Lite strömming och bra musik och livet vänder åter.

Efter feber i åtta eller nio dagar, jag vet inte längre, som kommer av en lunginflammation, så känner jag lite hur livet vänder i dag.

Jag äter penicillin andra dagen och jag tror att det har hjälpt lite redan.

Eller så beror det på att Bettan kom med inlagd strömming, eller för alla mina låtar på Spotify som just nu pumpas in i mina öron, eller allt i kombination.

Jag har fortfarande ingen röst men ögoninflammation som kliar och kladdar, och jag  har hostan from hell och hela skallen full-i-snor, men annars är det bra.

Doktorn sa, att jag ska vila.

Musiken i öronen just nu säger ”ÖS!” men jag sitter stilla här i soffan och vippar lite med tårna. Lite försiktigt bara.

Jag har levt på Proviva Blåbär och fullkornsskorpor mest. Det är bra.

I morgon är det Valborg.

Jag rullar väl ner bilen till kasen, som Bettan föreslog, och så kan jag veva ner rutan och mima till ”Vintern Raaaaa”.

Trevlig Valborg, alla!

Skjut mig.

Påskafton är passerad, jag har precis kommit hem efter en trevlig kväll med god mat och givande samtal. Klockan är ett. På natten.

Det som pågår just nu är inte bra. Jag har hämtat godispåsen, som ska bli fyllning i olika påskägg, och det är ingen hejd nu. Chokladplättar och lakritsbitar och suringar flyger in i munnen och jag är maktlös.

Nä hörni, jag måste gå och lägga mig.

Det här är vansinne.

Jag KAN inte ha godis hemma.

Skjut mig punkt nu.

Det fungerar.

Att släppa taget och inte styra upp allting själv fungerar och jag har i dag fått ytterligare ett bevis på det.

Jag har lyckats leva i nuet och i och med det sluppit oron, och tjoff så kom ett mail med en lösning!

I morgon är det skärtorsdag.

Glad påsk alla!

 

Varande vid vatten.

 

Jag vet inte om klockan var ett eller två eller tre eller fyra när jag satt här nere vid vattnet.

Jag vet bara att jag just då inte ville något annat än att stanna.

Det var bara jag och vindarna, solen, havet och talgoxen.

Det här är det jag vill, tänkte jag där jag satt.

Det här räcker.