Sol all over the place!

Utanför skiner solen.
Det ser vårigt ut!
Jag sitter inne på lunchen i alla fall.
Har med mig hallon blandat med Keso och Kesella, som efterrätt.
Själva varmrätten bestod av köttfärslimpa. En riktigt fet variant.

Tacksamhetslista:

  • solen skiner
  • mitt jobb
  • min familj
  • min kompis som får mig att skratta tills jag får kramp i magen
  • kollegorna på jobbet
  • min bibehållna sinnesro trots hetsiga mail från en människa som också behöver lära sig att – a n d a s

Öppna dig för Livet!

”Easy does it” ~ eller ”Gör det enkelt”. Deviser för ett angenämare sätt att leva.

Att göra det enkelt innebär såklart olika saker för olika individer.

Men jag tror det finns några grejer som gäller för de flesta.

Jag tror att Livet blir enklare när du:

  • lägger mindre vikt vid andras åsikter om dig, eller det du tror andra tänker om dig, eller är rädd att dom ska tänka
  • slutar oroa dig för hur det kanske ska bli i mars eller på semestern eller 2014 på hösten
  • minskar kontakten med människor som får dig att känna dig trött, förvirrad, arg eller nedstämd
  • slutar ta ansvar för andra vuxna personer och deras handlingar, mående och smärtor
  • byter negativa tankemönster mot positiva
  • kliver ur offerrollen och tar ansvar för dig, och ditt liv
  • accepterar det du inte kan förändra
  • slutar göra sån’t som du inte kan stå för
  • upphör med att döma/bedöma andra
  • släpper det som inte är bra för dig
  • i stället för att se till att andra får vad dom behöver, frågar dig själv:

Vad behöver jag? Vad vill jag?

 

 

Ge dig nu.

Jag tänker inte ens anstränga mig för att tänka positivt, och jag VET att jag mår som jag tänker, men NUFÅRDETF**VARANOG! Den här vintern har skitit i det Blå Skåpet! För länge se’n!

Ja, det ÄR vackert.
Förbannat vackert.
Blåtonat månljus över gnistrande vidder, Stjärnklar himmel när jag kliver ut halv sju i en kolsvart djupfryst värld, vita skogar och purpurfärgade horisonter när solen går upp … Det blir ljusare för varje dag. Visst.
Men se’n då?
Kylan som bara sliter livet ur oss, och chansen att tåget kommer i tid och går hela vägen ända fram är lika stor som att vinna en miljon på Bingo. Bilen låter som den har fått krupp när jag vrider om nyckeln i tjugoen minusgrader. Att vara snygg är bara att glömma! Om det inte är viktigare än livet, men det är det inte längre för mig at the age of 59.

Alltså jag är inte beredd att frysa arslet av mig längre, om vi säger så.

Elräkningarna ska vi inte tala om. Och veden kostar skjortan.
Näe.
Kan det inte räcka nu?
Kan vi inte få lite barmhärtighet, lite plusgrader, kan solen få börja smälta bort drivorna nu, (för det lär ju ta ett tag tänker jag).
Kan vi få lite mänsklighet i tillvaron?
Kan vi få tillbaka våra liv?
Could you, please, restore us to sanity?

Planerat återfall.

Det är semmeltider.
På mitt jobb pratas det väldigt mycket om semlor.
Inte minst jag.
När en kollega frågade i dag om vi skulle köpa semlor till hela avdelningen tvekade jag inte en sekund.
Det är inte vilka semlor som helst heller.
Det är DUBBELSEMLOR.


Har aldrig skådat något liknande.
Gävle, vilket konditori blir först?

Nu lämnade jag brödet i och för sig.
Men resten gick i!

Så kriminellt gott!

Tulpaner och Ginst.

Nyss svepte ett milt, varmt ljus in över fåtöljen, byrån och golvet innan det nådde fönstret på andra väggen och försvann ut i vinterlandskapet.
Det var solen som för ett ögonblick bröt igenom molntäcket.
Och jag hann uppleva känslan.
Inte bara se.
Det gav mig en hel del att jag fick vara i det, en kort stund, en söndagsförmiddag i januari.
Det gav löften om mer, hopp och tillförsikt.
Det kommer en vår.
För övrigt hade jag en dag i går, då jag bara var hemma. Föste varsamt ut julgranen, lindade in de vackraste julgransprydnaderna i silkespapper, att ta fram nästa jul.
Undrar hur det ser ut då? : )
I dag har jag städat på soffbordet, och satt dit min bukett med Tulpaner och Ginst. Lagt på en grön duk i stället för den röda julduken med guldlinjer i.

Jag har lagt en ansiktsmask också. Det behövs i denna kyla. Fast i dag är det ju bara några ynkliga minusgrader, om man jämför.
Rena våren.

Ha en fin söndag, alla, och gör ingenting du inte kan stå för.

Söndag, soligt och svinkallt.

Har suttit under täcket i soffan med min LCHF-frukost och tittat på Lill-Babs i Nyhetsmorgon.

Hon säger sån’t som berör mig.  Om viljan att få vara kvar ett tag, följa sina barn, ”inte bara från andra sidan”. Och berättar om fågeln, som visar vägen, och att hon förstår att det var hennes mamma, som inte längre finns på jorden.

Jag har haft otaliga så’na upplevelser. Kanske inte när jag inte hittat vägen, jo, förresten, då också, men i andra sammanhang där jag bara har vetat, att det här är ingen slump.

En korp la sig en gång precis framför min bil just när jag svängde in på min bästa väg, och flög kanske ett par hundra meter innan den stack iväg. Jag minns inte just nu vad det var som den gången fanns i mina tankar, men jag minns att det var som en bekräftelse på något. Jag visste att det var rätt.

Det finns svar överallt, och inte vet jag om det är från ”andra sidan” eller Gud eller Universum. Det behöver jag inte veta heller.

Men jag väljer att tro. Tro på att det finns något större och något mer än det min hjärna kan uppfatta, och att det vi kan mäta och bevisa är långt ifrån allt.

I går var jag ut och åt med ett av mina ”tjejgäng”.  Gott som vanligt på Helt Enkelt, där ingenting någonsin är omöjligt. Jag fick en specialkomponerad LCHF-efterrätt utan minsta motstånd.

Av M fick jag en present som jag blev glad över! En söt ögonmask i rosa, med texten ”Sweet Dreams” på.

När jag gick till bilen i den kalla vinternatten var det så här vackert på torget.

I dag skulle jag helst vilja sitta här i soffan i pyjamas hela da’n och skriva, dricka te och lägga ett och annat ord på Wordfeud. Men den där solen är ju bra att ta vara på också. Så jag klär väl på mig ett par lager och går ut en stund.

 

 

Änglar finns.

EN KVÄLL när hon kom hem, trött efter en veckas arbete, och körde upp på den lilla, lilla vägen som ledde till hennes hus, upptäckte hon, att någon hade skottat snö på hennes gård! På morgonen, när hon pulsade iväg till bilen, fanns inte ens en tillstymmelse till skottad gång, och hon hade förväntat sig att hon skulle behöva pulsa ÄNNU mer nu, på kvällen, när hon kom hem.
Hon satt kvar i bilen, och undrade om hon hade sett rätt? Det var ju mörkt, men så slog hon på helljuset och gården lystes upp, och mycket riktigt, det var skottat en fin gång till hennes hus.
Det var nästan så tårarna kom i ögonen, och hon undrade vem det var, som hade varit så snäll.
Så tänkte hon, att någon kanske hade läst, att hennes snöskyffel hade gått sönder i går, och det hade hon ju skrivit både på Facebook och på Bloggen, så det behövde ju inte vara någon som har Facebook, tänkte hon, fast hon hade sina aningar …
Det kan vara en som börjar på T. tänkte hon där hon satt i soffan och väntade på att maten skulle bli klar i ugnen.
Det kan det vara.
Men hon visste inte säkert.
Men hon visste, att hon var jätteglad för hjälpen, och hoppades få tacka den snälla människan som hade skottat åt henne, en dag.
Snipp Snapp Snut ~ så var sagan slut.
(Fast det var ingen saga, även om man skulle kunna tro det.)
TaCk tAcK TACK!

Nu lugnar du ner dig, vintern!

Alltså jag åker till jobbet, allt är frid och fröjd, kommer hem på kvällen och 18 ton snö har vräkts över hela alltihopa.

Snöskyffeln sitter fast i en driva, jag drar och sliter för att skotta fram gången igen, nej, den sitter som berg.

In och koka vatten, häller det över snöskyffeln och snön, drar igen, sliter, böjer och bänder ~ och vad händer?

Jag står med skaftet i näven.

Plåtdelen sitter fortfarande fast.

I drivan.

 

Orka.

Och så här ser fönsterrutorna ut.