Vi kan börja säga nej. Nu.

 

Till några av mina kära vänner, och till mig själv, och alla andra som varje timme, varje dag, vecka, månad och år gör en massa saker för att vara andra till lags, vara duktiga, lojala, ställa upp, finnas till, passa in, le och vara snälla och orka lite till fast både kropp och själ skriker STOPP!
Vi säger ja fast vi menar nej för att få vara med, och för att försäkra oss om att vi inte ska bli lämnade, eller av rädsla för att vi inte längre ska vara älskade, och för att inte såra den andra, eller av rädsla för att något hemskt kommer att hända om vi inte, och för att de andra ska börja prata illa om oss och för vad de ska tänka och säga och tro.
Vi är maktlösa över andras förväntningar på oss, och över vad de ska tänka, tycka och säga.
Vi är inte här för att leva våra liv utifrån någon annans manus.
Vi kan börja nu med att lägga märke till hur vi gör när någon har förväntningar på hur vi ska vara, göra, bete oss, se ut, tänka, stå, gå och må.
Vi kan börja försöka komma ihåg att känna efter hur det känns i magen när vi säger ja fast vi menar nej.
Vi kan börja se vad det gör med oss, med våra dagar och veckor och månader och år, när vi lever som marionetter i stället för att själva ta kommandot.
Vi kan bli medvetna.
Människor har krav på oss, de vill kanske ha vår energi, vår tid, vår hjälp, bli lyssnade på, ha vår uppmärksamhet, fira jul med oss, låna våra pengar, bli serverade mat, bli skjutsade till olika ställen, få oss att jobba hårdare, låna båten av oss eller att vi ska passa deras hund.
Vi behöver inte säga ja till det som inte passar oss. Vi har rätt att säga nej. Vi kan säga nej till våra föräldrar, syskon, söner och döttrar, våra makar och sambos och svärföräldrar och kollegor och grannar och mormödrar och farfäder och vänner och till telefonförsäljaren och chefen.
Vi behöver inte få skuldkänslor. Vi behöver inte känna oss som dåliga människor för att vi säger ifrån. Våra liv är våra. Våra val är viktiga och värda att tas på allvar.
Och vi behöver inte förklara varför vi säger nej, eller ursäkta oss!
Behåll energin! Ett nej räcker.
Vi ska inte låta någon annan bestämma över våra tankar eller handlingar.
Vi kan sätta gränser. ”Det här och det här kan jag göra för dig, men inte det här”.
När vi sätter gränser får vi självrespekt.
När vi får självrespekt börjar andra respektera oss.
Vi kan lyssna på och lita på oss själva. Vi kan ta ansvar för oss så kan andra ta ansvar för sig. Om vi säger nej, och det innebär att den person vi sa nej åt blir ledsen, så är inte det vårt ansvar!
Vi kan sätta upp mål och visioner för hur vi vill vara/leva/må.
Vi kan börja känna oss värdefulla.

Ta lite egen tid.
Tänk på vad DU vill. Tänk på vad du behöver. Vad får dig att må bra? Vad tycker du är roligt?
Vad är det du gör, som du tror att du måste, fast du inte vill?
Vad händer med dig om du fortsätter låta dig styras av andras krav och behov och förväntningar?
Om någon blir arg och besviken för att du säger nej, så är det inte ditt problem.
Välj det som känns rätt för dig.
Livet är här och nu.
Du kan börja leva ditt liv nu.
Precis just nu.
”Det är aldrig kärleksfullt att vara någons dörrmatta” (citat Kay Pollak).

Utanför fönstret faller en och annan sporadisk snöflinga. Eller snöflak kanske passar bättre.

I går sken solen och stigen var fri från snö när jag gick på min walkabout. Havet var öppet och lyste i azurblått mot de vita isformationerna som byggts upp precis där hav möter land.

Det var den dagen i går, den elfte februari, den dagen då min pappa dog för sextio år sedan.

Den dagen var  jag exakt tre månader.

Den dagen fick min mamma beskedet från Södersjukhuset i Stockholm, att hennes man hade ramlat ur sängen på natten någon dag efter att han opererats.

Den dagen tog livet en ny vändning för den lilla ungen som var jag, och för min mamma.

Hennes alkoholism tog hennes liv ca 6 år senare.

I går tände jag ett ljus för min pappa.

Jag pratar med honom ibland. Och jag får svar.

Han är med mig.

Jag gick där i skogen och upptäckte att på isen i viken satt en räv och såg på mig. Länge.

 

Överflöd.

Om du vill gå från fattigdom eller i alla fall ständig brist på pengar till en känsla av att vara rik finns det några grejer du kan göra för att påverka.

 

1) Säg aldrig att du inte har råd.

2) Öva på tacksamhet! Börja varje morgon med att säga ”TACK”. Vem du tackar behöver du inte bry dig om, men säg bara TACK.

3) Skriv eller säg en tacksamhetslista. Ta med allt, från att du har tak över huvudet till att du har fått lunch.

4) Ha alltid pengar i din ficka. OBS! Inte i din plånbok, men i din ficka. Det kan vara två tusenlappar eller en hundring. Men ha alltid pengar.

5) När du går i affärer, eller ser en snygg bil, eller ser reklam för Vingresor, tänk och säg högt: ”Det där är för mig!”

När du kan känna dig rik, även om du kanske inte är rik, så händer det magiska att du drar till dig mer av rikedom.

När du sitter på bussen eller i bilen, räkna då upp allt du kan komma på som gör att du är rik.

Till exempel ”Jag är rik för att jag har en matlåda med mig, jag är rik för att jag har ett hem, jag är rik för att jag kan se, jag är rik för att jag har vänner, jag är rik för att jag har varmt vatten i duschen, jag är rik för att jag kan sjunga, jag är rik för att jag har en familj, jag är rik för att jag har ett varmt täcke, jag är rik för att jag kan känna vinden mot min kind, jag är rik för att jag har ett jobb, jag är rik för att jag kan minnas hur det känns att ligga på en klipphäll i juli och höra måsarna, jag är rik för att jag vågar säga nej när det smakar nej, jag är rik för att jag lever i dag, jag är rik för att jag har en katt, jag är rik för att mina fingrar kan hoppa på tangentbordet, jag är rik för att jag har en rosa tekopp, jag är rik för att jag kan dansa, jag är rik för att jag har en varm jacka, jag är rik för att jag är jag” …

Gör det till en vana.

Välj glädje. Välj att känna att du är värdefull. Välj att minnas att det blir som du tänker.