Våga lämna och lita på att det kommer något bra.

Bakar kaka att bjuda på på jobbet i morgon ~ tvättar ~ dansar ~ planterar Hyacintlökar ~ energi i massor!

Och jag minns hur det var, när jag jobbade i en annan kommun, jag hade ingen ork, ingen energi, det var ungefär den här tiden förra året. Jag minns vilken ansträngning det var bara att sätta lite Ljung i en kruka på altanen förra hösten.

Jag har samma yrke i dag,  men på ett ställe där jag inte behöver gå emot mina värderingar när det gäller beroendesjukdomen, där jag har ett fantastiskt samarbete med min närmaste kollega, och världens bästa arbetskamrater och en ickekontrollerande chef, som tycker det är viktigare att veta vad jag gör och hur jag mår än att räkna minuter och sekunder.

Det sorgliga är att jag stannade a l l d e l e s  för länge, tills jag blev utmattad, tappade bort mig själv i min yrkesroll, gav upp det jag tycker är viktigt.
Jag skulle ha gjort som Tommy Hellsten sa. ”Om du har en rädd chef ~ GÅ.” För den som är kontrollerande är rädd. Vettskrämd. Panikslagen.
Att stanna kvar i destruktiva och dysfunktionella relationer och på arbetsplatser som är skadliga, det är ett av karaktärsdragen för oss som är så kallade ”Vuxna Barn”, alltså vi som har vuxit upp med missbruk, ilska, våld, fattigdom, psykisk sjukdom eller religiös fanatism.
Men det betyder inte att vi inte kan kliva ur de djupa hjulspåren, sätta stopp för smärtan, välja något bättre, våga bryta mönstren, säga ”Nu går jag”, våga tro att det finns något annat som väntar, trampa upp en ny stig utan att veta exakt vart den leder och hur den  ska komma att se ut bakom kröken, lita på, att det FINNS EN LÖSNING, och att Livet kan vara, och är ~ gott!
Dagens affirmation:
”Jag förtjänar att vara Lycklig!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *