Nu är jag snart i Falun.
I Falun jobbar jag med människor som vill ur skiten.
Människor som inte vill fortsätta dricka, droga, leva i kaos och destruktivitet.
Människor som tar ansvar för sin sjukdom alkoholism, och ber om hjälp.
Det är en gåva att ha detta yrke.
Och hade jag vuxit upp i Bullerbyn hade jag med all säkerhet inte haft det här jobbet.

Tacksam i dag för:

  • mitt yrke
  • att jag inte har bytt till dubbdäck (+5 i morse!)
  • ett samtal från en glad dotter i går
  • frukostomeletten med ost och räkor
  • att jag hann med tåget utan att stressa i dag med
  • att november är här

2 reaktioner till “Född i november.”

  1. Känner som sååå ofta igen mig i dina ord! Jag älskar också november, hur mörk den än må vara. Och även jag brukar säga att det kanske är för att jag fyller år i november. =) Kram till dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *