Sån´t-som-gör-mig-glad-lista

att känna ett litet barns varma kind mot min

en bra låt på radion mitt i Hoforsbacken

att borsta tänderna utomhus under en stjärnklar himmel

god mat

gå på ett gym och känna livet i sig

ge sig själv en parfym i present en vanlig onsdag i oktober

frukost i soffan medan elden sprakar i kaminen

när frissan kommer med kaffe och kaka medan slingorna bleks under värmehuven

säga JA när man menar JA

värmeljus i alla lyktor samtidigt

nybäddad säng

en kryssning med goda vänner

att sluta tidigt en fredag

kräftkalas

den första snön

ett leende från en älskad liten person

känslan när det skett ett möte på riktigt mellan mig och en patient

att bara lägga sig i soffan med en filt och läsa Tommy Hellsten

frostens frasiga täcke över åkrarna i Björke på vägen till jobbet

gapskratt med halvtokiga vänner

rosor

doften av nybakat bröd

nymålade tånaglar

solens varma strålar mot min hud

en långfilm med Meg Ryan

tillfrisknande människor som är hemma i sig själva

 

 

 

Längtan efter äppelpaj och brasa i kaminen.

Den där själen i mig viskar nu igen. Den har viskat länge. Jag hör, jag hör.

Och jag kan dras med i viskningarna, ett litet tag ropar det ”JAAAA” inom mig, tills mitt ja tystas av … ja, av vad?

Gamla budskap, gamla erfarenheter, rädslor, tvivel.

Jag tänker fortsätta lyssna.

En dag gör jag det jag behöver för att utforska och komma vidare.

En dag. En annan dag.

Inte i dag.

I dag har jag hjärnan full av annat, som arbetsuppgifter att skriva rent på jobbet, och planer på att baka något, och tankar på vad jag ska hitta på hos frissan i veckan, och … hemlängtan.

Jag längtar hem.

Hela tiden nästan.

Det är nå´t med hösten, med de kyliga kvällarna, med vindarna och de gula löven.

Det  händer något inuti.

Jag vill vara hemma.

Elda. Laga olika soppor. Tända massor av värmeljus och ordna klart med veden och elda i kaminen och baka äppelpaj med vaniljsås till och dricka te.

Äppelpaj är så tryggt på nå´t vis. Så rejält och hemtrevligt.

 

Ledig fredag!

iOS 7 är här! Jag är ju en iPhoneaddicted woman och mycket nöjd med nyheterna som efter nära en timmes nedladdning uppenbarades på skärmen. Det var lite nervöst där ett tag. Innan jag visste. Men nu är det bara så jäkla roligt, och särskilt kul ska det bli att testa nya kamerafunktionen Panorama.

Solen skiner! Jag har ätit en jättegod frukost, för att inte tala om kaffet som var helt ljuvligt i dag.

Det finns en ö som jag längtar till. Dit ska jag. Snart.

För övrigt ska jag baka filmjölkslimpa.

I kväll blir det restaurang med goda vänner.

Jag bara älskar mitt liv.

 

 

 

 

Kanske och kanske inte.

Det är många funderingar nu.

Lite avstämning, lite som ett möte med mig själv inför hösten och vintern. Ett möte som pågår varje morgon i bilen, och varje eftermiddag med.

Frågor kommer och går, många för tillfället obesvarade.

Jag låter frågorna hänga i luften och litar på att det kommer svar. Det jag behöver är

*   tillit

*   tålamod

*   lyhördhet

Frågorna handlar om jobb. Det har kommit signaler på att min chef behöver spara in över en mille.

Jag är vikarie – alltså åker jag. Hon kommer inte att spara en mille på mig såklart, men jag kanske är en del av besparingen.

Jag är på den bästa öppenvårdsmottagning som jag nånsin varit på. Jobbar med kollegor som är kanon, ja, det är inga motstridigheter, ingen energi som går till spillo.

Här går terapeuterna på möten, (medan en del tror att om man har den sjukdomen som vi ofta har, vi som jobbar med beroende, så behöver man inte gå på möten om man JOBBAR med det här?!)

Det är A och O tänker jag, att vi tar hand om oss själva, för att kunna leda andra.

Om inte jag, som terapeut, går på möten, hur ska jag då kunna motivera patienterna att göra det? Skulle kännas helt falskt att sitta och prata om att tillfrisknande är färskvara, och själv låta bli att leva efter det.

Så det är en otroligt fin arbetsplats, den jag är på. På alla sätt.

Men. Det finns ett men.

Arbetsplatsen ligger 12 mil hemifrån.

Det blir 24 mil fram och tillbaka.

Varje dag.

Måndag till fredag. Vecka ut och vecka in.

Många mil blir det.

Mycket diesel går det.

Fast det är fint när skatteåterbäringen kommer!

Men ändå.

Det går mycket TID också.

Tid, som jag skulle kunna ägna åt något bättre än att sitta på E16. Något nyttigare, mer kreativt, som att gå på gym, eller skriva på min bok, eller marknadsföra mig som föreläsare, eller bara gå i skogen.

Inte vet jag.

Beslut är inte taget än.

Jag får se vad som händer.

Här och nu har jag världens bästa jobb, här och nu har jag ätit en god lunch på Hammars, här och nu är det kaffepaus och här och nu känner jag bara tacksamhet för allt som ÄR.

Mina hundra är nu slut.

 Sommaren 2013
Du har varit den bästa på många, många år. Kanonväder och varmt i vattnet! Och jag var långledig.
Tack för båtfärder, bad i massor, och mys med min familj, trevliga stunder med fina vänner, Stockholmsbesök, båttur till öarna med C och B när vi såg på soluppgången, Seacruise med ”gamla gänget”, besök av olika vänner på ön, kräftfest med nära och kära, en dag på Rosendals trädgårdar, dans, soliga stunder på andelsbryggan, ”Classic Car” i Rättvik, veckan med ”gamla gänget” då Anna var i stan, simturer i månskenet på ön, midsommarfirandet och Calle Schewens vals, och mycket mycket mer. Men störst av allt; två nya som kom, älskade, ljuvliga och alldeles, alldeles underbara.
Mina ”hundra sommardar” är nu slut.
 Fast sommaren ser ut att fortsätta!

Åldersnoja.

Fattar ni. Här sitter jag med inlägg i skorna.
Oranga.
Min kompis sa, när jag berättade om att jag  K A N  ha drabbats av hälsporre:
 – Det finns inlägg att köpa.
 – Never! sa jag. Jag är inte 80 år! Det här ska jag fixa. Utan inlägg.  

I går gick jag in på apoteket i Valbo och SA SOM DET VAR.
 – Jag har fått f***ing hälsporre. Hjälp. Jag kan inte gå snart. (Jag sa inte the F-word. Men jag tänkte.)
Och hon frågade vilken storlek jag har på skor.
 – 38, 39.
Då letade hon länge i en låda och sa, att det var SLUT på inlägg i den storleken.

 – Det är många som har fått hälsporre i sommar, sa hon.
Så jag åkte till ICA MAXI och där fanns det, på apoteket där, inlägg i storlek 38.
Oranga.
Herre Gud.