Att känna rädsla men våga ändå.

Rädslor styr ibland de beslut som ska tas. Så har det varit för mig. Jag har inte vågat kliva in i drömmen, visionen, fast den ibland har legat uppdukad på en silverbricka framför mig.

Med tiden har jag ändrat på det. Erfarenheten har visat, att de gånger jag ändå har vågat, så har ingenting farligt hänt.

Verkligen ingenting alls.

Typ när jag har flyttat, fått en högre hyra. Rädslans hand runt min hals, dunk i bröstet och sömnlösa nätter.

Sedan, efter ett par dagar har jag lugnat mig. tänkt att det är klart att det går bra!

Och det har det ju gjort. Gått bra. Hittills har inte Kron-Kalle behövt jaga mig.  Jag har betalat mina räkningar i tid (någon gång har jag fått påminnelse i ärlighetens namn men det har inte blivit några konsekvenser annat än en förseningsavgift.)

Just nu sitter jag och äter Ceasarsallad med räkor på ett café. Because I´m worth it. Fast jag är mellan två jobb.

Jag går på ”the Secret”. Unnar mig. Som om jag hade 100% tillit till att jag har råd. Tillit till att jag snart har mitt perfekta jobb, med snuskigt bra betalt.

Men jag är gärna ledig över sommaren. Ledig utan rädsla, helst. Men ibland slår den till. Som tidigare i dag, när jag var på Arbetsförmedlingen, och lyssnade på information om arbetslöshetsförsäkringen.

Då kom klumpen i magen fram, men bara för en kort, kort stund.

Det är då jag får prata snällt till mig själv. Andas en stund och komma ihåg det jag tror på, och har sett fungera.

Det är ganska enkelt, egentligen.

Man behöver mest se till att vara glad. Göra sig själv glad! Inte vänta att det ska komma från partnern eller en förälder eller ännu värre; ett barn.

Endast jag har ansvar för mitt mående.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *