Ja, det är våren.

Det känns lite skumt, tycker jag.

Ingen vinter, och nu vår. Redan!

Jag hinner inte med. Jag försöker ta in, försöker få in i både tanke och känsla att det är på riktigt.

Det är på riktigt som fåglarna sjunger, det är på riktigt som måsarna flyger över ön, det är på riktigt som jag satt i solen nere vid vattnet i går och åt apelsin, det är på riktigt som krokusen sticker upp sina gröna blad, och det är på riktigt att det inte finns en isbit i viken.

Och det är förhoppningsvis på riktigt att jag kan ta bort råttfällan på golvet i baksätet, för nu ska dom små liven väl vara ute?!

Min dotter såg med stora ögon på råttfällan när jag körde henne för ett tag se´n.

 – Har du en råttfälla i bilen?!

 – Ja? Har inte alla det?

Nej, alla har inte det.

Bara dom som bor i skogen och har en Citroen som tydligen är lätt att ta sig in i.

För en liten mus i alla fall.

Den där lilla har tjuvåkt till Falun tur och retur, och troligen inte bara en vända.

Jag är ju tacksam att det inte kutat nåt över mina ben på E16 i 110km/h.

Då har det kunnat gått åt skogen.

Åt skogen har det gått med mina olika dieter. Jag äter allt nu. Grädde och choklad och fröknäcke och semlor och sallad och smalsoppa och feta ostar och morötter och apelsiner och ostbollar och lättyoghurt och kladdkaka och glass och saltlakrits och sockerfria karameller. (Köpte fel.)

Frågor på det?

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *