Falskhet och bränd lax.

Dom där falska människorna, det är dom som är mest rädda. Det är dom som känner sig underlägsna, och när dom inte längre orkar hålla huvudet ovanför vattenytan så sänker dom den som simmar bredvid.

Igen har jag i min naivitet gått på hela spelet.

Jag ska inte slå på mig själv för det.

En del spelar väldigt trovärdigt.

Men jag väljer att ta avstånd, tills jag får möjlighet att ta upp det som har pågått ett tag.

Och jag kommer inte att göra det med bara personen ifråga.

Jag behöver andra runt om.

Jag är inte rädd. Har inget att förlora.

Ingenting.

Det finns människor som gillar att dra igång konflikter, för att splitta. Slå in kilar där allt verkar vara för bra. För bra för att dom ska känna sig trygga i sin roll.

Sanningen kommer alltid fram.

För övrigt har jag lunch och äter min lax, som jag glömde i ugnen alldeles för länge i går kväll.

Jag låg i soffan, i en annan värld, efter att ha njutit av den ljumma kvällen ute på ön.

Plötsligt hör jag mig själv utbrista ”Vad i h***ete!” och for upp som ett jehu, in i köket och upp med ugnsluckan.

Svart lax går också att äta.

Böcklinglax. Typ.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *