Superwoman

I dag har jag bara varit hemma. Och en sväng ut till stugan, men det är hemma, det med.

Där ute satte jag upp röda gardiner och poade lite. Det var dimma över havet, alldeles stilla och så tysssssssst … Vackert.

Hem igen och buntade ihop alla utemöblerna och drog fast en presenning över. Så bra det nu gick. Det ska hålla när det blåser hårt från Havet. Jag brukar inte lyckas så bra alla gånger. Ibland står presenningen som en spinnaker här, och då är det bara att börja om.

Jag brukar spika fast den i altangolvet. Det är såna gånger det är skönt att vara singel.

Jag gör som jag tycker är bäst.

Ingen karl som klagar.

Det finns lösningar till att surra fast en presenning som aldrig en man skulle komma på. Som att knyta fast den med en dubbelknop i stegen. Stegen, som ligger på backen framför altanen och väger bly.

Andra tillfällen när jag tackar änglarna att jag är singel är, när jag kör för nära trottoarkanten och det smäller till i däcket. Eller om jag råkar få en repa på huven.

Det är bara jag som får ta konsekvenserna, och ingen bråkar på mig om det.

Jag brukar inte klandra mig själv.

Jag menar, INGEN kör väl på en trottoarkant med flit? Precis som inget barn spiller ut mjölken med flit. Ändå får många barn skäll av en irriterad och ilsken förälder.

Helt sjukt.

I alla fall tog jag lite tallris och satte i en zinkkruka. Först la jag i en halv tegelsten i krukan, så den inte blåser omkull i första taget.

Det blev lite gulligt.

 

 

I kväll ska det bli snö här by the Sea, om min väderapp får rätt.

Hoppas!

Nu brinner en brasa i kaminen, jag har ätit fisksoppa med saffran, och söndagskvällen är min, bara min!

Ser fram emot världens bästa jobb i morgon!

Ha det gott, alla mina läsare!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *