Ibland är det bara att åka med utan att veta vart det bär.

Att ha tillit och våga vara kvar i ovisshet är något jag har fått lära mig genom åren.

Det finns inga garantier i mitt liv. Jag vet inte om det finns i andras liv, men några gör nog allt för att försöka få det.

En fast tjänst, ett äktenskap, en villa, och övertygelse om att det är så här det ska vara resten av livet.

Det är tryggt, tycker vi, fast egentligen är det bara en illusion om trygghet.

”Man vet vad man har men inte vad man får.”

Och så kör vi runt i rondellen ett varv till, och ett till och ett till. Utan att reflektera över om det är det här vi vill ha. Om det är så här vi vill leva.

Att värdera sig själv tillräckligt mycket för att göra sunda val är en bra grundtanke. Då kan inte rädslan styra.

Fast det är kanske inte helt lätt, att våga lyssna in det som är val sprungna ur glädje!

Jag vet hur det känns när jag tänker på sån´t som jag vill göra eller uppleva. Det ”kvillrar” inuti. Då är det sant och rätt för mig, fast inte alltid lätt, eftersom jag ändå inte vågar lita fullt ut på den känslan, och inte vågar följa den alltid.

Fast de gånger jag har gjort det, bara släppt taget och följt med i flödet, har det blivit fantastiskt bra!

Jag kände ”kvillret” i går när jag och en annan person pratade.

Det kan inte vara något annat än rätt.

Nu väntar jag bara på att en gynnsam vind ska råda.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *