Vad ska jag bli nu?

Marknadsföring Big Time!  Addiktologkonsult i behandling, på anhörigveckor och som föreläsare och utbildare.

Dessutom försöker jag få möjlighet att träna på hudvårdskvällar. OCH föreläsa och ha kurser om LOA (law of attraction, eller tankens kraft.)

Blandade karameller!

Kort sagt, jag gör lite fotarbete och se’n släpper jag och sätter mig i baksätet.

Det blir som det ska.

”Är det lätt så är det rätt ~ är det rätt så är det lätt!”

Jag VILL så mycket.

Det är inte bra, sa hon, min företagsrådgivare.

Jag behöver ha FOKUS på en eller högst två saker. Men det finns ju så mycket kul! Det som känns mest glädjefyllt i magen eller det som gör att det ”kvillrar” ~ det är det jag ska gå på.

Att se möjligheter är det viktigaste.

Våga tro att the best is yet to come.

Jag vet vad som kvillrar mest.

 

Söndag by the Sea.

Underbara höst, underbara lediga söndag, underbara Livet!

Just nu känns det så himla bra.

Jag har varit på walkabout. På vattnet hade en tunn, tunn isskorpa bildats. Det är så vackert nu. Dofterna är såna som minner mig om barndomen. Om det som var gott och bra.

För det fanns av det braiga också. Såklart. Och det vill jag komma ihåg, men aldrig försköna verkligheten och göra en bubbla av det, och försöka tränga ute det destruktiva, det dyssiga.

Sanningen ska göra oss fria.

Och den behöver jag se och äga, erkänna, för att kunna läka, bearbeta.

Det som har hänt har redan hänt, och inget blir värre för att jag pratar med någon om det.

 

Tvärtom.

 

Jag har hittat ett extraknäck.  Det fyller hela mig med glädje och kreativitet!

Jag har världens häftigaste jobb, men det där glättiga ryms liksom inte i min arbetsmiljö.

Det blir väldigt allvarligt. Med all rätt, eftersom jag arbetar med människor som har en dödlig sjukdom.

Men jag behöver kontraster, jag behöver balans.

Så ett jobb som Fristående Hudvårdskonsult passar mig som hand i handsken.

Självklart använder jag produkterna själv, och känner mig vacker och värdefull när jag väljer att vårda min hud, använda bra produkter till min makeup och dessutom får jag umgås med andra kvinnor som vill samma sak Och har samma mål.

Vi vill växa, utvecklas, lära oss mer och sprida glädje och skönhet. Bidra med något fint, något som gör att våra kunder känner sig sedda och bekräftade av oss konsulter när vi har en klass.

Jag gjorde i ordning ett högt skåp med glasdörr, som jag haft i badrummet, och tog ur alla gamla handdukar och hårrullar och nagellack och ett livsfarligt nagellackborttagningsmedel från Turkiet som var så starkt så nagellacket försvann bara man tog av korken, typ, och ja, massor av – ALLT som låg i det där skåpet.

Sedan baxade jag in det i ett annat rum och torkade ur det. nu står mina hudvårdsprodukter där, fint uppställda efter storlek och användningsområde, och läppstift och mascaror och ögonskuggor ligger på rad.

Snyggt är det! Jag har inte så många grejer än, men tillräckligt för att ha en hudvårdsklass.

Det innebär, att jag berättar om produkterna, och var och en får prova dom på sig själv!

En klass är redan inbokad.

Värdinnan får en gåva för att hon öppnar sitt hem till en mysig tjejkväll.

Avkopplande och trevligt! Dessutom tycker jag att det ska bli jätteroligt!

I ugnen svettas olika rotsaker och i kaminen knastrar elden.

Och här sitter jag i magnetsoffan och pluggar till Hudvårdskonsult.

Jag tänker göra mitt bästa för att lyckas!

 

Vackra lördag!

I går morse var det så vackert. När jag stod på trappen och borstade tänderna såg jag ljuset, det gulaktiga, och jag visste inte hur fort jag skulle få på mig kläderna så jag kunde plåta nere vid vattnet.

När jag hade gjort allt jag skulle, ni vet, dragit i mig kaffet, klätt på mig, fixat håret och allt vad det är, då var inte ljuset lika snyggt längre.

Men några fina bilder fick jag.

Det är inte ofta jag bloggar från min laptop, men i dag blev det så, jag kör mest på paddan annars. Och fattar ni att det sitter ett katthår mellan D och F på tangentbordet, ett katthår efter lilla Sugar som är i katthimlen sen snart ett och ett halvt år.

Hon älskade att ligga med huvudet på datorn, i mitt knä när jag skrev. Det blev ju varmt och skönt.

Nu har jag ingen katt mer, men jag pussar på Simba som flyttade till gräddhyllan för ett par år sen, när jag går förbi där på min walkabouts. Han är så söt.

Vi är några vikarier som får gå från jobbet i Falun efter jul. Så jag jobbar på att känna in vad jag ska försörja mig på. Det är spännande.

Jag går mest på känslan i kroppen. Det som gör att det ”kvillrar” mest nu är så långt ifrån beroendeproblematik jag kan komma.

Jag har flera idéer som jag bollar och stöter och blöter med några människor, och den som kommer och påstår att det inte går att få jobb när man har fyllt 50 tycker jag kan ta och kamma sig.

Just watch me.

Det är en vacker lördag och jag ska in till stan och kolla lite, och fika med några jag tycker om, men innan dess tänker jag ta mig ut i skogen.

Det är en fantastiskt vacker tid nu.

 

Att säga JA till allt det roliga kan bli lite jobbigt emellanåt, faktiskt …

Den 2:a januari i år skrev jag här i Bloggen att jag under det här året skulle säga JA till Allt som verkar roligt och lockande.

Himmel, så mycket roligt det finns att säga JA till!

Och jag har gjort det. I stort sett har jag fullföljt mitt mål. Men det finns ett och annat undantag, där jag sa nej fast jag ville, men fröken Präktig var med och bestämde, eller den kloka kvinna som finns i mig, och som jag alltför ofta tystat ner när hon har ropat STOPP. I dag lyssnar jag på henne, och är oändligt tacksam att hon finns.

Att ha roligt väldigt ofta sätter sina spår. Det kan till exempel innebära, att disken står odiskad en halv vecka i diskhon ibland, eller att man inte lägger sig i tid flera kvällar i rad, eller att det blir hiskligt dyra räkningar från Statoil.

Ännu en konsekvens blir att när jag äntligen äntligen äntligen haft roligt färdigt, och äntligen äntligen äntligen får en helg  HEMMA, så är det en så’n lycka så jag hoppar jämfota när jag kommer innanför dörren när jag kommer hem.

Jag är hemkär så det är sjukt. Alldeles lycklig blir jag när jag svänger av från stora vägen och närmar mig mitt lilla hus. Och jag parkerar bilen och går in och tänder runt tio, femton värmeljus, det första jag gör nu när det mörknar tidigt, plockar in eventuella varor från ICA i kylen och sätter mig i magnetsoffan och bara myyyyyyyser.

Så det där nyårslöftet att säga JA till allt roligt och lockande ska jag nog tänka över innan jag säger det igen. Alltså jag behöver nog dra lite i handbromsen nu.

Men i dag kunde jag bara inte låta bli att tacka ja till en Kräftfest till, med Halloweentema. Ja men Gud så kul! Det bara måste jag vara med på!

Och så bion, såklart, det vill jag ju gå på.

Men SE’N får det vara bra. Ett tag. Tills vi ska till Ahrmoni på tjejkväll och bada badtunna, få massage och äta gott.

 

Falskhet och bränd lax.

Dom där falska människorna, det är dom som är mest rädda. Det är dom som känner sig underlägsna, och när dom inte längre orkar hålla huvudet ovanför vattenytan så sänker dom den som simmar bredvid.

Igen har jag i min naivitet gått på hela spelet.

Jag ska inte slå på mig själv för det.

En del spelar väldigt trovärdigt.

Men jag väljer att ta avstånd, tills jag får möjlighet att ta upp det som har pågått ett tag.

Och jag kommer inte att göra det med bara personen ifråga.

Jag behöver andra runt om.

Jag är inte rädd. Har inget att förlora.

Ingenting.

Det finns människor som gillar att dra igång konflikter, för att splitta. Slå in kilar där allt verkar vara för bra. För bra för att dom ska känna sig trygga i sin roll.

Sanningen kommer alltid fram.

För övrigt har jag lunch och äter min lax, som jag glömde i ugnen alldeles för länge i går kväll.

Jag låg i soffan, i en annan värld, efter att ha njutit av den ljumma kvällen ute på ön.

Plötsligt hör jag mig själv utbrista ”Vad i h***ete!” och for upp som ett jehu, in i köket och upp med ugnsluckan.

Svart lax går också att äta.

Böcklinglax. Typ.