Morgonstund

Kaffet, soffan, morgonen och jag.

Snart ska jag resa på mig, hoppa in i duschen. Klä på mig, måla mig, bodylotia mig, packa med mig citronpajen kollegorna ska få till fikat, och köra de många milen till jordens bästa arbetsplats.
Snart.

Men först vill jag sitta här och bara vara en stund till.

Läsa någon text ur någon av mina dagfördagböcker, tänka, känna och andas en stund.

Min inre röst pratar väldigt mycket om att skaffa en flytbrygga.

Mer om det än att skaffa en ny ytterdörr till mitt hem.

Jag ser framför mig den där flytbryggan, hur den ligger där i solen och jag ser båten förtöjd där, och ta mig

sjutton, ser jag inte ett litet fikabord och några stolar på bryggan också?

En badstege finns såklart monterad på bryggan, och vattnet glittrar och måsarna svävar ovanför och hela

sommaren är min att göra vad jag vill med.

Min sista dag i dag, på ett par månader, i Falun.

Jag har uppdrag som föreläsare på Qvinnoqulan, och jag ska leda Familjekonstellationer på Hela Hjärtat, men i

det stora hela ska jag mest njuta av sol, vind och hav, som min Facebookkompis Åsa uttryckte det.

Ha en fin dag alla!

Four days

Fyra arbetsdagar kvar på jordens bästa arbetsplats, sen får jag 100 lediga Sommarda´r!
Jag är glad och ledsen, lycklig och olycklig, förväntansfull, tillitsfull, rädd, nyfiken, trygg och otrygg, massor av allting!
I augusti kommer jag tillbaka till jobbet.

Jag har drömt om en långledig sommar, och nu får jag den!

När chefen kom och sa det blev jag rädd först, sen glad, sen rädd igen … men det roliga var, att jag hittade min dagbok från förra året på landet, och där hade jag skrivit brev från framtiden, som är ett kraftigt verktyg tydligen!
Där hade jag skrivit precis så. Att jag skulle vara ledig sommaren 2013.
Jag får nästan exakt den summan tillbaka på skatten också, som jag hade skrivit!
Så … hur vill du att ditt liv ska se ut om ett år?

En bra början kan vara:

Jag är så glad och tacksam nu när …

Testa!

Det är magi!

Tankar för ditt bästa liv.

Jag är värdefull. Jag är värd allt gott. Inte en del, inte litegrann, utan allt gott.
Jag går nu bortom alla negativa begränsande tankar.
Jag släpper taget om mina föräldrars begränsande föreställningar. Jag går förbi dem.
Jag är inte bunden av av den rädsla och de fördomar som finns i det samhälle jag lever i.
Jag identifierar mig inte längre med begränsning i någon form.
I mina tankar har jag fullständig frihet. Jag går nu in i ett tillstånd av medvetenhet, och jag är villig att se mig själv på ett nytt sätt.
Jag är villig att skapa nya tankar om mig och mitt liv.
Mitt nya tänkesätt blir till nya upplevelser.
Jag vet nu, och bekräftar, att jag är ett med universums framgångsrika krafter. Därför är jag nu framgångsrik på många olika sätt. Alla möjligheter ligger framför mig.
Jag är värd att leva, och att leva ett gott liv.
Jag är värd kärlek, mycket kärlek.
Jag är värd att vara frisk.
Jag är värd att ha det gott ställt och vara framgångsrik. Jag är värd glädje och lycka.
Jag är värd friheten att vara allt jag kan vara.
Jag är värd mer än det.
Jag är värd allt gott.
Universum är mer än villigt att manifestera mina nya föreställningar.
Jag tar emot detta rika liv med glädje och tacksamhet, för jag är värd det.
Jag tar emot det.
Jag vet att det är sant.

//ur Louise Hay: Älska dig själv, hela dig själv.

In i dimman

Efter jobbet gjorde jag något som jag var lite rädd för.
Det är bra att gå emot, och inte låta rädslorna styra.

Sen stack jag ut i dimman, eller in i dimman, och joggade/gick (mest gick) med Spotify i öronen. Det blir ju roligare då. Mycket roligare. Jag blir danssugen och kan inte låta bli att ta nåt steg här och där, när ingen ser (hoppas jag).

Dimma över havet är så vackert.

I dag har jag tagit ut skilsmässa från 3 eftersom det inte går att prata i telefonen här i mitt hus längre.

Ska lämna in min iPhone i en 3-butik och då släpper dom mig, fast det är typ ett halvår kvar på mitt abonnemang.

It’s been a struggle, som hon i USA sa till mig. Hon var gift med en alkoholist.

Struggle kan det vara att ta sig ur ett förhållande med ett telefonbolag också tydligen.

Jag har gift om mig med TELIA i dag. Dom kan man lita på.

Så nu får jag nytt nummer snart. Du som vill ha det kan maila på [email protected]

I morgon är en ny dag. Spännande. Jag ska träffa en kvinna som jag eventuellt kan ha lite

business med.

På onsdag föreläser jag i Mikaelsgården i Valbo kl 18.00 om att växa upp i dysfunktionella miljöer, där det lätt händer att man blir någon som man inte  är ämnad att bli.
Och om hur man slutar leva i en falsk identitet, för det finns en lösning!

Visst är det bra!

 

När det tar slut.

Ute är det molnigt. Grått. Tio grader.
Inuti är det också grått.

Jag fick ett telefonsamtal i dag på förmiddagen, att en kär kusin har somnat in.

För någon vecka sedan fick jag ett besked om att en kär granne på vår ö hade lämnat oss.

Det gör ont att människor försvinner.

Om dom nu gör det.

Ja, deras kroppar försvinner, jag kan inte längre höra deras röster, se dom, möta deras blickar, se deras leenden.

Men själen då?

Vad händer med den när vi dör…

För mig är det självklart att den finns kvar bland oss, som fortfarande går omkring här på jorden.

När mamma nr 2 dog skrev jag en dikt som jag läste på hennes begravning. Jag skrev att hon finns kvar, i björkens löv, i solglittret i viken … (Du kan läsa hela under arkiv, 8:e november 2009).

Själen finns kvar, mitt ibland oss, hela tiden, men vi behöver stanna upp för att känna in.

Fast det gör ont ändå, såklart.

I dag tänker jag på alla, som lever kvar i tomhet och saknad.

Kärlek till er!

Vacker morgon

Väcks av koltrastens skönsång i stället för mobilens alarm. Koltrasten är tio minuter tidigare. Kan en dag börja bättre, än att få vakna mjukt och långsamt till koltrastens underbara sång?
Lite kaffe på det, en smoothie och en stund i tacksamhet för allt det fina i livet, det är en fantastisk start på arbetsveckans sista dag.

Ha en trevlig fredag, alla!

Vågar du bära ditt ljus?

Vågar du vara glad? Vågar du säga högt att du är glad?

Vågar du berätta att du mår som en prins/prinsessa, utan att tillägga ”Peppar peppar ta i trä!”

 – Tjena, hur är det med dig?

 – Jodå det knallar och går. Det är huvet upp och fötterna ner.

Mamma sa alltid när jag sjöng på morgonen, att det skulle man passa sig för, för om man gjorde det blev det tårar innan kvällen.

Jag tycker mig märka, att många människor inte vågar uttrycka sin glädje, det anses ”skrytigt” att tala om att man mår bra, eller att man tycker den nya tröjan är snygg. Om man inte tyckte det, vad skulle anledningen då vara att man faktiskt köpte den?

Jag gillar Marianne Wilhelmssons dikt, som Mandela läste i sitt tal.

Den handlar om att våga bära sitt ljus.

Jag minns en man jag var ihop med, som inte var så bright på att lösa korsord.

Vi löste korsord ihop, och jag gjorde mig dum och låtsades att jag inte visste svaren fast jag visste. För att

skydda honom, så han inte skulle känna sig dum.

Jag minimerade mig. Det har jag slutat med nu. I dag bär jag mitt ljus. Nästan jämt.

Det har varit en lång väg att komma hit.

Fast det finns människor i min omgivning, som jag fortfarande minimerar mig inför. Jag skulle kunna räkna upp fyra direkt. Antagligen är de upprepningar av de vuxna jag hade i min barndom, i sina energier.

Jag hjälper varken mig själv eller dom med att göra mig liten, spela dum eller sjunka ihop. Tvärtom.

I min uppväxt kände jag, redan som mycket liten, att jag behövde göra mig mindre för att de vuxna inte skulle må dåligt. Jag skyddade dom, två alkoholister, jag låtsades tro på deras lögner, och hade en inbyggd drivkraft redan fyra år gammal, kanske ännu tidigare, att bygga upp dom.

Är inte det tragiskt, så säg?

Nelson Mandelas tal
Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen – hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Det blev inte som jag hade planerat, men bra ändå.

Ibland planerar jag att jag ska göra olika saker när jag kommer hem från jobbet.

I dag, till exempel, hade jag tänkt att jag skulle släpa ut hälften av de 200 litrarna jord jag köpte i går, till ön, och plösa ner några plantor i krukor och hålla på.

Jag kände mig glad av att tänka på det. Inspirerad.

Men någonstans på E 16 fick jag andra tankar, halvvägs till Oslo som Båtmannen brukar säga. Han tycker att jag jobbar väldigt långt borta, och det gör jag kanske, men då ska jag bara tala om att det beror på vad man jämför med.

Jag har en fin vän som flyger ner till Bryssel på konferens. Över eftermiddagen, liksom.

Jag fick i alla fall för mig att jag skulle städa i kylskåpet. Också, eller i stället. Jag vet inte riktigt.

Pinsamt att behöva skriva, men jag har bytt diet.

Ut med alla feta produkter. Turkisk yoghurt, fetaste creme fraichen, gräddförpackningarna, Västerbottenosten på 31%, och in med 8% fraiche, mörötter, lättyoghurt, kalkoner och fan och hans moster.

Det slutade med att jag städade i ett vanligt skåp. Satte ihop plockepinnet från IKEA som låg härs och tvärs. Slängde ut gamla mjölpåsar vars utgångsdatum passerat för länge sedan, eftersom förra dieten inte tillät andra mjölsorter än mandel- och kokosmjöl, och ställde sockret, farinsockret och pärlsockret i en prydlig rad längst till höger.
Det var ungefär vad som blev kvar.

Efter detta funderade jag ett tag och kände för att baka matmuffins, efter recept i min nyaste diet.

Det är skinka och fetaost (den magraste såklart), inuti.

Och nu sitter jag här.

Med ostädat kylskåp och 200 L jord på gården och i baksätet.

Ryggen pajade nästan igen, så jag lyfte bara ut 100 L.

I need a strong man/woman to carry those big bags out of my car.

Nä, undrar om jag ska ta mig ut i bushen med Runkeeper?

 

Utmaning från Yvonnes skrivartavla.

Yvonne utmanade mig i sin blogg Yvonnes skrivartavla att blogga om vilka fem personer jag skulle vilja bjuda in till middag.

Två kom upp direkt.

Men först lite om var jag skulle vilja ha middagen, vad jag skulle bjuda på och så vidare.

Jag ser framför mig en solig dag i juli, med en mild sydvästlig vind.

Jag skulle ta ut mina middagsgäster till en av öarna här utanför. Båten skulle bli lite övertung med fem passagerare plus mig själv, så jag skulle få köra två vändor, men med min snurra skulle det inte ta så lång tid.
På klipporna skulle vi bre ut picknickfiltar, och duka upp med papptallrikar dekorerade med Prästkragar, plastbestick och snygga plastglas.

Ur kylväskorna, för det skulle behövas flera, skulle det lyftas nyrökt sik, citroner, baguetter, räkor, Skagenröra, olika ostar och LOKA Citron. No Booze. Flera i sällskapet är nämligen nyktra alkoholister,  och vad kan förresten smaka godare en varm sommardag än en iskall Loka?
Kaffe i massor naturligtvis, serverat tillsammans med Citronpaj.

Nu kommer vi till gästerna.

Louise Hay skulle vara självskriven. Kvinnan som lärde mig affirmationernas grunder i sin bok ”Du kan hela ditt liv”. Louise är lärare i metafysik och en välkänd och älskad författare. Det skulle vara en ära att få ha henne med vid min middag.
Nästa gäst, även hon en kvinna, skulle vara Barbro Lill-Babs Svensson.
Sjukt intressant skulle det vara att lyssna på hennes berättelse om Livet, vad det är som gör att hon är den underbara människa hon verkar vara, och hur i h***ete hon kan vara så snygg, pigg och full av liv i hennes ålder.
Tommy Hellsten vill jag ha med. Den Muminspråkstalande teologen och författaren som skriver fantastiska böcker, och föreläser så hans ord går ända in i själen och berikar, förklarar och förändrar människors liv.
Det var tre självklara. Nu börjar jag leta. Kungen, ta mig f**. Honom skulle jag ta med ut till ön. Jag är rätt bra på att få människor och snacka. Jag har satt upp Läkerols slogan ”makes people talk” under mitt namn på öppenvården där jag arbetar som beroendeterapeut.
Så han skulle jag vilja veta mer om. Kanske ta med honom på ett möte senare på kvällen. Ja, ett öppet förstås, jag kan ju inte bara anta.
En kvar då. Jag bjuder Maria Montezami. Hon har ju redan träffat Lill-Babs också. Dessutom är jag nyfiken på henne. Vem är hon längst där inne? Hur kom hon till Hollywood? Vad går hon på?

(Jag tycker att hon är en helgullig människa och ser fram emot Let´s dance” I kväll!)
Ja men då så!
Ska vi säga den 15:e juli? MITT i Sommaren.
Välkomna allihop!