Längtan efter äppelpaj och brasa i kaminen.

Den där själen i mig viskar nu igen. Den har viskat länge. Jag hör, jag hör.

Och jag kan dras med i viskningarna, ett litet tag ropar det ”JAAAA” inom mig, tills mitt ja tystas av … ja, av vad?

Gamla budskap, gamla erfarenheter, rädslor, tvivel.

Jag tänker fortsätta lyssna.

En dag gör jag det jag behöver för att utforska och komma vidare.

En dag. En annan dag.

Inte i dag.

I dag har jag hjärnan full av annat, som arbetsuppgifter att skriva rent på jobbet, och planer på att baka något, och tankar på vad jag ska hitta på hos frissan i veckan, och … hemlängtan.

Jag längtar hem.

Hela tiden nästan.

Det är nå´t med hösten, med de kyliga kvällarna, med vindarna och de gula löven.

Det  händer något inuti.

Jag vill vara hemma.

Elda. Laga olika soppor. Tända massor av värmeljus och ordna klart med veden och elda i kaminen och baka äppelpaj med vaniljsås till och dricka te.

Äppelpaj är så tryggt på nå´t vis. Så rejält och hemtrevligt.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *