Sista april.

Sista april och själva kungen fyller år.
Grattis Kungen!

Själv sitter jag på jobbet, (där jag har en chef som uppmanar mig att blogga på arbetstid, på min förra arbetsplats fick jag en skriftlig varning av samma anledning?), och jag har ätit min matlåda och haft en fin grupp på förmiddagen, med människor som har en önskan att sluta dricka, droga, människor som långsamt får sina liv tillbaka.

I kväll får jag kärt besök, och vi ska käka lite innan vi beger oss ner till brasan och kanske sjunger in våren tillsammans med världens bästa Bettan.

Det är mycket gnäll om vädret. Jag gnäller med ibland.
Men det ÄR faktiskt vår, även om det är minusgrader vissa morgnar, det gäller bara att ha fokus på vårfåglarna, myrorna, och framför allt se, att hela havet är isfritt!

DET är väl vår, om något!

Öppet hav …

Ljuv musik i mina öron.

Värmen kommer, var så säker. Snart sitter jag där på terrassen hemma på ön och längtar efter en svalkande vind medan svetten rinner i pannan.

Önskar er alla en glad men nykter Valborg!

Om jag bara kunde begripa …

… vad det är som gör att jag kan stå tre och en halv timme på ett dansgolv och ösa, men inte orkar cykla upp för den lilla lilla backen som är vid postlådorna när man kommer från Gräddhyllan och svänger upp på vägen som går mot tjärnen?

Kvällens höjdpunkt var helt klart ”Hot Stuff” med Donna Summer!

Holy Smoke!

Tack för en kanonkväll Budda, som stod för musiken, och alla trevliga människor på dansgolvet!

Tantnoja? Lite tips.

1) Klipp dig inte kort. (I did).
2) När du kör bil, sitt inte 3 dm från ratten.
3) När du kör bil, ligg inte i 40 där det är 70.
4) Ha inte med dig inneskor i en påse när du går bort på fest.
5) Prata inte om stödstrumpor, även om du använder såna.
6) Sjung inte ”Leende guldbruna ögon” högt på stan.
7) Köp inte dina kläder på Klädpiraten.
8) Ljusblå ögonskugga och rosa läppstift – no way. (I do.)
9) Ha aldrig handväskan i knät när du åker som passagerare i en bil eller på en buss.
10) Säg aldrig att du inte vill ha Facebook ”för där skriver folk bara vad dom har ätit till lunch och att dom ska duscha”.
11) Ha inte en scarf (don´t even use the word) för att dölja din rynkiga hals. Folk fattar ändå.
12) Säg inte ”smotti”. Det heter smoothie. For heaven sake!
13) Gäspa inte högt tjugosju gånger på en kvart. ”Gäääääääääääsp! Ååhhhh. Är inte ni trötta?” ”Nä, men vi blev nu.” (Jag har en sån kompis men jag tycker om henne ändå. Jättemycket.)
14) Skratta inte tillgjort om du inte tycker det är kul. Man måste inte.
15) Ta inte på dig den där kjolen som ser ut att (och troligen kommer) att spricka vilken minut som helst. (I will. Now.)

Kvinnor behöver kvinnor.

Morgon.
En hel dag ligger och väntar.
En dag när jag faktiskt inte ska åka till min fina arbetsplats i Falun.
I dag är jag ledig.

Dagen idag är en dag då jag ska träffa en grupp fantastiska kvinnor här i Gävle.

Vi får se vad som händer då.

Kvinnor behöver kvinnor, det är vad jag tror. Vi behöver andra kvinnor att identifiera oss med, bolla med, känna igen och komma ihåg hur det kändes, hur det var, göra vad vi kan för att inte igen.
Vi behöver skratta, gråta och vara arga tillsammans, känna gemenskap. Dela med oss av våra erfarenheter, bli varandras hopp.

Det är inte ovanligt att vi är livrädda för andra kvinnor. Att de blir en konkurrent, en fiende. Att vi lättare anförtror oss åt en man.

Jag tror vi behöver gå tillbaka när det är så, och titta på vad det handlar om.

Vem av kvinnligt kön som har svikit. Då. För länge sen.

Göra upp med det, släppa och gå vidare.

Här och nu, att äta frukost i dag är som en enkel biljett till stjärnorna, jag gjorde lchf-pannkaka med västerbottenost och till det en stor balja av gudadrogen kaffe.

I dag var jag dessutom klok nog att gå upp i vanlig tid, fast jag hade kunnat sova längre.

Jag vill ha morgonen, lugnet, jag vill ha en stund att samla ihop mig, ställa in skärpan, meditera, landa i aprilmorgonen. Hämta ny kraft och vägledning.

Och skriva såklart.

Det går inte en dag. Utan.

I går var jag på Nebraska och lyssnade på fantastiska Sara Kreft. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; vilken pipa!

Mellan låtarna sa hon saker som berörde, enkla ord men ändå så djupa. Om Vargen, om stjärnorna och om att dansa i regn. Vilka underbara ord. Dansa i regn. Jag har gjort det. Men det var länge sen nu. Jag vill mera.

Det blev en fin kväll, med kära vänner som vandrat på samma stig som jag för en 17, 18, 20 år sen, och när vi möts känner jag att det finns osynliga band mellan oss, vackra band virade av rött siden och guldglitter.

Dom ska komma och hälsa på mig snart!

Jag är redan glad!

 

Programmet som gick rätt in i min själ.

Ser ett program om en kvinna som bor på en ö i Norge, från serien ”Där ingen trodde att någon skulle kunna bo”, och det händer massor i mig, i min själ, i mitt hjärta.

Jag känner ibland att jag vill ha kvinnliga förebilder, självständiga kvinnor, som hellre väljer att leva ensamma än i en relation som egentligen inte funkar, (men som ger tillfällig ångestreducering), kvinnor som ser att de behöver läka sig själva och bli hela innan dom går in i en relation med en annan som också är halv, kvinnor som lever sina drömmar och som vågar och följer sitt hjärta, kvinnor som väljer sig själva före en man, kvinnor som bor nära naturen, ensamma, som inte har en föreställning att man ”måste ha en man om man ska ha hus”, kvinnor som kan styra en båt i Nordanvind och lyssnar mer på sin inre röst än på någon annans.

Och när jag skriver detta inser jag att jag kan ha mig själv som förebild.

I dag är jag mer på väg att bli en sån kvinna än jag någonsin har varit.

Det har tagit tid att komma hit, det har inneburit smärta och gråt och år i dysfunktionella relationer, men nu är jag mer hel än någonsin förut, och jag njuter av mitt liv här by the Sea.

Men jag får energi och hopp och inspiration av att se det här programmet om Ellen som bor på en ö i Norge, henne vill jag hälsa på! Jag vill dela mina upplevelser i naturen, nära havet, med någon som lever som hon.

Jag vill inspireras. Få påfyllning. Och mod.

Den 18:e april …

… och tiden går.
Fort går den.
För fort om ni frågar mig. Jag hinner inte med.

Det är fantastiskt att ha det yrke jag har, och jag är så tacksam för det, men jag skulle vilja ha mer tid på dygnet.

Tid för att gå på walkabouts nu när naturen vaknar, tid för att gå och träna (ja, jag skrev the T-word), tid för att laga mat och lägga i lådor att stoppa in i frysen och ta med till jobbet, tid för att elda kvistar och grenar som Nordanvinden har slitit av, tid tid tid.

När jag kan vara i nuet känns det bra.

I nuet finns ingen stress, oro eller ångest.

Med åren har jag blivit skapligt bra på att vara i nuet.

Men så ibland, när jag och min kollega läser någon av de fina dag-för-dag-böcker vi har på jobbet på morgonen, innan vi drar igång, och jag inser att det är den 18:e april, som i morse, då vill jag bara säga STOPP NU till tiden, nu lugnar du ner dig, det går för fort!

Men jag kan inte förändra tiden.

Jag kan förändra mitt förhållningssätt till tiden, och jag kan lära mig att vara i nuet, närvarande i varje stund, och välja hur jag bäst ska förvalta min tid, mina sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år, åren, som tillsammans blir till ett liv.

Mitt liv.

Gjorde ett break …

Efter min influensa eller vad det var gjorde jag så att jag började äta bröd igen.
Fullkorn.
Jag längtade efter det och jag var matt och kraftlös och eländig.

Efter det har det bara gått utför.

Bröd och kakor och choklad och Blåbärspajer och smågodis.

Som om jag skulle ta igen allt jag ”missat” under mina åtta LCHF-månader.

Snacka om galet.

Tjoff sa det så gick jag upp 3 kilo.

Det blir tretton om jag fortsätter så här.

Jag drar i handbromsen.

Nu.

För övrigt var det en fantastisk kväll i går, och jag gick på walkabout och måsarna är här och på isen har det smält små sjöar.

Och på ICA blev jag uppraggad.

At my age.

Han såg trevlig ut. Snygg.

Efter att ha pratat en stund förstod jag att han var en sexmissbrukare. (Jo jag kan sätta diagnos rätt snabbt.)

Så jag sa tack och hej.

Önskar er alla en fin dag!

Tjejmiddag.

På tjejmiddagen hos mig i går bjöd jag på en paj med spenat, lök och lax i.
Jag hade aldrig gjort den, så det var en chansning, men det var faktiskt supergod!
För att slippa åka en extra vända till affären på lördagsmorgonen kollade jag mobilen på en parkering efter E16 på väg hem från jobbet i fredags. Jag vet att jag har en massa spännande recept från en tjej uppe i Norrlandsskogarna i min Yahoo-mail.
Mailet med just det här receptet var från 2005! Och som sagt, pajen blev jättegod!
Det är himla kul att ha bjudning. Att laga mat åt några som jag gillar, duka lite extra fint, göra en god efterrätt.
Ibland tänker jag att jag kanske skulle jag se till att ha folk hemma lite oftare.
Jag vet många som jag skulle vilja bjuda hem.
Innan kan det kännas jobbigt. Jag vill städa undan lite. Plocka i ordning bland högarna. Röja. Dammsuga.
Men det är tanken på att städa, röja, greja, som är jobbig. Inte själva handlingen.
Så när det väl är dags är det faktiskt bara roligt. Jag brukar ösa på med bra musik. Dansa fram genom rummet med dammsugaren som partner.

Tankar skapar så mycket, min uppfattning om till exempel just att ha middag för vännerna..
Automatiska tankar, som kommer av erfarenheter.
Min morsa nr 2 var hysterisk i minst två veckor innan hon skulle ha gäster.
Det har såklart påverkat mig.
I dag, när jag är medveten, kan jag se och förstå att det var hennes rädslor, hennes krav på sig själv att allt skulle vara perfekt, hennes skräck för att misslyckas, hennes självkänsla och självförtroende.
Jag är jag.
Jag kan välja var jag ska lägga ribban och energin.
Jag kan välja att tro, att mina vänner gillar att komma och käka middag hos mig även om det ligger dammtussar i hörnen och toalettstolen sitter löst. (För det gör den.)
Jag fick en kaffeburk av mina ladies. Helt underbar!

Visst är den fin!

I dag är det en skön känsla i mig, av tacksamhet och glädje över att bara vara.

Jag har ätit frukost medan jag kollade på Miss Li och solen bara flödade i hela rummet. Kaffet smakade himmelskt.

Det är söndag.

Kravlöst.

Jag har skrivlusta i hela fingrarna och kan välja att skriva på min bok, eller gå på Walkabout. eller både och.

En av tjejerna som var här i går hade köpt sjukt snygga skor.
Så jag blev jäkligt sugen på att köpa såna, jag med. Eller liknande.

Ja, vi får se vad den här dagen för med sig.

I eftermiddag ska jag träffa en vän. Resten får liksom visa sig.

Hur som helst tänker jag välja glädjen, och stanna i nuet så gott jag bara kan.

Jag tänker inte tillåta någon nedåtgående tankespiral som består av oro för det som kanske ska bli eller inte bli, och hur det ska lösa sig med toastolen, eller om jag kommer att kunna klättra upp på loftet när jag har fyllt 84.

Jag mår som en prinsessa när jag fokuserar på det som är fint i mitt liv! På det jag har, som jag tycker om och älskar, på att jag är frisk, på att jag har ett hem och en säng att sova i, ett fantastiskt jobb, mat i kylskåpet så att det räcker den här dagen i alla fall, tandkräm och rinnande vatten i kranarna, jag har öron att höra med, ögon att se med, ben och fötter att gå med, fingrar att knattra på tangenterna med, fina vänner och en burk med guldtior i skåpet och naturen inpå husknuten.

Dessutom … jag har tillit till att allt är som det ska.

Vad är du tacksam för just här och nu?

LJUSET!

 

 

I kväll pratade jag med en kompis, en glad tjej, och hennes glädje smittade av sig på mig, och i stället för att sitta kvar i magnetsoffan klädde jag på mig och gick ut och gick.

Det är verkligen tydligt, att glada och positiva människor överför kraft och energi till de som är i närheten! Eller i telefon.

På vägen var det lite lagom geggigt, så där som det ska vara på våren (hoppla!), fast det är snövallar vid sidorna och snö snö snö så långt ögat kan nå.

Havet är istäckt förstås, men vackert!

Ljuset gör allting!

En av grannarna jag mötte och pratade med sa samma sak.

– Det är så fint med ljuset.

– Ja, sa jag, och klockan är väl ändå halv sju och det är så ljust.

– Halv åtta, sa hon, som hade koll.

Ja, den där extra timmen är inte så dum ändå.

Fast jag hatade den när jag jobbade i Tierp.

Men det hade egentligen inte med klockan att göra.

Inte ett enda dugg.