Getingfällan.

 

Jag går ut och sätter mig på altanen medan bacon-dimman lägger sig inne. Tänkte sitta i solen en stund.

Swosch säger det, så kommer dom.

Från ingenstans.

Geting***larna har liksom tagit över utelivet.

Så jag går in och gör den där getingfällan av en PET-flaska.

Ska ställa ut den och dom far runt som idioter innan jag hunnit kliva över tröskeln.

Ställer flaskan på bordet och in fort som sjutton och smäller igen dörr’n så F L A S K A N   V Ä L T E R  och slabbat rinner ut på bordet och altangolvet.

Så varsågoda alla getingar ~ party på 54:an!

Röjer upp och försöker få lite ordning på mitt liv.

 

I dag städar jag.

Plockar, rensar, dammsuger, torkar golv, röjer upp i ett hem som mest har varit ett ställe jag gått till och duschat och kört en tvättmaskin då och då under sommaren.
Som såna där hus på campingplatser, ni vet, med duschar och möjlighet att tvätta kläder.
Det har varit rörigt här kan man säga.
Det är fortfarande sommar, fortfarande fullt möjligt att bo på ön, men nu har jag en reträtt där det kan kännas någorlunda trivsamt.
Som alltid på sensommaren får jag lust att förändra. Möblera om, köpa nytt till hemmet, färga håret rött och bli en ny kvinna. 
I dag får jag nog ge mig, ska äta lunch och åka till återvinningen med lite grejer (har äntligen bestämt mig för att slänga lite!), innan jag möter upp mina vänner på stan.
Vi ska boka kryssning.
Jag älskar kryssningar. God mat, avkoppling, taxfree och dans. På havet!
Kan det bli bättre?

Stjärnklart.

Det bästa med augusti är de sammetslena nätterna, då mörkret lägger sig över oss igen så att stjärnorna syns.

Stjärnklara nätter då det fortfarande går att sitta ute utan att packa in sig i dunjacka och vinterstövlar är underbara. Magiska. Förunderliga. Sagolika.

Jag åkte ut med båten en stjärnklar natt för några år sedan, ensam, mitt i natten, och la mig ner och bara dog. Det var så vackert. Hela universums stjärnor omslöt mig.

Något annat jag gillar med augusti är att jag kan börja tända lyktor igen.

Tranbären kommer. Och vemodet när jag ser fåglarnas V-formationer är också lite skönt.

Fåglarna kommer igen.

De kommer med en ny vår.

 

 

Kaffedrink till frukost.

Jag har säkert kört lika många ”dieter” som antal år jag har haft den här bloggen.

Dieter eller mathållningsrekommendationer eller vad jag ska kalla det.

Viktklubb, LCHF, Viktväktarna, you name it.

Nu är det Paleo. Stenålderskost.

Mina nära och kära ler överseende när jag dyker upp med mitt kokosmjöl och kokosoljan, nötter och fröer och alla äggkartongerna.

Det går åt massor med ägg.

Just den här morgonen provade jag för första gången en het chokladkaffedrink. Med ägg i.

 

Ja det låter blä, men faktiskt, det var gott.

Om du blir nyfiken på receptet kan du kolla på Paleo – under vårt tak – paleoskafferiet. Kaffedrinken står under ”frukost”.

Jag är sällan hungrig, jag har gått ner nå´t kilo och ja, jag fuskar ibland.

När det är födelsedag äter jag tårta och när det finns något gott i fikarummet på jobbet har jag svårt att tacka nej.

I morgon ska jag och några vänner ha kräftfest! Jag hoppas på gynnsamt väder så vi kan sitta ute. Jag vill göra som i barndomen, när farsan och jag rodde ut med marschaller som vi tände och satte ut på stenarna i viken.

Mellan tallarna hängdes kräftlyktor upp, såna veckade i papp, och stora månen förstås.

Vi barn tyckte det var jättespännande och fint med lyktorna i den mörka sammetslena augustikvällen.

 

 

 

 

Jag tar och sätter mig ner.

När jag jobbade i Falun sa min käre kollega ibland:

– Ska vi sätta oss ner.

Utan frågetecken, om ni förstår. Retoriskt.

Då var det något särskilt, för annars flöt det på. Den ena sa vad den andra tänkte, det var enkelt och roligt och bra när vi jobbade ihop.

Inget tjafs. Bara ett flöde.

Så när han sa så, att vi skulle sätta oss ner, var det kanske olika saker som vi behövde diskutera. Det kunde vara planering för någon patient eller vi behövde hitta en tid i almanackorna för möten med socialsekreterarna eller nå´t.

I kväll sa jag tyst till mig själv;

– Ska vi sätta oss ner.

Utan frågetecken.

Det är mycket nu för en som har legat i hängmattan och på badringen ute i viken i flera månader.

Timvikarie blev hon plötsligt, och så har hon börjat med Paleo, som kräver lite planering.

Det är födelsedag för en älskad unge snart, och paket ska slås in under tiden Nötgröten sväller i kylen och det är typ hundrafjorton grader i huset när jag kommer hem från jobbet halv tio, och lunch och middag till morgondagen ska tänkas ut och fixas för det blir jobb i morgon igen.

Det är bra.

Det är bra att jag får jobba lite på timmar och det är bra att jag blir tvungen att anstränga mig mer än att fundera ut ett bra ord att lägga på Wordfeud.

Nä, nu överdriver jag. Så har det inte varit i sommar, men det är ändå lite ovant, det här med att passa tider, kliva upp i ottan, och planera.

Så jag satte mig ner, och skrev en lista på allt jag ska fixa och allt jag ska ha med mig och allt jag ska äta.

För övrigt står månen över skogen, rund som en julost, så förbannat vackert är det.

Och jag måste sova.

Good night musiclovers

 

 

Ibland är det bara att åka med utan att veta vart det bär.

Att ha tillit och våga vara kvar i ovisshet är något jag har fått lära mig genom åren.

Det finns inga garantier i mitt liv. Jag vet inte om det finns i andras liv, men några gör nog allt för att försöka få det.

En fast tjänst, ett äktenskap, en villa, och övertygelse om att det är så här det ska vara resten av livet.

Det är tryggt, tycker vi, fast egentligen är det bara en illusion om trygghet.

”Man vet vad man har men inte vad man får.”

Och så kör vi runt i rondellen ett varv till, och ett till och ett till. Utan att reflektera över om det är det här vi vill ha. Om det är så här vi vill leva.

Att värdera sig själv tillräckligt mycket för att göra sunda val är en bra grundtanke. Då kan inte rädslan styra.

Fast det är kanske inte helt lätt, att våga lyssna in det som är val sprungna ur glädje!

Jag vet hur det känns när jag tänker på sån´t som jag vill göra eller uppleva. Det ”kvillrar” inuti. Då är det sant och rätt för mig, fast inte alltid lätt, eftersom jag ändå inte vågar lita fullt ut på den känslan, och inte vågar följa den alltid.

Fast de gånger jag har gjort det, bara släppt taget och följt med i flödet, har det blivit fantastiskt bra!

Jag kände ”kvillret” i går när jag och en annan person pratade.

Det kan inte vara något annat än rätt.

Nu väntar jag bara på att en gynnsam vind ska råda.