Får hon stryk när hon kommer hem?

Hjärtat längtar.

Längtan är vackert men ibland gör den ont lite.

Min längtan här och nu är efter W och A.

Och efter E och K med för den delen. Och B och C.

Många bokstäver blir det.

Dessutom längtar jag HEM. Fast jag bor på hotell och har det väldigt bra.

Men det finns ingen kamin här. Och sängen står på golvet, inte 5 m upp på ett loft.

Jag hör inget hav som brusar.

I dag har jag schabblat till det kan man säga.

Men jag har gjort vad jag kan för att ställa tillrätta.

”Vi erkände genast” osv

Det är mörkt inuti fortfarande.

I’m an a****le sometimes.

Skulle nog ha snackat med den där prällen i Domkyrkan ändå. Fast jag har gått ur svenska kyrkan.

Förresten kan jag snacka direkt med min HP.

Det är bra.

Dagen var tung, vi lyssnade på olika föreläsningar om mäns våld mot kvinnor. Det är så jävla vanligt. Och grymt och smärtsamt och helst vill jag inte veta fast jag redan vet.

Och jag blir rasande arg inuti och när vi går ut och käkar efteråt på en italiensk restaurang och det kommer en familj med två små barn och sätter sig vid bordet bakom oss tänker jag ”Undrar om han slår henne när dom kommer hem”.

Och jag vill inte tänka så men ibland tappar jag all tillit till män, och dom som är värst är ofta dom som HÅLLER MED att det är för jävligt med kvinnomisshandel och dom där karlarna skulle ha sig en dagsedel själv, och dom stöttar slagna tjejer och går se’n hem och slår sin kvinna.

OK jag vänder på det negativa och skriver en tacksamhetslista i stället:

Tacksam för …

att jag får bo på hotell

att jag får sovmorgon ända till 07.30 i morgon

att jag ska ha en makeup-konsultation med några i veckan (tips på ögonskuggor, maskarademonstration, färger på foundation etc)

att jag och du och vi alla kan bli bättre människor

att jag har gått rätt mycket i dag

att jag har världens finaste familj

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *